Falk sprinttrea: "Det är stort"

Skidor. Hanna Falk visade redan i Sverigepremiären i Bruksvallarna att hon har något på gång.

I sprinten i Lillehammer räckte det äntligen till en pallplats.

– Det är stort, säger Falk med tårar i ögonen.

Januari 2011 var senaste gången Hanna Falk fick kliva upp på pallen i världscupen.

Många år senare är hon i strålande form, och i Lillehammer kom belöningen för slitet: en tredjeplats i den klassiska sprinten. Och ett kliv upp på pallen. Efter målgång var det starka känslor för 27-åringen, som grät - av glädje.

– Jag vet inte riktigt vad som hände, säger Falk om känslorna.

– Jag har längtat efter den här dagen, att få komma upp på pallen. Så det var stort.

Vann semin

Hanna Falk har visat att hon är i bra form. I den svenska längdpremiären i Bruksvallarna vann hon sprinten före Stina Nilsson, och i världscuppremiären åkte hon visserligen ut i semifinal - men visade prov på fin åkning i såväl sprint som distans.

I Lillehammer tog sig Falk vidare från kvalet med en bra tid, och på vägen fram till final gick det som på räls. I sitt semifinalheat spurtade hon ifrån samtliga konkurrenter, men i finalen fick hon se sig besegrad av norskorna Heidi Weng och Maiken Caspersen Falla.

– Jag är väldigt nöjd med dagen, jag kände mig nästan starkare och starkare. I sista backen drogs farten upp, jag var lite seg på krönet och de fick några meter. Sen fick jag upp farten på upploppet och det kändes som att jag närmade mig, men det är skönt att det räckte till pallen.

"Dålig taktiker"

Falk var den enda svenskan i final. Stina Nilsson, som vann säsongens första världscupsprint förra helgen, åkte ut i kvartsfinalen efter att ha brutit staven.

Vinnaren, Heidi Weng, var nästan chockad:

– Det är ju liksom sprint. Jag har klarat att ta mig upp på pallen, men aldrig tagit steget hela vägen upp. Jag är en väldigt dålig taktiker, brukar alltid ta omvägar och de längsta vägarna och dessutom brukar jag förlora på stakningen på upploppet, säger Weng.

TT:s utsända, Lillehammer