Hitta lugnet i Barcelona

Johan Gunnarsson

Lämna stöket i city för stillheten vid havet

Barcelona varken börjar eller slutar vid La Rambla.

Ut mot pirerna i norr finns en ny stad att upptäcka – kantad av palmer, stränder och doften av nylagade skaldjur. Följ med till Barceloneta – det lilla Barcelona.

Det är en helt perfekt början på eftermiddagen.

Med smaken av rosa bubbel, cava rosada, och serranoskinka kvar i munnen tränger vi oss ut från Can Paixano, höjdarhaket på Carrer de la Reina. Det var nästan lika mycket folk därinne som på gågatan La Rambla inne i centrum, men betydligt hjärtligare och lugnare. Längtan efter lite tom yta, frisk luft och skön utsikt kommer ändå smygande.

Och för det är vi på helt rätt ställe i Barcelona.

Flera kilometer lång

Barceloneta betyder ”det lilla Barcelona” på katalanska och är namnet på stadsdelen vid havet strax norr om centrum. I grunden är det ett bostadsområde som tack vare strandens dragningskraft förvandlats till ett idealställe för alla former av relax – söndagsdrink, surfing, after work eller opretentiös soldyrkan.

Men trots idyllen av sand, en och annan palm, sol och hav är den stora frågan: vart tog alla människor vägen? Det är ju här det är så vackert.

Längs med stranden går ett brett promenadstråk flera kilometer norrut. Den varma säsongen har knappt dragit i gång ännu, men ändå. Med undantag för några par i armkrok, en fullsatt uteservering – för övrigt granne med en som är helt tom – och några bleka nordbor, vi alltså, är det nästan helt tomt.

Ute på piren tar vänster och med simklubben, ”Club natació atlétics”, högkvarter i ryggen går vi parallellt med paradgatan

Passeig Marítim de la Barceloneta mot Port Olímpic – Olympiahamnen – som fick ett helt nytt ansikte inför sommarspelen 1992.

Myller några kvarter bort

Då gick det knappt att ta sig fram i området på grund av trängseln, nu är det behagligt mycket folk här. Lagom för att inte kännas öde. Restaurangerna ligger sida vid sida och de är aningen för många sett till efterfrågan.

Efter ett okynnesstopp hos ”räkkungen” – restaurangen El Rey de las Gambas – och stärkta av en rejäl portion nykokta snäckor och musslor, ja, det blev lite bläckfisk och svarta nudlar också, drar vi vidare.

Men inte så långt.

Ett par hundra meter senare, innan vi når fram till Poble Nou, har fötterna fått sitt för i dag. Ett depåstopp på ett strandkafé hjälper inte heller så vi ger upp.

En tre-kvarters-promenad och en kort tunnelbaneresa senare är vi tillbaka inne i smeten, mitt i Barcelonas myller av människor, affärer, gatuförsäljare och inkastare.

Så nära – och ändå så långt bort.