Thorén: Calle Halfvarsson borde aldrig fått starta
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport Player.
PYEONGCHANG. Calle Halfvarsson bröt sitt andra OS-lopp.
Han borde aldrig ens startat eller fått lov att starta.
I bagaget hem till Sverige får han en negativ trend som kan spilla av sig på framtida skeenden.
Fysiologiskt stöd nu för Calle Halfvarsson – den mentala utvägen måste han också lära sig finna.
I dag bröt Calle Halfvarsson sitt andra OS-lopp. Redan efter en mil bromsade han in och fick med sig Matti Heikkinen i sin breda plog inför skidbytet. En stund senare klev han av spåren.
Jag vet inte om två loppbrott är någon slags OS-rekord i sig, men frågan är om han verkligen skulle startat?
28-åringen var tveksam till att köra, men ändrade sig efter samtal med tränarstaben och jag undrar nu hur samtalen har gått.
Borde inte någon av ledarna, kanske landslagsläkaren Per Andersson avrått honom även om motivationen återvände efter sprintstafetten? Jag tror inte att de har pressat honom, men ibland kan man behöva hjälp på traven för att säga nej även om Calle Halfvarssons ambition var att göra sitt bästa.
Finns det en fysiologisk orsak till den trötta, tunga kroppen är det vila som gäller.
Visst det är alltid lätt att vara klok i efterhand. Calle Halfvarsson tog inte plats från någon annan åkare, det fanns ju aldrig några alternativ, men vad innebär det för hans framtid? Hade han inte mått bättre utan ännu en tung upplevelse när kroppen strejkade, sagt i all välmening.
Jag har under åren talat med flera åkare om den mentala spärr som passeras när man bryter ett lopp. Många har sagt att kliver man av en gång finns den utvägen där i bakhuvudet som en liten lurande djävul som sitter på din axel och viskar när hallucinationerna och smärtvågorna kommer.
Calle Halfvarsson får nu vända hem till Sverige och få den experthjälp och tid som behövs för att lägga de fysiska pusselbitarna. Den mentala vägen till kommande tävlingar och på sikt VM nästa år måste Calle Halfvarsson staka ut själv. Han ska göra det med sin mentala tränare, men blicken inåt och faktorerna som påverkar honom måste han själv förstå, Han har allt i egna händer och förutsättningar för att vända trenden. Men det här var inte vad Halfvarsson behövde.
Dags att summera svenska herrarnas OS i stort och det är ingen munter läsning.
Vi får vända tillbaka till 1994 och Lillehammer för att hitta ett olympiskt spel utan svenska herrmedaljer i längd.
Så var har vi då?
En uppgiven fjärdeplats i sprinstafett.
En fin femteplats av Oskar Svensson i sprint.
En starkt upphämtning av Daniel Rickardsson på femmilen.
Ett par habila insatser i distans, skiathlon och 15 km fritt.
En vallabom – och kanske en till i dag?
Och ett par riktiga bottennapp.
Bör rannsaka sin egen insats
Att det just är Calle Halfvarsson som underpresterar slår hårt mot laget då han var den åkare som hade förutsättningar och kapaciteten för att lyckas bäst. Så har det sett ut i världscupen de senaste säsongerna.
Efter OS kommer den svenska längdchefen Johan Sares sätta sig och förhandla med förbundskapten Rikard Grip. Längdchefen sa i veckan att resultaten på herrsidan inte spelar någon större roll.
Varför inte undrar jag.
Nog bör Rikard Grip rannsaka sin egen insats på herrsidan. Johan Sares kan inte heller blunda.
De svenska herrarna har inte hängt med fartökningen som skett.
Å andra sidan var det under lördagen inte många andra som gjorde det heller.
Den ena stjärnan efter den andra kroknade och mötte väggar som var högre än Mount Everest.
Martin Johnsrud Sundby hanterade inte farten, Aleksej Poltoranin sprängde sig i ivern att hänga med Ivo Niskanen och grät efteråt.
Iivo Niskanen? Han såg plågad ut ibland, men omänsklig andra stunder.
Iivo Niskanen körde som en vit pil på golfbanan i Alpensia.
Sedan Johan Olsson satte sin klassiska status på femmilen på VM 2013 har trenden varit åt det här hållet. Full fräs från start till mål.
Olsson-klass
De moderna kuperande banorna, utan utrymme för vila, ställer krav en motor som går på andra växlar än det vi tidigare sett. Här behövs en vass kombination mellan avslappnad diagonal och kort springdiagonal och en stark överkropp som orkar stämmet i stakningen med millimeterprecision i över två timmar.
Niskanen hade allt det där.
I Olsson-klass.
Taktiskt smart med ett sista skidbyte satte han punkt när ikappjagande Alexander Bolsjunovs demoner blev för stora.
Sympatier till slut för Daniel Rickardsson, sjua, som för andra loppet i rad får slita med felvallade skidor. När vallagänget väl hittade rätt var det försent.
Det förtjänade aldrig landslagets veteran.
LÄS MER: OS TV-tider lördag 24 februari
LÄS MER: OS 2018: Alla dagar, alla grenar
LÄS MER: Medaljligan i OS 2018
LÄS MER: OS resultat 2018: Gren för gren