Dags för avspark

Liverpool firar kulturhuvudstadsåret 2008 i rött - fotbollslagets färg

2008 målas rött i England. Som kulturhuvudstad i Europa bjuder Liverpool på 365 dagar med musik, teater, utställningar, happenings. Men det största skådespelet pågår sedan länge: fotboll på klassiska Anfield.

Så praktiskt då att Liverpool blivit med lågprisflyg.

Det är lördag morgon och ännu många timmar till avspark, men Liverpools centrum börjar redan fyllas med rödklädda supportrar. Förväntningarna är stora inför dagens batalj mot Fulham. Stadens stora tidning spekulerar i om Fernando Torres äntligen kommer att spela från start efter sin skada. När pubarna öppnar börjar sången eka och uteserveringarna fyllas, trots att det bara är några få grader varmt.

Den som åker på fotbollsresa till Liverpool möter en förändrad stad. Sedan staden fick värdskapet för Europas kulturhuvudstad 2008 har mycket hänt. Nya hippa restauranger och stiliga barer öppnar hela tiden och staden har fått en ansiktslyftning. Det är fortfarande sjabbigt på sina ställen men inte så nergånget som tidigare.

I taxin på väg till Anfield förklarar chauffören Steve skillnaden mellan Evertonanhängare och Liverpoolfans.

– Det är egentligen ganska enkelt, de blev tappade på huvudet som små barn, deklarerar han skrattande.

Annars har klubbarna mer gemensamt än man kan tro. Efter en dispyt över planhyran 1892 lämnade dåvarande Evertonordföranden klubben tillsammans med en handfull supportrar och tre a-lagsspelare. Föga anade man då att man grundade ett av Europas mest framgångsrika klubblag.

Vi hoppar av vid The Albert, puben som ligger bakom legendariska läktaren The Kop, där Reds mest hängivna fans trängs.

– Vi har fem Europacuptitlar, fem, säger John och ler.

Vi står utanför The Albert. Utanför, för inne är det så knökat att man inte kan få in en rödvit halsduk till. Inte många europeiska klubbar har ett så magnifikt cupfacit och de goda resultaten håller i sig. Två Champions league-finaler varav en seger de tre senaste åren, FA-cup-vinnare förra året. Men i dag är det ligamatch som gäller och nog så viktigt för laget som förvånande nog aldrig vunnit ligan sedan Premier League startades 1992.

På The Albert ekar sången allt högre. Snart dags för avspark och fansen börjar dra sig mot stadion. I vimlet möter vi fyra norrmän.

– Vi är egentligen här för Unitedmatchen i morgon. Men vi åkte till Liverpool i dag också bara för stämningen här utanför The Kop, säger Björn Abrahamsen, Pål Zachariasson, Viggo Moisingset och Frode Joderå.

Anfields omgivningar är inte direkt muntra. Husen är slitna, håliga, fallfärdiga. När mörkret faller och supportrarna försvinner in på stadion blir området än mindre inbjudande.

Är det dunkelt, kallt och ruffigt utanför Anfield får man en glädje- och värmechock när man kommer in. Vi har hunnit sätta oss, blicka ut över spelfältet och låta blicken vandra över läktaren när den drar igång. Det är omöjligt att inte röras av den mäktiga sången ”You´ll never walk alone” som ekar över arenan. Ett av den engelska fotbollens mest klassiska ögonblick.

Och så drar matchen igång – med ett unisont vrål. Utan Torres. På The Kop rullar sångerna fram under Liverpools ihärdiga försök att bryta ner motståndarna. När Carragher, Voronin eller gunstlingen Gerrard skjuter fart över den gröna mattan och närmar sig straffområdet sprids vrålen över hela arenan.

När finländske mittbacken Hyypiä resolut går in i duellerna blir gensvaret lika högt som efter en öppnande djupledspassning.

Anfield är ett av de klassiska fotbollstemplen i England, men stadion sjunger på sista versen. Tidigare under veckan, samma dag Liverpool krossade turkiska Besiktas med 8–0 i Champions league, fick klubben beskedet att en ny arena blivit godkänd. Kapaciteten ökar från 45 000 till 60 000 åskådare vilket behövs om man vill fortsätta att slåss om Premier league-titeln.

På The Kop ökar trycket efter en timmes spel. Torres står generallik längs kortsidan och vinkar, dirigerar och flyttar runt sina spelare. I Atletico Madrid var han kapten redan som nittonåring. Längre bort längs linjen vankar coachen Rafa Benitez nervöst omkring. I 70:e minuten, när ställningen fortfarande är 0–0 och Liverpool kört fast i Fulhams köttmur, ger han Torres signalen. The Kop exploderar, hela Anfield exploderar, när spanjoren tar plats på planen. Bara minuter senare har han avgjort och frälst Reds. När vi lämnar Anfield är stämningen euforisk, 45 000 uppjagade Redsfans tävlar om de få taxibilarna utanför stadion. För många blir det en lång men lycklig vandring tillbaka mot centrum.

Jonas Henningsson