Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

På tur i Åre - utan skidor

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-12-11

Ta dig hela vägen från topp till tå!

Vem har sagt att en skidsemester måste innebära snöyra och liftkö?

Vi åkte till Åre – men bytte skidorna mot hästryggen och kylan mot ett varmt bad.

Det känns redan när vi vaknar på morgonen och drar gardinerna från fönstren.

Nej, i?dag är ingen skiddag. Snöflingor stora som talgoxar yr omkring i luften och man ser ingenting av utsikten över Åresjön. Termometern visar på 16 minusgrader.

Inte ens i Sveriges bästa skidort känner man alltid för att åka skidor – och det finns ju faktiskt mängder av andra saker att hitta på när man inte har lust att kasta sig nerför backen.

Vi bestämmer oss för en ridtur.

ANNAGÅRDEN LIGGER några mil från Åre. Här har Rosemarie Löfstedt Åslund drivit sin verksamhet med turridning på Islandshästar i nästan 15 år.

När vi kliver ur bilen har snön slutat yra och lagt sig som ett glittrande täcke över stenar och träd. Som genom ett mirakel öppnar sig dessutom locket av moln och solen tittar fram för första gången på flera dagar.

Kollegorna Marie Jonsberg, Joakim Arnberger, Kerstin Persson och Einar Friberg har tillbringat helgen på konferens och passar på att få lite frisk luft innan de ska bege sig hem till Stockholm igen.

–?Vi ville komma från kontoret och uppleva lite äventyr, säger chefen Joakim Arnberger och får medhåll av Marie Jonsberg:

– Ja, det var givet att vi skulle rida på Islandshästar. Jag har alltid älskat att rida.

Jag själv, som inte har ridit annat än i djurparken som femåring, är nervös. Därför bestämmer jag mig direkt när Rosemarie presenterar oss för Hrimnir.

–?Han är en jättesnäll kille, tar det väldigt lugnt så man får driva på honom lite, säger hon och stryker Hrimnir över mulen.

Hans namn betyder rimfrost, och Hrimnir är faktiskt så vit att han nästan smälter in i snön.

VI TROPPAR UT i snön: Rosemarie först på Nökkli före Snaelda, Eldur, Nökkli, Fakur, Flaumur och Hrimnir på led.

–?Yeeeha! ropar Joakim Arnberger när Flaumur sätter av i tölt på den snötäckta stigen.

Hästryggen värmer och solen lyser svagt mellan molnen när vi rider en runda i skogen. Efter ett tag stannar vi på ett kalhygge för att dricka kaffe och äta tigerkaka. Det är så kallt att fötterna tappar känseln och vi får hoppa upp och ner för att hålla värmen. Men det är det värt för känslan av att få sitta upp igen och flyga fram i galopp.

Efter tre timmars ritt är vi stelfrusna och ömma. Det börjar mörkna och jag längtar till nästa anhalt: spa.

– Den här behandlingen är perfekt efter en dag i backen, säger hudterapeuten Emma Uddenäs och visar hur jag ska kliva i badkaret för att inte halka.

Det ser ut som ett ufo eller en svindyr sportbil och står i ett grönkaklat rum med levande ljus längs väggarna.

”Från toppen till dalen” kallas behandlingen. Den innehåller ett bad, ansiktsbehandling och massage, och peeling av ben och fötter. Perfekt efter en ridtur också, tänker jag medan bubblorna bearbetar mina trötta ben och spänningen i musklerna släpper i takt med att Emma Uddenäs skrubbar bort varenda död hudcell i ansiktet. Sedan får jag ligga i badet för mig själv och lyssna på valsång i ett par hörlurar.

– Visst känns det skönt? frågar hudterapeuten när hon kommer tillbaka.

Då har jag nästan hunnit somna.

Loj, väldoftande och med ömmande bakdel pälsar jag på mig igen. Dags att ge sig ut i kylan. Nu återstår bara att värma kroppen inifrån.

PASSANDE NOG HAR Åre en alldeles egen chokladfabrik.

Skidbackarna har just stängt och parkeringen utanför fabriken är full av bilar. Det är en populär anhalt bland skidåkare som har bränt kalorier i backen hela dagen.

– Det kommer alltid många fler när det är dåligt väder som i dag, säger Jessica Sjödin som står i kassan med ett huckle på huvudet.

Rufsiga och rosiga skidåkare flockas vid hyllorna och väljer bland pappersstrutar i olika färger: whiskytryffel, chokladkola, lingontryffel??

Jag väljer whiskyvarianten och hugger in direkt. Sedan slumrar jag mätt och belåten i bilen på väg hem till stugan.

Snöyra och liftkö eller ej – nu vet jag att man inte behöver åka skidor för att Åres fjälluft ska suga musten ur en.

Läs också:

Lisa Jannerling (resa@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln