På besök i Malaysias orörda regnskog

I Belum-Temengor kan du lika gärna träffa en tiger som en annan turist

helskärm

Det finns väldigt, väldigt många träd i Malaysias urskog.

Jag kan inte konstatera annat när jag står där mitt i djungeln och tittar upp mot trädtopparna.

Plötsligt börjar jag snurra sakteliga, sträcker ut armarna i smyg, snurrar lite fortare, glömmer bort de andra i gruppen, mina armar är fullt utsträckta nu och jag snurrar så fort jag kan. Den 130 miljoner år gamla skogen virvlar omkring mig.

Så klart tappar jag balansen och trillar med en duns ner i marken. När jag ligger där och försöker få tillbaka balansen får jag syn på en liten myrfamilj som bestämt sig för att ta en promenad på min arm. Jag kan inte sluta fascineras av myrornas storlek – större och troligt betydligt starkare än några andra myror jag förr sett i mitt liv.

Guiden Zahari Harris väcker mig ur funderingarna när han skrattar åt mig.

– Det finns mer än myror här ska du veta. Malaysias regnskog är en av de med högst koncentration av vilda djur – har du riktig tur träffar vi till och med på en tiger, säger han.

Tiger?

Som Dr Livingstone

Jag hoppar till när jag hör ordet. Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken på att det vandrar omkring tigrar i samma skog som jag. Och det gör det hela än mer spännande. Nu handlar det inte bara om alla träden i skogen, utan vad som gömmer sig bakom. Det är inte utan att jag känner mig lite som Doktor Livingstone (om än i fel världsdel) när jag går omkring där i skogen. Smyger, spejar och hoppas.

Men ingen tiger. Det är dags att fara vidare på sjön Temengor, en pulsåder som förser den gröna skogsmassan med liv.

Under tiden vi färdas uppströms i den lilla båten berättar Zahari att det finns ungefär 30 olika nationalparker i landet. Den första grundades redan 1938 av britterna och är i dag en del av Malaysias största och troligen också mest kända – Taman Negara. Parken har länge varit extremt populär och tyvärr har exploateringen lett till att de vilda djuren dragit sig allt längre in i djungeln.

Nyfikna ögon möter

Jag har i stället valt den lite mera okända, och betydligt mer oexploaterade Belum-Temengor-regnskogen. Den är till ytan betydligt mindre än Taman Negara. Och vem vet, kanske är myrorna inte riktigt lika gigantiska, men hellre det än exploaterad turistträngsel och när Världsnaturfonden dessutom arbetar med att stärka ursprungsbefolkningens ställning här var valet enkelt.

Och det är till en av dessa byar vi nu är på väg.

En halvtimme senare glider vår båt in i en av de få sanna Orang Asli-byarna som finns kvar i landet. I Jahaistammen bor 130 personer i 29 olika familjer. Nyfikna ögon möter mig när jag kliver i land. Nyfikna och välkomnande. Men ändå lite skeptiska. För livet håller på att förändras för flodfolket jag besöker.

– Förr kunde urinvånarna göra som de ville, färdas vart de ville och i princip leva som de ville, berättar Zahari.

Lagar, regler och vinstintressen, som tyvärr i många fall stavas skogsavverkning, håller på att förändra detta. Kanske för alltid.

”Vi bara lånar skogen”

Byns hövding visar mig in i en av hyddorna och jag får hälsa på hans yngsta son. Näst intill nyfödd, totalt ovetande om vilket paradis han har fötts till. Kolsvarta leende ögon, en nyfiken blick. Hövdingen tittar stolt på sin son och sedan på mig.

– Kom ihåg att vi bara lånar skogen från de kommande generationerna. Vi måste kunna lämna tillbaka den, säger han.

Jag har inget svar. Jag håller tyst med.

För det finns väldigt, väldigt mycket bra att bevara här i Malaysias uråldriga paradis.

Ladda ner resguider (för Aftonbladet Plus-kunder):

Daniel Ohlsson/text&foto