Bergström: Johaug kommer billigt undan

Kristoffer Bergström

Kowalczyk borde bjuda på en näve popcorn

Väntas stängas av 14 månader

Vissa gråter, andra firar med popcorn.

Therese Johaug förväntas stängas av i 14 månader och blir därmed det allvarligaste dopningsfallet i Norges historia.

Ändå kommer hon billigt undan.

Therese Johaug kommer inte att kunna ställa upp i VM i februari. Hon missar hela vinterns världscup och fråntas en realistisk chans på nästa totaltitel då hon får börja tävla först till Tour de Ski vid årsskiftet 2017/18.

Allt detta för ett yttepytte misstag.

En solbränd läpp, tio klickar kräm och så tusen tårar.

Juridiken ska ha sin gång, men sannolikt blir den kommande domen i linje med påtalsnämndens rekommendation om 14 månaders avstängning. På den tiden får hon varken tävla eller träna med landslaget. Det borde hämma henne som skidåkare vilket skulle betyda att straffet spiller över OS i februari 2018.

Förtjänar hon straffet?

Och du, just du som läser nu, hur känner du inför beslutet?

Förtjänar en idrottare som stod på sitt livs högsta topp att få två år förstörda för att ha lyssnat på sin läkare?

Vad säger hjärtat?

De senaste månaderna har jag fått hundratals mejl från norska och svenska läsare. Argumenten har framförts i versaler, känslorna har bultat mellan raderna, alla spjäll verkar ha stått öppna, ni har gråtit och svurit och hånskrattat. NORGE ÄR EN SKOCK FUSKARE. MARIT OCH PETTER FUSKAR OCKSÅ. DÄHLIE FUSKADE PÅ SIN TID. NEJ, HON ÄR OSKYLDIG. SVERIGE FUSKAR. JAG SKA SLUTA TITTA PÅ SKIDOR. NEJ, SLÄPP SPRUTORNA OCH ANABOLAN FRI I STÄLLET!

Nu behöver vi inte känna så mycket längre. Nu har vi en siffra. 14 månader går att passa in i listan av tidigare closteboldomar och få en bild av hur hårt Johaug har bedömts.

Utöver norskan har 31 idrottare påträffats med den anabola steroiden i kroppen. Samtliga har fällts.

27 av dem har fått tidsbestämda straff som i sammanhanget är relevanta. Det var personer som ägnade livet åt att optimera kroppen för att bli bäst på sin idrott men som felanvände clostebol och fastnade i en kontroll. En smorde in skavsår på rumpan, en annan ville påskynda läkningen efter en operation, en tredje är bågskytt från El Salvador och skrapade upp knäet i en skojmatch i fotboll.

Snittstraffet är 18 månader

Jag är knappast den ende journalisten som har sökt de 27 idrottarnas yttranden för att sätta läppgate i sitt sammanhang, men domarna finns hos respektive idrottsförbund och mina försök hos Dominikanska Republiken, Afghanistan och Tjeckien har varit tröstlösa.

Därför vet vi inte hur stora doser som har tagits och heller inte hur bruket har motiverats, inte mer än att de förklaringar som finns tillgängliga är snarlika: jag blödde, jag ville bli av med såret, jag visste inte att salvan var förbjuden.

Av strafflängderna går att konstatera att arton idrottare har fått strängare och nio mildare än Johaug. Snittstraffet har varit på 18 månader.

Med det i åtanke verkar norskan komma en aning billigt undan. Inte så att vi ska banka på stora skandaltrumman, straffet är inom rimlighetens ram, men är ändå i underkant.

Men om de sagt 16...?

I Johaugs fall gör det hela skillnaden mellan att kunna ställa upp i OS eller inte. Påtalsnämnden påstår sig inte ha tagit hänsyn till de kommande olympiska spelen  i sitt beslut och sanningshalten i det är svår att bestämma. Klart att de vet vad som hade hänt om de skrivit 16 i stället för 14.

Men bär med dig att Norge är ett av få länder i världen som lagt sitt antidopningsarbete utanför sitt idrottsförbunds paraply. De är så självständiga som det går att vara i ett litet land och motiverar sitt beslut på ett trovärdigt sätt:

Enligt nämnden var maxstraffet på fyra år aldrig aktuellt eftersom Johaug inte anses ha dopat sig medvetet. I stället satte de straffskalan till mellan tolv och tjugofyra månader utifrån hur oaktsam hon ansetts vara. Att en läkare hade köpt och ordinerat salvan drog ner siffran, att förpackningen var försedd med varningsskylt drog upp den, när plus och minus var summerade stod siffran 14 i de ansvarigas block.

Jag är övertygad om att känslorna bultar och svallar i skidvärlden nu. Justyna Kowalczyk har redan annonserat att hon firar med popcorn efter beslutet, men i min värld skulle hon kunna bjuda sin norska konkurrent på en näve. För utifrån allt vi vet hittills borde Therese Johaug inte sörja de tävlingar hon missar utan vara nöjd med att få tävla i OS 2018.