Ta en paus i Pireus

Atens hamnstad är värd mer än att bara springas förbi på väg till färjan

Öluffen börjar eller slutar ofta här: i ett slamrigt hamnkaos i Pireus.

Men ger du dig av på en liten promenad, upptäcker du en förstad full av charm, shopping och badmöjligheter.

Vi har kommit med lokaltåget, numera en del av det uppsnyggade metrosystemet, från Monastiraki i Aten till ändstationen vid Akto Kondyli i Pireus. Resan tar 20 minuter.

Det är söndag morgon. Fartygen lägger ut från huvudhamnen Kantharos. Morgontidiga försäljare öppnar sina kiosker. Andra har parkerat en kärra eller lagt ut ett täcke eller en filt på trottoaren på gatorna Dragatsaniou och Mavromichali eller gatstumparna kring Ippodameias-torget. Loppmarknaden är i gång och det är veckans begivenhet för alla fyndletare.

Vi släntrar fram längs den redan hårt biltrafikerade Ethnikis Antistaseos, i skuggan av bankkontor och rederiernas högkvarter.

Genom ett balkongfönster strömmar omisskännliga toner mot oss. Det känns som en förbluffande tillfällighet; musiken är från storfilmen "Aldrig på en söndag", 1960-talets superstjärna Melina Mercouri sjunger sången Ta Paidia tou Pirea, kompositören Manos Hadjidakis mästerverk.

- Oopa! ropar två yngre män leende och tar några danssteg à la Zorba.

De tycks vara på väg hem från ett långt nattkalas. Annars vaknar de flesta av stadens knappt 200 000 invånare till liv vid den här tiden och tittar ut från eleganta, mindre hus, och lägenheter på kullarna som kallas Profitis Ilias och Kastella, med bedårande utsikt.

Mikrolimano, bokstavligen "den lilla hamnen", kan vara en turistfälla. Fräcka inkastare rekommenderar dyra fisk- eller skaldjursrätter. Miljön är ändå magnifik och vi väljer en solig uteservering där flera grekiska storfamiljer redan har slagit sig ned.

En fisksoppa till tidig lunch ger oss kraft att "klättra" mot gatan Vassileos Pavlou och fortsätta mot Passalimani. Här ligger lyxbåtar på rad intill små fiskebåtar. Hamnen övergår i Marina Zea och vägen Akti Themistokleous ringlar sig fram och erbjuder en storslagen vy över Saroniska bukten. På stranden Votsalakia spelar ungdomar volleyboll och fotboll. Entrén öppnas till maritima museet och uteserveringarna fylls snabbt av besökare.

- Kom tillbaka hit om någon timme. Då ska vi laga till dom här på bästa sätt, lovar Ellena och Konstantin och hänger morgonfångsten på en ståltråd utanför sin restaurang.

Där hänger bläckfiskarna bra i solen.

Det ser likadant ut längs hela vägen i Piraiki där tavernorna ligger tätt.

På en udde I Afrodites vik står ett stort kors, synligt för både sjöfarare och dem som kommer landvägen. Korset har blivit Skandinaviska kyrkans särskilda vägmärke trots att korset rests av Pireus kommun och inte egentligen har något med kyrkan att göra.

Vi hoppar på lokalbussen som fullbordar vårt "varv" och för oss tillbaka till färjehamnen i PIreus.

Där är det bara att göra ett nytt val: mot Kreta, Kykladerna, närbelägna Hydra eller Egina.

Eller metrotåget tillbaka in till Aten.

3 trevliga höjdpunkter

...och 3 sätt att åka hit från Aten

Sture Olsson