Zlatans klack - ett starkt pojkminne

Fotboll. Klacken mot Italien den där kvällen i Porto gjorde Zlatan Ibrahimovic till en internationell superkändis.

Hemma i tv-soffan satt några unga pojkar och fick en ny idol.

– Zlatans klack i EM. Den var grymt stor, säger John Guidetti.

Han var tolv år 2004, en grabb som älskade spela fotboll. Tolv år senare kanske han - det står mellan honom och Marcus Berg - få bilda anfallspar med Ibrahimovic på Stadium Municipal i Toulouse.

I ett EM.

Mot Italien.

Men att det är just Italien som väntar, betyder inget speciellt för Guidetti.

– Jag tror att det är mer för farsan. Det är ett annat lag som står där och vi står här och jag hoppas att vi vinner och vi ska göra allt för att vinna. Det betyder inte någonting för mig rent så där. Jag har alltid hejat på Sverige. För mig är det alltid Sverige.

"Följt allt"

Det är inte alla landslagspelare som gillar att se på fotboll, men Guidetti är en.

– Jag har ju följt allt. Vid VM för några år sedan var det grillning hos oss varje dag. Sedan har man ju kollat VM 94-krönikan många gånger. Man får gåshud varje gång, säger Guidetti.

Jimmy Durmaz var 15 år den 18 juni 2004. Som så många andra i EM-truppen som var unga grabbar då minns han matchen väl.

– Jag såg den med syrran men hon var för liten för att fatta. Det var ett stort ögonblick.

Förutom Ibrahimovic är Andreas Isaksson och Kim Källström de enda som är kvar från laget som spelade på Estádio Dragao i Porto. På plats i Toulouse, som expertkommentator för TV4, är Pontus Farnerud. Han var med i EM-truppen för tolv år sedan och satt på bänken när Zlatans klassiska klack gav 1-1.

"Det var lite kung fu"

– Det måste vara topp tre av det man upplevt i känsloväg, en av de starkaste upplevelser man har med tanke på läget och hur målet kom till. Vi hade en fin grupp med stark sammanhållning och det såg man också när alla slängde sig över Zlatan. Vi på bänken jublade också. Jag kommer ihåg hur Tommy (Söderberg, förbundskaptenen) sprang omkring och var på oss alla, säger Farnerud.

– Det var många som var på topp i det laget och det var grymt att åka ur (på straffar) mot Holland i kvartsfinalen. Det kändes som om vi kunde ha gått hur långt som helst.

Och klacken?

Så här gick den till, kvitteringen till 1-1 i 85:e minuten sedan Antonio Cassano gett Italien ledningen i 28:e minuten. Vi saxar ett stycke ur boken Jag är Zlatan Ibrahimovic, skriven av David Lagercrantz 2011:

"Det var lite kung fu. På fotografierna är min klack i jämnhöjd med min axel, och bollen flög i en perfekt bana över Christian Vieri som försökte nicka, och det var inte många centimeter till godo mellan hans huvud och ribban. Men den satt där, precis i krysset, och det var mot Italien."

Kim Källström, som slog hörnan, minns:

– Vi låg under, vi kämpade oss tillbaka och Zlatan gjorde ett fantastiskt mål. Känslan då var att han verkligen introducerade sig på den stora scenen. Ett bra minne och det är sådana bilder vi tar med oss ut i morgon. Det är viktigt att vi tror på det hela och vetskapen att svenska landslaget gjort det förr är positiv.

Toulouse, TT:s utsända