Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

På valsafari i norra Norge

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-13

I Andenes är chansen 95 procent att få se kaskelot

Båten gungar lätt på det nattsvarta havet. I 20 minuter har vi stirrat ner i djupet.

Plötsligt bryts vattenytan av ett ljudligt frustande och en kaskad av vatten skjuter upp i luften.

Mody Dick har anlänt.

En gigantisk kaskelotval ligger bara tio meter från oss. Han är nästan lika stor som båten, men vi ser bara en bit av ryggen, resten anar vi som en gigantisk svart massa under ytan.

Han bryr sig inte ett dugg om oss 30 nyfikna turister som ivrigt lutar oss över relingen med kamerorna i högsta hugg.

Han simmar lugnt, utan brådska.

Då och då fräser han upp ett stort moln av vattendroppar, frustar och fortsätter att långsamt flyta i takt med båten.

Vi är på valsafari i Andenes, en liten fiskeby i Nordnorge, strax norr om Lofoten, 70 grader nord. Byn är omgiven av höga, spetsiga berg och nordanvinden från havet blåser snålkallt och gör luften kylig och frisk, trots att det bara är augusti.

I två timmar har vi varit till havs med båten Reine, och nu står vi stilla strax utanför kontinentalsockeln i Norska ishavet. Det är minst 800 meter ner till botten och i vattnet är det knappt fem grader varmt.

Under den senaste timmen har vi sett tre valar på nära håll och säkert ett tiotal på avstånd.

De höga vattenpelarna avslöjar valarna, men ofta hinner de sätta stjärten i vädret och dyka innan Reine hinner fram.

Men Moby Dick, som han faktiskt är döpt till, är en riktig linslus.

Han tar det lugnt och har ingen brådska att dyka ner i djupet utan låter sig villigt fotograferas. Och när han väl fått nog, sätter han långsamt stjärtfenan i vädret och glider ner i djupet i precis lagom fart för att hinna förevigas.

- Han är den långsammaste dykaren av kaskeloterna, så han är bra att fotografera, säger Linda, en av de svenskspråkiga guiderna på Whalesafari i Andenes som ordnar utflykterna till havs.

För cirka 700 kronor får turisterna sopplunch och en tur på drygt fyra timmar till havs - med valgaranti.

Det är nämligen ingen slump att man får se de jättelika havsdjuren, snarare har man otur om man inte får se dem. Med 95 procents säkerhet får man en fantastisk upplevelse - annars har man rätt att göra om den dagen efter, helt gratis.

För snart 80 år sedan jagade min farfarsfar George val i Södra ishavet, och jag minns historier han berättat för min farfar, om jättevalen som nästan drog ner den lilla båten de färdades med i djupet.

I sista stund lyckades min farfarsfar kapa linan till harpunen de spetsat valen med.

I dag är kaskeloten fredad och förföljs bara med kameror av nyfikna turister.

Den norska Moby Dick är bra mycket trevligare än valen i Herman Melvilles bok "Moby Dick" från 1851, där kapten Ahab hämndlystet jagar den vita valen Moby Dick som har bitit av hans ena ben.

Men även om kaskeloten har rejäla tänder och kan äta upp en bläckfisk på 20 meter, så är den ganska fridsam - något som i och för sig den franska polisen inte trodde när tre hungriga kaskeloter simmade in till hamnen i Marseille för tre år sedan och tvingade flera bilfärjor att styra undan för att undvika kollision.

De 15 meter långa valarna var uppenbarligen lockade av den rikliga förekomsten av bläckfisk i hamnområdet och tvekade inte att ta chansen i hamnen.

Det kanske är tur att Moby Dick inte gillar soppa.

Swww.orca-tysfjord.nu

Fakta/ Kaskeloten

Fakta/Andenes

Petra Holm

Följ ämnen i artikeln