Spanien i extas
I natt förlöstes all ångest och förbyttes i glädjeyra
TORREVIEJA. Det tar några sekunder efter slutsignalen.
Sen exploderar Spanien.
Från min balkong ser jag 44 års längtan förlösas och stiga mot natthimlen.
De första fyrverkerierna smälldes av redan när Torres gjorde 1–0. Grannskapet skrek i ett enda gemensamt jubelrop och bara sekunderna senare hördes fyrverkerier från Guardamar-hållet.
En liten segerviss tjuvstart i väntan på det ljuvliga kaos som utbröt i samma ögonblick som domare Rosetti blåste av EM-finalen 2008.
”¡Campeones!” blinkade tv-rutan medan himlen utanför började skimra som ett diskotek.
Flaggpryda bilar
Grannarna kom springande med cava-fyllda glas, blöta kyssar och svettiga kramar till alla. Även de tyskar som bor några hus bort fick vara med och skålade som goda förlorare. Spanien var så uppenbart värdiga segrare att det var svårt för någon att vara bitter.
Vi tog våra glas och gick upp på balkongen och såg regnbågar av fyrverkerier tändas i natten medan tutande, flaggprydda bilar ackompanjerade den spanska segersången.
Jag stod och tänkte att jag bara en dryg vecka tidigare var mitt i EM och händelsernas centrum, innan Sverige slogs ut.
Jag mindes EM-finalen fyra år tidigare som jag bevakade, och jag kände ändå, ända inifrån och ut, att jag var glad över att vara just här, just nu. Ledig och fri att delta i ett folks glädje och lättnad. Här, bland fansen och folket, nära, tätt, tätt inpå.
På spansk tv pratade en tårögd Aragonés och utanför på vår gata sprang spanska barn runt, runt i sina matchtröjor och viftade med sina flaggor. Vi drog också upp lilla dottern och tog oss in till La Mata, in i det snurrande, sjudande kaoset. Folk och fest på balkongerna, trottoarerna, uteserveringarna och torget.
Den lilla fontänen fylldes snabbt till bristningsgränsen och istället sprang folk ner till stranden, slängde sig i havet. Några med kläderna på, andra utan.
Vackert slut
Vi skrattade och vinkade och lät oss omfamnas. Bara gäster på den spanska festen, men ändå glada att få vara där. Jag lät en kort stund tankarna dröja vid den svenska första halvleken mot Spanien, då jag satt på pressläktaren i Innsbruck och såg Sverige pressa och jaga det spanska mästarlaget. Jag tänkte på det som kunde ha varit och det som aldrig blev.
Samma tankar har det spanska folket haft efter många besvikelsens mästerskap. I natt förlöstes all den ångesten och förbyttes i glädje.
Jag stod där i det varma sidenmörkret och såg glädjebadarna slänga sig i Medelhavet och tänkte att nu när Sverige inte kunde vinna så kunde jag nog inte ha fått uppleva ett mycket vackrare slut på EM 2008.