Barnens vittnesmål om islamistisk extremism

Kartläggning. Våld och kriminalitet samt islamistisk propaganda både i datorn och på ungdomsgårdarna - i kombination med en skola som hukar, en velande socialtjänst och imamer som inte vågar ta ställning.

Så beskriver barn och ungdomar i särskilt utsatta områden varför en del av dem radikaliseras och vänder sig till våldsbejakande islamistisk extremism.

– Det här är en helt unik rapport eftersom det helt saknas forskning på det här området. Barnen har aldrig tidigare fått komma till tals, säger Anna Karin Hildingson Boqvist, vikarierande barnombudsman, till TT.

Våld vanligt

På uppdrag av regeringen har Barnombudsmannen pratat med 55 barn som på olika sätt har erfarenheter och upplevelser av våldsbejakande extremism. Ett tiotal barn har själva varit involverade i våldbejakande islamistisk extremism, medan andra haft närstående eller vänner som varit det alternativt bor i områden varifrån personer anslutit sig till sådana miljöer.

– Den viktigaste slutsatsen är hur många barn som upplevt våld och kriminalitet i sitt närområde. Det är skottlossningar, stenkastning och bilbränder. Det blir också väldigt tydligt hur dessa barn och deras erfarenheter osynliggjorts i den allmänna debatten, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.

Hjärntvätt

Utöver våldet berättar barnen också om hur handfallet samhället är inför de utmaningar som våldsbejakande islamistisk extremism innebär.

Så här säger ett barn om sitt möte med socialtjänsten, efter att ha återvänt till Sverige efter att ha rest iväg för att ansluta sig till Islamiska Staten:

"Och sen så sa han: 'Ja, men vi vet faktiskt inte hur vi ska behandla terrorister som dig. Vi vet inte vad vi ska göra.'"

Eller en annan:

"Den här kontaktpersonen, alltså det är bara en random kvinna. Det är en svensk kvinna, hon vet ingenting om islam och sånt, så hon kan inte hjälpa mig, kan inte säga till mig 'det här är rätt och det här är fel' för hon har ingen kunskap om sånt."

Ungdomarna vittnar också om hur själva rekryteringen går till. Att det kommer äldre män till ungdomsgårdarna, män som barnen på grund av klädseln tror är kunniga imamer, fast de egentligen är rekryterare från terroristorganisationen Al-Shabaab:

"Alltså de tar några barn och säger till dem 'vi gör så här och vi är så bra' och försöker hjärntvätta dem till att tro att de är bra."

Ett barn menar att de är på ungdomsgården av en anledning:

"För att det finns många såhär ungdomssomalier, och det är det de vill ha."

Handlinsplan

Barnen är frustrerade över att de extremistiska grupperna använder islam för att rekrytera anhängare och säger att dessa personer inte förstått vad religionen handlar om; att det är "haram", förbjudet, för en muslim att döda en annan människa.

De är också kritiska till de riktiga imamerna eftersom de inte vågar ta ställning mot de extrema grupperna. Barnen efterlyser också arenor för att diskutera saker som religion och extremism, eftersom skolan inte gör det, säger de.

För att komma tillrätta med problemen vill Barnombudsmannen nu se en nationell handlingsplan som involverar ett flertal olika myndigheter såväl som barnen själva.

– Vi måste låta dem komma till tals och ta till vara på deras erfarenheter och synpunkter, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.

TT