Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

”Väldigt viktigt att visa att jag inte är någon slagpåse”

Publicerad 2016-03-19

Marcus Ericsson i exklusiv intervju om vägen till F1, att få stryk av teamkamraten och den stora pressen inför årets säsong

barcelona. Det första året var han i vägen. Det andra lärde han sig en läxa.

Det tredje är det tid för Marcus Ericsson att prestera om han ska överleva i F1.

– Vi står inför en skiljeväg, jag måste göra en riktigt bra säsong, säger han.

Det är tio år sedan Eje Elgh och Kenny Bräck bestämde sig för att hitta en svensk talang och ta honom till formel 1.

– Vi testade tio 15-åringar fysiskt, mentalt och på banan. Tanken var att hitta två pojkar och matcha dem mot F1, men det blev bara en, berättar Eje Elgh.

Det blev Marcus Ericsson.

De hittade honom i Örebro och lade upp en plan för att han skulle bli den förste svenske F1-föraren efter Stefan Johansson. Resan gick via formel BMW till F3 i Asien och Europa.

– När jag var 17 år flyttade jag hemifrån, till Japan. Det var inte lätt, minns Marcus Ericsson.

– Jag flög mellan Japan och England med min formgjutna F3-sits i handbagaget för att köra i två serier. Flygplanspersonalen gillade det inte, men jag kunde inte lämna den. Då hade jag inte kunnat köra, det var min biljett till framtiden.

Härdades på vägen mot F1

Målsättningen var att få Marcus Ericsson att växa som person, ta ansvar och lära sig arbeta i motgång. Han skulle härdas för att klara av den tuffa vandringen mot F1. Han vann titeln i Japan vilket gav honom chansen i GP2, serien under F1. Han stannade där under fyra säsonger och den sista körde han med mästarteamet DAMS, men trots höga förväntningar blev det en tung säsong.

– Kenny hoppade av projektet och sportsligt gick det inte så bra, berättar Elgh.

– Under det första halvåret tog han inga poäng, även om han hade pole. Omständigheterna sket sig. Samtidigt såg jag så mycket bra i Marcus att jag valde att fortsätta och började titta mot F1. Han var redo att gå vidare.

Många motgångar

En solig marsdag 2014 klädde Marcus Ericsson på sig overallen och hjälmen i Melbourne. Han gjorde F1-premiär med Caterham och var den förste svensken i F1 på 23 år och han njöt – men teamet och bilen fungerade inte alls. Han bröt det första loppet, blev varvad race efter race och Caterham gick i konkurs innan säsongen var slut.

– Det var en väg in, det handlade om att få in en fot och göra det bästa av det, säger Elgh.

– Det lyckades Marcus med.

Han säkrade ett kontrakt med Sauber som tävlat i F1 sedan 1990-talet och tog sina första fyra VM-poäng i premiären för ett år sedan. Under säsongen blev det fem poäng till och ett nytt kontrakt.

– Vi är fortfarande i förstadiet. Det handlar om att etablera Marcus som F1-förare, säger Elgh.

– Man måste bedöma Marcus efter de förutsättningar han har. Man kan inte förvänta sig att han ska dominera kollegan Felipe Nasr som anses vara den nye Ayrton Senna. Vi kan inte ha målsättningen att Marcus ska bli världsmästare i F1, det går inte i dag. Målet är att han ska utvecklas och få respekt.

Under sina två F1-säsonger har Marcus Ericsson arbetat målmedvetet, ofta i motgång. Förra året var teamkollegan och debutanten Nasr före honom i resultatlistan och Ericsson fick återigen ett tufft uppvaknande.

– Det första man måste lära sig är att jobba med ett stort team och både hantera ingenjörerna på banan och i fabriken. Den feedbacken som du ger är avgörande för bilens utveckling och varje gång du kör måste du tänka på hur du kör och vad som händer. Du måste vara specifik, hur svänger bilen egentligen? Vad händer? Jag var duktig på det innan, men var tvungen att utveckla det ännu mer förra året, säger Marcus Ericsson.

