Alliansens framtid står på spel

Politik. SCB:s partisympatiundersökning späder på krisstämningen inom Moderaterna (M). Alliansen som regeringsalternativ ser allt mindre trolig ut, enligt Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Utspelet i januari blev en vattendelare. Vagheten i relationen till SD har blivit avgörande, säger Jonas Hinnfors om M:s opinionsras på senare tid.

Han ser utvecklingen som ett direkt hot mot allianssamarbetet och mot M:s roll som statsbärande högerparti i svensk politik.

– Det här sätter hela allianssamarbetet i fråga och det skapar osäkerhet kring om Alliansen är ett enat alternativ, tillägger han.

Vaghet har slagit tillbaka

M-ledaren Anna Kinberg Batra har valt vaghet som strategi för att hantera klyftan inom partiet vad gäller samarbete med Sverigedemokraterna (SD) och det har slagit tillbaka, enligt Hinnfors. Men han tror inte att problemet i grunden rör sig om en partiledarfråga.

– Byter man ut henne har M ändå samma grundläggande problem. Hur ska M förhålla sig till Sverigedemokraterna?

Med utgångspunkt från SCB-mätningen - där Kristdemokraterna (KD) hamnar under riksdagsspärren, M pressas hårt och SD i princip har stagnerat - ser Hinnfors begränsade utsikter för någon form av socialkonservativt alternativ på högersidan efter valet 2018. Han ser det som troligare att ett samarbete mellan Centerpartiet i medvind, Liberalerna och Socialdemokraterna värker fram.

Det rödgröna alternativet inklusive Vänsterpartiet får nästan 42 procent i mätningen från maj i år, vilket kan jämföras med nästan 44 procent i valet 2014. Allianspartierna tappar också omkring två procentenheter och landar på 37,6 procent. Fast då ingår KD:s 3,2 procent, som om det vore ett valresultat skulle innebära att partiet inte kommer in i riksdagen.

– Det ser illa ut för KD. Det är ett scenario, att de åker ut ur riksdagen, säger Hinnfors.

Har slutat växa

Särskilt som utrymmet för stödröster från M-väljare krymper i takt med M:s kris.

För SD:s del bekräftar SCB-mätningen att partiet i princip har slutat att växa efter 2015, enligt Hinnfors.

– Det står ganska stilla. Det har redan bekräftats av en mängd olika mätinstitut, säger Hinnfors.

Han tror det bland annat handlar om att invandringsfrågan hamnat i skymundan av en integrationsdebatt, där SD har svårare att profilera sig.

– Och ju längre tiden går och SD inte får något konkret inflytande kan en frustration bubbla upp i partiet, säger Hinnfors.

Dels måste partiet hantera en inneboende ideologisk klyfta i välfärdsfrågor mellan före detta S- respektive M-väljare och göra viktiga vägval, enligt Hinnfors.

– Och hur ska man göra med sitt rasistiska och nynazistiska arv? Kan man stänga dörren till det eller ska man fortsätta med en sorts svenskhetsdebatt, som visar att partiet har de rötterna.

TT