Loui Sand: "Varför begränsa människor?"

helskärm

Loui Sand gav sig själv ett löfte: att avsluta sitt liv vid 25 års ålder om han inte började må bättre.

I december fyller den tidigare handbollsstjärnan 30 år. Nu befinner han sig på en helt annan plats i livet.

– Jag är så in i helvete nöjd, säger Sand, aktuell med en ljudbok om sitt liv, till TT.

Nästan fyra år har passerat sedan Loui Sand kom ut som transperson.

Den 7 januari 2019 publicerades nyheten att Sand, efter fler än 100 landskamper med damernas handbollslandslag, skulle bryta sitt kontrakt med den franska klubben Fleury. I sin egen podcast, Utkast, avslöjade Sand själv varför: en utredning om könsdysfori skulle inledas.

I den nyutgivna ljudboken berättar Sand att han som ung gav sig själv ett löfte. Ett löfte som fick honom att stå ut med livet.

– (Det var) så mörkt det kan bli innan man tar livet av sig, säger Sand till TT.

Löftet: att avsluta sitt liv vid 25 års ålder om han inte började må bättre. En tanke han kunde vila i. Löftet blev aldrig verklighet.

– Jag var för rädd. Det blev en rädsla som tog över. Jag var för feg för att utföra det.

”Inte så att de hjälpte till”

Enligt honom själv hade ingen i idrottsvärlden någon aning om vilka tankar han egentligen gick omkring och bar på.

TT: När du valde att bryta med handbollen, fick du stöd från idrotten?

– Nej, det var ju så att människor skrev och hörde av sig när jag berättade. Men det var inte så att de hjälpte till med någon psykolog eller någonting. Det var liksom “tråkigt att du slutar” och “det viktigaste är att jag ska må bra.”

TT: Tycker du att idrotten hade kunnat ge dig mer stöd?

– Det är klart att det inte hade skadat om, till exempel, svensk handboll hade hört av sig och frågat om jag ville ha psykologhjälp eller så. Att de inte hade släppt psykisk ohälsa så bara. För det hade de kunnat hjälpa mig med, men jag tror inte att folk tänker så.

Loui Sand spelade ett tag förra säsongen i herrallsvenska Kärra, men slutade. Om han kan tänka sig att återvända till idrotten i någon roll är oklart i dagsläget.

– Jag stänger inga dörrar, för det finns det ingen mening med. Men just nu håller jag på med en massa andra grejer. Jag driver mitt eget företag och det är sjukt drivande och sjukt kul att vara kreativ i det. Men vi får se exakt vilka projekt jag kommer att ta mig an i framtiden.

”Så in i helvete nöjd”

Något han däremot vet i dagsläget är att han är väldigt belåten med sin vardag.

– Jag är så in i helvete nöjd. Jag är fantastiskt nöjd med den. Om man tar itu och vågar så kan det bli bättre, det är mycket större chans att det blir det. Det vet alla om, men det är så himla svårt att se det när man är så jävla nere och det är becksvart.

TT: Vill du säga något till personer som kanske befinner sig i liknande beckmörker som du befann dig i?

– Det finns alltid folk som kommer att älska och stötta dig för den du är om du väljer att omringa dig med rätt typ av människor. Man måste försöka göra sig av med de människor som inte unnar en att få leva det liv man vill, säger Sand och fortsätter:

– Vilka är vi att begränsa människor? Varför ska vi göra det? Jag ser ingen mening med det, även om man inte känner så själv. Men då är det väl ännu mer givet att inte sätta begränsningar för det angår inte dig. Du behöver inte bry dig om det då.