– Sedan är det mentala enormt viktigt. I juniorklasser kör du för segrar, i F1 har inte det varit möjligt och då måste man ändra sin egen inställning. Jag lärde mig en mycket tuff läxa förra året. Jag hade en bättre bil och ville verkligen visa vad jag gick för, men fick stryk av kollegan. Det fungerar inte att överdriva situationer, F1 handlar om att maximera det material man har utan att titta på någon annan.

Hur påverkades du?

– Säsongsinledningen 2015 var riktigt jobbig, även om jag tog poäng gick det inte bra jämfört med teamkamraten. Det är fokus på den interna kampen, men jag vände på det under sommaren.

– Allt var egentligen mentalt. Jag lärde mig att koncentrera mig på min prestation. Jag slutade bry mig om andra och fokuserade på min bil, på hur den kändes och diskuterade ännu mer med min ingenjör. Det blev en annan grej och jag kände inte längre pressen att vara före teamkollegan. Då gick det plötsligt bättre.

Inför årets säsong är pressen stor på Sauber som har en liten budget. Startfältet är utökat till elva team och det som kommer sist i VM får inga prispengar efter säsongen. Teamet var sist med att presentera sin nya bil och har bara testat hälften så mycket som konkurrenterna. Dessutom verkar startfältet vara betydligt jämnare i år än tidigare.

”Jämnare än tidigare”

– Bilen har tagit ett steg framåt absolut, men vi får se var den står sig jämfört med konkurrenterna. De utvecklas också och vi har inte en optimerad bil i Australien, säger Marcus Ericsson.

– Jag hoppas att vi kan ta poäng av egen kraft, att vi ligger i mitten av fältet. Det är jämnare än tidigare, Manor har gått framåt med Mercedes motor och Haas är också med i den gruppen. Samtidigt är jag inte rädd, vi ska ta ut max och sedan får vi se var vi står.

Detta är din tredje F1-säsong. Hur ser du på din satsning?

– Vi har tagit steg för steg för att etablera mig i F1, men jag är en tävlingsmänniska och vill vinna race. Jag har potential att göra det med rätt material. Det gäller att jobba så att jag får möjligheten att göra det och jag är på väg. Jag utvecklas varje säsong och detta blir ett otroligt viktigt år, det är viktigt att jag visar att jag kan bli en framgångsrik F1-förare.

– Är du i F1 måste du ta det rakaste spåret, underpresterar du åker du ut fortare än du hinner blinka.

Är 2016 ett ödesår?

– Det känns som en skiljeväg. Det kan hända mycket i F1 2017, vissa förare börjar bli till åren och kan lägga av, då blir det ruljans i hela fältet och det sätter press på alla. Då gäller det att göra ett bra år för att kunna klättra. Beroende på hur det går tillsammans med Sauber så kanske det är rätt att stanna här, eller en annan väg.

– Det är en viktig säsong för både Felipe och mig. Det är fokus på den interna kampen, vi är de enda som har samma material och det är viktigt att vara starkast i teamet. Då får du vissa fördelar i strategival och liknande. För mig är det väldigt viktigt att visa att jag inte är någon slagpåse, så som det var under början av förra året . Jag jämnade ut det och måste ta med mig det i år. Jag måste visa att jag är starkast och att jag är ledaren. Poängmässigt såg det inte bra ut, i slutändan är det siffrorna som räknas. Jag måste göra ett bättre jobb.

Är du redo för det steget?

– Jag är absolut förberedd. Jag har aldrig varit så bra tränad som jag är nu, jag är bekväm i min position, har etablerat mig i F1 och fått respekt. Nu är man en i gänget. I Caterham var jag mest i vägen, inte accepterad av kärnan. Man får mer respekt när man fajtas med de andra, inte bara är den som de vill ska gå upp i rök. Det första året körde vi en egen tävling längst bak, nu är vi med och jag vet att jag kan. Det ska jag visa också.

I morgon startar säsongen i Australien.

