"Jag har aldrig varit hemifrån så länge"

helskärm

Redan som 10-åring bestämde sig Emelie Fast – hon skulle till OS i Tokyo.

Men när drömmen nu blir verklighet är det svenska simstjärnskottet ändå lite chockad.

– Jag gick in i det här året med flera sekunder ner till OS-kvaltiden. Det här var inte realistiskt, säger 17-åringen.

När Emelie Fast väl blev uttagen i den svenska OS-truppen på onsdagen var det inte så överraskande. Det sensationella hade hon redan klarat av genom att ta sig under OS-kvalgränsen genom ett superlopp på 100 meter bröstsim under EM i Budapest förra veckan.

Där putsade hon sitt personliga rekord med mer än två sekunder.

– Jag var inte alls beredd att det skulle gå så snabbt på EM. Det är klart att jag har velat simma OS ända sedan jag var liten. Men jag hade inte alls vågat tro att det skulle bli redan i sommar, säger Emelie Fast.

– Jag sade faktiskt redan när jag var tio år att jag skulle vara med på OS i Tokyo. Men när åren gick insåg jag att det kanske var lite tidigt ändå. Men det blev lite ljusare när OS flyttades fram. Jag är riktigt överraskad. Det känns jättekul.

Längsta resan hittills

Hennes utveckling har gått i raketfart det här året. Redan i Swim Open i april satte hon personbästa med 98 hundradelar på distansen. Och på EM sänkte hon sig alltså med ytterligare 2,09 sekunder.

OS i Tokyo blir hennes största prövning i karriären hittills. Och inte bara rent sportsligt.

– Det är väldigt annorlunda förutsättningar i sommar. Dels allting med corona, men sedan har jag aldrig varit hemifrån så länge förut, så bara det blir en utmaning. Men jag har blivit mer och mer bekväm i tävlingssammanhang. Jag ska såklart dit och lära mig, men jag vill också prestera så bra jag bara kan.

Pandemins fördelar

Coronapandemin har redan gjort att OS flyttats från i fjol till i år. Inramningen blir också ovanlig på grund av smittläget, utan internationell publik och med stränga restriktioner kring hur de tävlande får röra sig.

Det kan paradoxalt nog vara till Emelie Fasts fördel.

– Jag har faktiskt tänkt på det. Det här kanske blev väldigt bra till slut, att situationen är som den är. Allting blir antagligen väldigt begränsat för oss, vi kommer mest få hänga där vi bor och det blir väldigt instängt på det sättet, vilket kan vara skönt. I vanliga fall kan det nog vara väldigt mycket att ta in. Så det kanske är helt perfekt för mig.