Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Nu har Erik cyklat i mål i Singapore

Uppdaterad 2012-11-29 | Publicerad 2012-11-27

19 000 kilometer och 282 dagar sedan han lämnade Sverige

För 282 dagar sedan trampade Erik Ohlson, 24, iväg från Stockholm – i riktning Singapore.

I veckan kom han i mål efter hisnande 19 000 kilometer genom 18 länder på två kontinenter. På cykel.

– Jag kan inte förstå att jag är framme, hälsar han.

I tisdag spräckte Erik Ohlson "målsnöret" i Merlion Park i Singapore.

Och där, i skuggan av skyskraporna, väntade omedelbar belöning: äntligen, äntligen en kram från flickvännen Nicole Ahne, som sedan i söndags otåligt väntat på att Erik skulle trampa de sista milen från Malaysia till Singapore.

– Det känns helt overkligt, sa Nicole för några dagar sedan, innan hon tog sin enkelbiljett och satte sig på flyget till Asien.

Då hade inte paret träffats mer än ett par dagar sedan i februari, då Erik Ohlson gav sig iväg på sitt livs längsta cykeltur (hittills, ska tilläggas för säkerhets skull).

Vrålade ut glädjen

Så här skriver han själv på sin blogg the Escape, kort efter det att han i ett rus av tankar och känslor nått sitt mål:

”På gångvägen som agerade upplopp upplevde jag ett svall av känslor som fick vartenda hårstrå att resa sig på min glädjedarriga kropp. Vid målsnöret slängde jag ifrån mig cykeln och fick äntligen omfamna Nicole. I 282 dagar har jag från sadeln lekt med den obegripliga tanken om att få vråla ut min glädje i skuggan av Singapore's väldiga skyskrapor. Idag blev tankelek verklighet."

Erik har cyklat genom snö och slask och minusgrader och genom 50-gradig värme. Genom ett vintrigt Östeuropa till 4000 kilometer på kinesiska vägar och bergspass på flera tusen meters höjd. Längs med Svarta havet, in i Iran, Kirgizistan, runt Tibet, genom Malaysia. Bland annat.

Men nu är han framme vid det här målet, Singapore.

Fast snart fortsätter resan tillsammans med Nicole – till Papua Nya Guinea, Indonesien och Filippinerna.

– Vi ska dyka, klättra, vandra upptäcka... Minst ett år till blir vi nog borta, säger Nicole.

Rädda grodan!

Dessutom ska de hälsa på den forskare på Papua Nya Guinea som jobbar med att rädda en utrotningshotad liten groda som finns där, och som är nödvändig för landets ekosystem.

– Vi har samlat ihop lite pengar som vi ska överlämna till honom.

Kanske blir det också lite volontärjobb någonstans på vägen – eller något annat. Några riktigt fasta planer har paret inte gjort ännu.

Men ni tänker inte cykla, va?

– Jag kan tänka mig att cykla, säger Nicole. På ett villkor: att vi gör det i mitt tempo!

Men nu först väntar några dagars skön fest i Singapore. För som Erik skriver:

”Jag kan inte förstå att jag är framme.”