Marcus Ericsson om alla F1-banor – lopp för lopp

10 mars, 06.00: Australiens GP

”Melbourne är en lurig bana, en mix av en stads- och racerbana. Nyckelpartiet är ingången i kurvkombinationen 3-4-5, den kräver enormt mycket av bilen. Först är det en hård inbromsning höger, men det gäller att ta med sig mycket fart in i nästa vänsterkurva och sedan är det höger igen. Den är tekniskt svår, du måste vara noggrann och sätta varje kurva, ett misstag förstör hela varvet. Det bästa omkörningsstället är kurva tre. Det är också viktigt att sätta de sista två kurvorna perfekt, 15 och 16, det är lätt att göra en miss där om man kommer med överhettade däck på ett kvalvarv och då är det svårt att få med farten ut på rakan.”

3 april, 17.00: Bahrains GP

 ”Det är väl inte den roligaste banan och har simpel design. Den är platt och bred, det är start och stopp. Det är stora avåkningszoner och som förare kan du köra över gränsen utan att det får några konsekvenser. Även om banan är enkel så är det svårt att köra snabbt, i kurva tio måste man svänga och bromsa mycket. Det är en av de svåraste kurvorna under året och det är lätt att låsa upp innerhjulet.”

17 april, 08.00: Kinas GP

 ”Fansen är passionerade, ett häftigt lopp. Körmässigt är den första kurvan väldigt utmanande, det är en snabb ingång och det känns som om kurvan pågår för evigt. Det är väldigt svårt att få till kombinationen kurva 1 och 2, fegar du i ingången så tappar du mycket tid. Banan har en av de längsta rakorna på hela kalendern den avslutas med kurva 14, banans bästa omkörningsmöjlighet.

1 maj, 14.00: Rysslands GP

 ”Banan i den gamla OS-byn är väldigt slät och sliter lite på däcken. Banlayouten är intressant, framförallt den superlånga kurva 3 som aldrig tar slut och du kör med full gas genom hela kurvan, sedan är den sista sektorn teknisk och långsam. En behaglig bana, men det blir annorlunda körning eftersom den är så snäll mot däcken.”

15 maj, 14.00: Spaniens GP

 ”De första två sektorerna passar ihop, de är rytmiska och kurvorna flyter in i varandra, men den tredje känns inte som om den hör dit. Det är långsamt och hackigt, där är det lätt att slita däcken för hårt. Det är svårt att hitta rätt inställningar, antingen fungerar bilen på de första två sektorerna eller på den sista. Du kan vara ligga bra till in på den sista sektionen och plötsligt tappa en halv sekund.”

19 maj, 14.00: Monacos GP

 ”Det är en speciell helg och en speciell bana, en stadsbana utan några marginaler. Det gäller att bygga uppfarten för varje pass och ha förtroende för bilen. Man får inte bli förhastad, då ­sitter man i muren. På den första träningen har man tre till fyra decimeter till muren, i kvalet har det krympt någon millimeter. Det är enormt svårt.”

12 juni, 20.00: Kanadas GP

 ”Banan påminner lite om Melbourne, men det är också lite Monza light. Halva banan är stadsbana och resten är en racerbana, det är långa rakor och en del chikaner. Man behöver en bil som är bra rakt fram och en som är bra på att bromsa in över kantstenarna. Det finns historia här och det är en av de banor som är absolut roligast att köra på.”

19 juni, 15.00: Europas GP ( Bakau)

 ”Det är en ny bana i år, vilket ger utrymme för överraskningar.  Det är en stadsbana utan marginaler och du måste vara precis i din körning. Förmodligen är det ojämnt och hoppigt. Det lär vara en stor utmaning att få till rätt inställningar och eftersom banan aldrig använts tidigare lär det vara lågt grepp när vi börjar. Greppet bör förbättras under helgen och man måste öka takten i körningen.”

3 juli, 14.00: Österrikes GP

n ”Det är en av årets kortaste banor vilket ger de tajtaste kvalen. Ska du ha en chans till en hyfsad startposition får du inte göra ett misstag utan sätta varje kurva, så jämnt är det. Det är mycket start och stopp, bilen måste vara stark i inbromsningen, kunna accelerera och få bra tryck ner för backen.”

