Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Forskare kartlägger mammutens dna

Uppdaterad 2019-03-15 | Publicerad 2015-04-23

Vetenskap. Svenska forskare har kartlagt den ullhåriga mammutens hela arvsmassa. Det är första gången någon gjort en fullständig genetisk kartläggning av en utdöd djurart från istiden.

Resultaten visar att mammuten hade förlorat mycket av sin genetiska variation innan den försvann från jordens yta.

Studien bygger på analyser av dna från två olika individer. Den ena, vars dna togs från ett stycke bevarad muskelvävnad, dog i nordöstra Sibirien för cirka 44 800 år sedan, mitt under den ullhåriga mammutens glansålder.

Glansåldern upphörde abrupt för 12 000 år sedan då arten plötsligt dog ut över hela sitt utbredningsområde från Västeuropa till Alaska - med undantag av Wrangelön utanför Sibiriens kust där en liten stam på tusen djur överlevde ytterligare 8 000 år.

Den andra individen, som dog för bara 4 300 år sedan, tillhörde denna lilla population. Den var därmed en av de allra sista av sin art.

Inavel

Dess dna, som extraherades från en kindtand, har långt mindre genetisk variation än den äldre individens dna. Det visar att arten drabbats av inavel strax innan den dog ut - en effekt av det lilla antalet kvarvarande individer.

– Fast inaveln var inte så svår som man kunnat tro. Den genetiska variationen var fullt jämförbar med variationen hos vår egen arvsmassa, säger Love Dalén, evolutionsbiolog vid Riksmuseet i Stockholm, och ledare för studien som publiceras i Current Biology.

Mystiska utdöenden

Varför arten dog ut, först på fastlandet i Eurasien och Nordamerika, och senare på Wrangelön, är oklart. Människan har setts som ansvarig av vissa forskare, men Love Dalén är osäker:

– Den försvinner ganska synkront från hela utbredningsområdet på fastlandet. Det tyder snarare på att orsaken var klimatförändringar. Vad gäller Wrangelön är det oklart när människan egentligen kom dit första gången, säger han.

Forskarna upptäckte också att den ullhåriga mammuten minskade drastiskt i antal vid ett tidigare tillfälle i historien, för cirka 285 000 år sedan - men den gången återhämtade den sig och blev åter en dominant art i ekosystemet. Även i detta fall är orsaken till minskningen okänd.

TT

Följ ämnen i artikeln