I gryningen är tempelstaden Angkor Wat en sagolik syn
När den första strimman solljus bryter fram börjar alla kameror surra och knäppa okontrollerat. Innan vi vet ordet av är solen uppstigen och templet framträder i all sin prakt.
1 / 5Foto: AP
Klockan är strax efter fem på morgonen och det är fortfarande mörkt ute.
Trots det är det fullt av folk mitt inne i djungeln i norra Kambodja.
Vi är alla här av samma anledning – att se solen gå upp över det magnifika templet Angkor Wat.
Varje år lockas hundratusentals turister att ställa väckarklockan mitt i natten för att ta sig ett par mil norr om den lilla staden Siem Reap i norra Kambodja. Allt för att beskåda det otroligt vackra skådespelet då solen tittar fram bakom något av Angkor Wats pampiga torn.
Det är en mytomspunnen plats, Angkor. En gång maktcentrum för en rik civilisation, Khmerriket, som sträckte sig vida över det som i dag är Kambodjas gränser.
Störst i världen
Angkor var huvudstad i riket, hem åt åtskilliga khmerkungar och platsen där de byggde det ena templet efter det andra för att hedra de hinduistiska som buddistiska gudar man tillbad.
Störst av dem alla är Angkor Wat, världens största religiösa byggnad. Det gigantiska templet, som är mer än dubbelt så stort som St Peterskyrkan i Rom, är Kambodjas nationalsymbol och finns avbildat på landets flagga.
Byggt under 1100-talet som en boning till guden Vishnu och utsmyckat med över 2000 kvadratmeter sandsten där stenhuggare omsorgsfullt mejslat ut intrikata konstverk föreställande viktiga religiösa historier.
Här har allt en betydelse
Själva templet upptar ett område stort som 285 fotbollsplaner, och innefattar såväl en vallgrav som spikraka stenlagda gångar som gjorda för pampiga parader.
Men först, soluppgången.
Vår guide, Dara, har vant kryssat förbi horder av sömndruckna turister och hittat plats längs en nattkylig stenmur där vi sitter och väntar på att mörkret ska ge vika.
I fjärran syns templets siluett. Dara pekar ut var solen kommer att titta fram, strax till höger om tornet längst till höger.
– Den 22 mars och 22 september går solen upp rakt över det högsta tornet i mitten, berättar han med låg röst. De datumen hade antagligen en speciell religiös betydelse.
Det visar sig att allt med Angkor Wat har en betydelse, en religiös eller mytologisk mening. Som till exempel att templets fyrkantsform, med ett torn i varje hörn och ett lite större i mitten, efterliknar det i hinduismen heliga berget Meru. Eller att hela templet, med sina torn, långa korridorer, öppna platser och omliggande vallgravar, kan sägas representera hela universum.
En fantastisk upplevelse
Mörkret har ersatts av ett grådisigt gryningsljus, och vi lämnar muren och går fram mot en damm med vackra, mörkrosa näckrosor. Här sitter redan fullt med folk på medhavda stolar, med kamerorna i högsta hugg.
Vi beundrar hur templet avspeglar sig närmast perfekt i den stilla dammen, när så plötsligt den första strimman solljus bryter fram. Allas kameror börjar surra och knäppa okontrollerat, och innan vi vet ordet av är solen uppstigen och templet framträder i all sin prakt.
En fantastisk upplevelse. Men, dagen har verkligen bara börjat och vi har massor med tempel kvar att upptäcka i det stora området runt Angkor.
