Barn halkar efter när kommunerna brister

Samhälle. Barn på skyddade boenden halkar efter i skolan när kommunerna saknar rutiner, enligt Unizon. SKL erkänner problemet och förklarar bristen med låg kunskapsnivå.

– En månad utan skola, utan kompisar, utan normalitet är en evighet för en åttaåring, säger Olga Persson, generalsekreterare vid paraplyorganisationen Unizon som samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer över hela landet.

Lite mer än hälften av Sveriges kommuner, 162 av 290, har svarat på Unizons enkätundersökning Kvinnofridsbarometern. 79 procent av kommunerna uppger att de saknar skriftliga rutiner för att barn i skyddande boenden ska få en plats i en ny skola så fort som möjligt, och 83 procent av kommunerna att de saknar motsvarande rutiner för barn i förskolan.

Ofta utdragen process

Mammor som flyttar till skyddade boenden med sina barn hamnar ofta i en annan stad för att gömma sig från den misshandlande mannen. Barnet kan inte gå kvar i den ursprungliga skolan eftersom det innebär en säkerhetsrisk för barnen och mamman. Kommunen måste därför hitta en ny plats till barnet - men processen är ofta utdragen, enligt Unizon.

– För det första har vi skolplikt i Sverige, för det andra är det viktigt att barnen får upprätthålla sin vardag i så stor utsträckning som möjligt för att de ska kunna läka från att ha upplevt pappas våld mot mamma, säger Olga Persson.

Unizon vill att kommunerna arbetar förebyggande genom att hitta skolplatser i förväg.

– Kommer man till ett jourboende på en fredag ska man i möjligaste mån gå till skolan på måndag. Det får inte vara avhängigt enskilda socialtjänstesekreterare eller enskilda personer på kvinnojourer att se till att barnen kommer till skolan, säger Olga Persson.

Kunskapsbrist förklaring

Drygt var åttonde kommun, 13 procent, svarar att de helt saknar kompetens eller verksamhet som kan garantera stöd och skydd för barn som upplevt våld.

– Vi har hur många regeringsuppdrag som helst som ska stärka både socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsende, och ändå ser vi att satsningarna inte når fram till kvinnor och barn som är utsatta för våld i det egna hemmet, säger Olga Persson.

Åsa Furén-Thulin, chef för socialtjänstsektionen på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), säger att hon är medveten om problemet, och att de bristande rutinerna handlar om kunskapsbrist.

– Vi behöver göra ett kunskapshöjande arbete och stötta kommunerna, och det är någonting vi jobbar med från SKL:s sida. Att implementera kunskap ute i kommuner tar alltid tid, men jag ser att det går framåt. Det är också viktigt att lagstiftningen ses över då det finns många juridiska problemområden.

TT