10 juli, 14.00: Storbritanniens GP

 ”Det är en av mina favoriter, det är häftigt att köra genom Copse, Maggotts och Becketts ner till Stowe. Det är en bana med tradition och en bana där jag brukar trivas. Körmässigt är det en bana som de flesta förarna gillar.”

24 juli, 14.00: Ungerns GP

 ”Även detta är en  trång bana, nästan en stadsbana och det är ofta väldigt varmt i Ungern den här tiden. Det gör banan enormt tuff, men den är roligare banan i Monaco. Här går det i ett, kurvorna sitter ihop, det är hoppigt och ojämnt och du kan inte slappna av en sekund.”

31 juli, 14.00: Tysklands GP

 ”Det är en ganska lätt bana, om man kan kalla en F1-bana för lätt. Det är inte många kombinationer utan start och stopp och vinkelkurvor ända fram till sista stadionsektionen. Det är alltid svårt att vara snabb på den typen av banor och det är ofta enormt tajt på kvalen. Varje misstag står dig dyrt.”

28 augusti, 14.00: Belgiens GP

 ”Det är alla förares favorit, den banan har allt och dessutom är vädret växlande vilket gör att förutsättningarna förändras snabbt. Där finns en av världens mest berömda kurvor, Eau Rouge som man har i 250 km/timmen. Det är häftigt.

4 september, 14.00: Italiens GP

 ”Det är omöjligt att inte gilla Monza eftersom den är så annorlunda jämfört med alla andra banor. Den ligger inne i en slottspark, man kör bilarna med väldigt lågt downforce vilket gör dem otroligt svårkörda och sedan går det vansinnigt fort rakt fram. Det gäller att vara precis i sina bromspunkter, bromsar du en sekund försent kan du låsa upp däcken och missa chikanen. Historien runt banan gör stämningen magisk. Det är en av racingvärldens häftigaste upplevelser.”

18 september, 14.00: Singapores GP

 ”Ännu en stadsbana och jag gillar den. Den körs i mörker, i strålkastarnas sken och en fantastisk kuliss, även om ljuset inte har någon betydelse för oss. Det är lika ljust som på dagen. Banan är tuff, den har fler kurvor än någon annan och kör du in i en kantsten eller underlaget är ojämnt så känns det i hela kroppen, vi blir mörbultade.”

2 oktober, 09.00: Malaysias GP

 ”Det är svåra förhållanden, under ett lopp kan det vara varmt, torrt, ösregn och upptorkande. Det är ett av de tuffaste loppen för både förare och bilar eftersom luftfuktigheten är väldigt hög. Det svåraste stället på banan är den långa ingången in i kurva 11 och 14, där måste man bromsa och svänga samtidigt.”

9 oktober, 07.00: Japans GP

 ”Min favorit. Banan är underbar, det är utmanande kurvor, det är fantastiska kombinationer och ett skönt flyt.”

23 oktober, 21.00: USA:s GP

 ”En annan av mina favoriter. Jag är inget fan av de nya banorna eftersom de ofta har en tråkig design med stora avåkningszoner, men i USA har de lyckats. Det går upp och ner, snabba kurvkombinationer, långsamma kurvor och den första delen påminner om Suzuka.”

30 oktober, 20.00: Mexikos GP

 ”Det är en fantastisk publik, jag fick gåshud på förarparaden. Det var 200 000 människor och helt magiskt. Körmässigt är det mycket start och stopp och jag gillar det. Det var premiär 2015 och vissa delar var nyasfalterade, på fredagen fanns det inget grepp alls utan vi halkade omkring. Det blev bättre under helgen och jag hoppas att grundgreppet är bättre i år.”

13 november, 17.00: Brasiliens GP

 ”Detta är en klassisk bana, men vädret gör det hela intressant. Förutsättningarna kan förändras på bara någon minut. Banan är en mix av snabba kurvor och långa passager, den är utmanande.”

27 november, 14.00: Abu Dhabis GP

”Det är en bana jag kan väl och den bjuder på bra racing. Det finns långa rakor, hårnålar och ­långsamma kurvor. Jag hade gärna sett fler snabba kurvor, då hade den varit ännu mer utmanande.”