På väg över skotska höglandets hedar

- vilt, vackert, whisky

Vilt. Vackert. Whisky.

Skottland bjuder på upplevelser för många sinnen.

Resas Henrik Rudin och Susanne Hallmann gav sig av på en veckas oplanerad biltur bland gröna hedar och

mysiga byar.

DAG 1

Den svenska bilkaravanen krypkör av färjan i Newcastle. Vänstertrafik. Läskigt. Men det är egentligen inte så knepigt, det är bara högersvängar vi aldrig får kläm på. Och så de helt skymda omkörningarna, där passageraren får vara utkik.

Efter några timmar genom sommarfina men ganska vanliga landskap får vi äntligen en försmak av den förväntat dramatiska naturen. Den benvita klippan Bass Rock reser sig som en hägring ur blått hav.

Första nattens stopp: Edinburgh. Skotskhet i högkoncentrat. Souveniraffärer med kiltar och fårfällar, Military Tatoo på slottet. I stället vandrar vi nerför berget till stadsparken Princes Street Gardens. Här är det Scotish Country Dancing måndagar och tisdagar under sommaren. Ortsbor och tillresta danssällskap dansar jig.

Efter en, kanske två, pint Tennent"s på fina Theatre Royal Bar på Union Place vandrar vi hem mot Duke"s Hotel.

DAG 2 Vägen snirklar mellan häckar och fårhagar i landskapet Kingdom of Fife. Molntussar sveper in kullarna när vi åker mot S:t Andrews för lunch. Det blir kycklingpaj med stiltonost på utmärkta puben The Central på huvudgatan.

Genom de här vyerna har vi inte bråttom. Vi förundras över Auchmithie, ett sönderslaget fiskeläge omgärdat av dramatiska klippor. Med en nu levande - om än sömnig - liten by, klängandes på klipporna ovanför.

- Det är inte direkt tråkigt att köra här, säger Susanne.

Landskapet växlar, och växlar igen. Kraftig, mörk skog. Bakom nästa kurva plötsligt guppande fält och snart de första stråken av de skotska hedarna.

Det är på jakt efter mer hedar som vi sticker inåt landet. Förbi Balmoral, engelska kungafamiljens semesterslott, och längs floden Dee, med centimeterhögt, porlande vatten.

Vi landar i Braemar, en liten by omgiven av berg i brinnande färger. I utkanten bommar som vintertid spärrar de översnöade vägarna. Här skulle man bo. Och det är precis vad Steve och Julie Heyes tyckte, som 1995 lämnade hektiskt storstadsliv för bedårande Schiehallion House med "bed and breakfast" tillsammans med Steves mor Sheila. Gott humör, överdådigt blommigt och heltäckningsmattigt för futtiga 19 pund (265 kr) per person. Oförglömligt.

DAG 3 Lika omväxlande som naturen är, lika små är avstånden - och lika mycket hinner vi med att göra på en dagsetapp. I Tomintoul kan vi inte låta bli välfyllda butiken The Whisky Castle. Provsmakning och stor kunnighet. Expertrådet går hem: en flaska murrigt rivande Caol Isla drygar ut vår packning.

På Dunrobin Castle visar falkeneraren Andy Hughes imponerande graciösa rovfåglar. Falken dyker som ett jaktplan mot bytet, en kanintass. Tornugglan sveper ljudlöst över publikens huvuden.

Eftermiddagen förgylls av te och scones på ett litet kafé på en blåsig kulle mellan Dunbeath och Latheron.

I skymningen når vi Skottlands nordligaste punkt, Dunnet Head. Fyren ligger 100 meter över havet, vid ett hisnande stup, men har ändå skadats av uppkastade stenar från de vildaste stormarna.

Det är dags att hitta nånstans att bo, och först känns det hopplöst med rader av grådaskiga byar längs nordkusten.

Vi hamnar till slut i anonyma Thurso. Men semesterläget blir bättre när vi besöker Commercial Bar på Olrig Street. Här spelas folkmusik med spelmännen sittandes, pimplandes öl. Mysigt och välkomnande.

DAG 4 Vi åker tillbaka österut till John o"Groats och följer med Michael och Finch ombord på North Coast Explorer runt ön Stroma. Ön var tidigare befolkad av pirater som lockade fartyg i kvav mot klipporna med fyrbåkar - eldar som tänds för att signalera fara. Innan dess av vikingar som byggde fort.

Numera finns här bara ett helt enormt fascinerande djurliv. Söta små lunnefåglar, nyfikna sälar och tiotusentals sillgrisslor som ser ut som minipingviner, uppflugna på klippavsatser.

Trots att det är närmast vindstilla kokar det kristallklara, iskalla vattnet av havsströmmarna. Utan piraters förskyllan ligger lastfartyget Bettina Danica sedan 1993 i förvridna rester mot de vassa klipporna.

Resten av dagen är en vacker transportsträcka längs väg 836, 838, 837 och 835 tills vi når Ullapool. Dess långa promenadkaj med det gaeliska namnet Sraid-a"-Chladaich-an-Iar är kantad av värdshus och pubar. Men The Arch Inn är inte speciellt prisvärt och vi förbannar vår otålighet - några kvarter inåt stan hittar vi sedan flera mysigare och billigare "bed & breakfast". Ta det som ett generellt restips: ha inte för bråttom.

När solen går ner bakom de molnrivna bergen sitter vi utanför Ferryboat Inn och ser fiskebåtarna gå in till kaj.

DAG 5 Söder om Ullapool kastas vi från det ena landskapet till det andra. Plötsligt dallrar prunkande, böljande kullar i hettan. Det är som i Afrika! Och sant nog, strax kommer vi till Victoria Falls, om än betydligt blygsammare än sin namne.

Det skotska höglandets hedar är förresten inte utan faror. Vi försöker stanna för picknick tre gånger, men skräms bort av ilskna bromsar och knott.

I stället stannar vi för natten på Mira House i trolska lilla byn Dornie, omsluten av berg och vaktat av det gåtfulla 1200-talsslottet Eilean Donan på en ö i Loch Duich.

DAG 6 Vägen mot Oban blir allt mer trafikerad och vi når turisttrakter som friluftsorten Fort William med Skottlands högsta berg, Ben Nevis, i närheten. I Oban blir det förstås whiskyprovning av drycken med samma namn och rundtur i det lilla destilleriet som bara gör 100 000 flaskor single malt om året.

DAG 7 Vi är mätta på upplevelser nu. Vi trappar upp tempot, blåser rätt förbi gråa Glasgow på motorvägen mot England. Vi har mer än väl hunnit Skottland runt på en vecka och upplevt mer än på tidigare bilresor genom Europa, utan att stressa under de drygt 150 mil väg vi avverkat.

Vid Carlisle följer vi Hadrian"s Wall, den romerska befästningsmuren mot de barbariska skottarna. I modern tid går skottarna i stället till historien som ytterst gästfria. Och avundsvärda, som bor på en så underskön plats.

Läs också

Henrik Rudin