Svenska barnmorskan Huda hjälper kvinnor på flykt
Huda Mohammed: Lidandet är väldigt svårt
Uppdaterad 2022-10-06 | Publicerad 2022-07-01
I snart två år har striderna rasat i Tigray-regionen i norra Etiopien.
Här används våldtäkt som vapen.
– Jag önskar är fler människor kände till det som pågår, säger svenska barnmorskan Huda Mohammed, 58.
– Många kvinnor har blivit våldtagna av soldaterna. Några hade blivit gravida och fått hjälp då att avbryta graviditeten, berättar Huda Mohammed.
Det var i början av förra året som FN-rapporter visade att våldtäkt använts som vapen i krigshärjade Tigray. Även Internationella rödakorskommittén (ICRC) slog larm om grova sexuella övergrepp i Tigray.
Uppgifterna om det sexuella våldet och kvinnornas utsatthet fick Huda Mohammed, som själv är född i Tigray, att agera. Hon startade en insamling för att kunna hjälpa kvinnorna i flyktinglägren. Hon lyckades med hjälp av bland andra Black lives matters, Tigray relief in Sweden, kollegor och sin dotter få in omkring 200 000 kronor. Det resulterade i att hon förra våren reste till flyktinglägret i Sudan för att dela ut graviditetstester, abortpiller, värktabletter och hygienartiklar.
Slaktas med kniv
Konflikten i norra Etiopien inleddes i november 2020, då regeringsstyrkor intog Tigray.
– Det mänskliga lidandet här är oerhört svårt. Tigray är omringat och här finns varken el eller vatten. Det sägs att det pågår indirekta förhandlingar, men det händer inget, säger Huda Mohammed.
Internationella hjälpsändningar har haft väldigt svårt att nå fram. Under våren rapporterade TT att hungersnöden och stor brist på avgörande förnödenheter och medicin var akut i Tigray, där hundratusentals invånare riskerar att drabbas av svält.
Området är nu väldigt avskärmat från omvärlden. Det finns ingen möjlighet att kontakta nära och kära som lever kvar i Tigray. Banksystemet ligger nere, folk kan inte ta ut pengar för att handla det de behöver. Människor har ingen möjlighet att få hjälp med mediciner och sjukhusen håller stängt.
Jordbruket har varit en väldigt viktigt inkomstkälla för människor här. Huda Mohammed berättar om bönder som blivit systematiskt plundrade – att deras boskap har förts bort av soldater och redskapen har förstörts.
– Det kommer att ta lång tid innan de kan få det återställt, och dessutom befarar man att torkan kan bli långvarig.
Sover på marken utan madrasser
Många av de kvinnor som flytt lever nu i flyktingläger i Sudan.
– De lever under väldigt svåra förhållanden, och ju längre tiden går desto värre blir det. Många av dem har dessutom fått ses sina nära och kära huggas ner.
Flera av kvinnorna har fått grova skador av de våldtäkter som de utsatts för, och kämpar hårt med att läka både sina fysiska och själsliga sår. Några lever nu ensamma med små barn efter att deras män dödats i strider eller blivit kvar. De bor i enkla tält i flyktingläger och med bristande möjligheter till en dräglig hygien i den stekande hettan.
– Livet är väldigt väldigt svårt där. De ligger på marken utan madrasser i tält, och på sistone har det varit både översvämningar och bränder, säger Huda Mohammed.
Under sin resa fick hon möjlighet att möta kvinnorna där och ta del av deras berättelser.
– Det var en tjej som sa ”Jag hade tur. Han hoppade över mig för att våldta en annan tjej där som satt bredvid mig. Hon hade sin mamma bredvid sig. Han valde henne för att hon satt med sin mamma. Mamman skulle se och lida”.
Hur har den här typen av händelser påverkat kvinnorna?
– Det är hemskt. De har blivit förstörda för livet. Det är vad de säger.
Huda Mohammed berättar att de tigrianska männen också blir utsatta för våldet.
– De blir slaktade med kniv eller nedskjutna inför ögonen på sina mammor och systrar.
Även männen är offer för kriget. Och i vissa fall tvingas de själva bli förövare.
– De tvingas våldta sina egna kvinnor. Jag fick höra om en morfar som soldaterna försökte tvinga till att våldta sitt eget barnbarn. När han vägrade, så sköt de honom inför familjen.
De ska inte skämmas
Hälften av pengarna från insamlingen som gjordes under förra året är fortfarande sparade. Huda Mohammed hade hoppats på att det snabbt skulle bli fred, och att hon skulle kunna använda dem till insatser när flyktingarna flyttat hem. Men ett år efter hennes resa pågår striderna fortfarande. Tigrianska kvinnoförening i Sverige har nu startat projektet ALENA (som betyder ”Vi finns”), där trettio kvinnor som flytt från Tigray till ett flyktingläger i Sudan får hjälp.
– Vi erbjuder dem psykosocialt stöd och hjälper dem att lära sig ett yrke, lär dem att sy och brodera och ger dem ett mindre bidrag. Tanken är att hjälpa dem på vägen till framtiden och skapa jobbtillfällen, berättar Huda Mohammed som också leder projektet.
Vad kan vi i Sverige göra för att hjälpa kvinnorna?
– Först och främst är det fred som människorna behöver. Sverige och världen behöver tvinga ut soldaterna och stoppa kriget helt enkelt. Tigray kommer också behöva hjälp med återuppbyggnad, för förödelsen är stor både vad gäller mänskliga och materiella värden. Jag tycker att det är väldigt tyst om det här i media i Sverige. Det handlar om så många döda, så många utsatta kvinnor och så många på flykt. Det är så få svenskar som känner till att detta pågår.
Läs mer om projekt ALENA här.
