Kom tillbaka Svennis, allt är förlåtet
Kappelin: Han borde satsa på Italien - som älskar föredettingar
Den avskedade Sfinxen från Torsby lär söka nytt jobb i Premier League.
Jag har aldrig förstått varför han har så bråttom jämt.
Svennis borde vila lite på, ja inte lagrarna, men bakhasorna. Invänta ett jobb i Italien, landet som förlåter allt.
Eriksson har som bekant fått sparken igen. Fotbollstränare har sannerligen dålig anställningstrygghet. Bland världens mest kända, måste ändå Svennis vara en av dem som har blivit rikast, avskedats oftast och misslyckats mest. Jag blir lika förvånad varje gång jag påminner mig Erikssons makalösa karriär och magra resultat.
Att vinna den portugisiska ligan med Benfica i början av 1980-talet var bra, men rätt förutsägbart. Efter det kom Svennis till Roma där han nästan vann ligan. Men nära skjuter ingen hare.
Vad tänkte egentligen Bruno Conti om den där lille stele svensken med rotborsthåret Roma och Svennis anno 1984 måste ha varit en kulturkrock av Guds nåde.
Då kunde man kanske fortfarande påstå att Sven Göran Eriksson var den där ”trevlige, ödmjuke killen” han alltid hade varit. Hyllad som förnyare av fotbollen och själv en oerhört läraktig elev.
I Roma lärde sig Svennis hur italiensk fotboll fungerar. Framförallt hur viktigt det är att sköta makt-relationerna.
Det hjälpte dock inte i Fiorentina, där den excentriske ägargreven Pontellos tålamod var kort. Svennis återvände till Portugal, men skam den som ger sig. Pengarna och äran fanns i Italien. Mister Eriksson värvades till Sampdoria, lagom till att klubben sålde sin bästa spelare, Gianluca Vialli.
En hedersknyffel
Det kunde bara gå på ett sätt. Det är dock betydligt angenämare att förlora på ett intelligent sätt på den italienska Rivieran än i Säffle eller för den delen i Newcastle. Dessutom är både människorna och journalisterna i Ligurien ovanligt civiliserade för att vara i Italien. Efter varje träning höll den svenske ”Mister” en lika obligatorisk som meningslös presskonferens, där han redogjorde för just detta magnifika ingenting som uppfyller de italienska sporttidningarna.
Och alla tyckte han var en sådan hedersknyffel.
Damerna också.
Kejsar Svenus Joranus
Storhetstiden kom i Lazio. En makalös period! Den nya klubbledningen hade så mycket pengar att de fladdrade som dasspapper i fickorna. I laget spelade Nedved, Vieri, Nesta, Mihajlovic, Stankovic. Lazio vann det mesta som gick att vinna, i Italien och i Europa. Kejsar Svenus Joranus lade den eviga staden för sina fötter.
Att engelska landslaget började intressera sig för honom just då, var inte särskilt förvånande. För första gången på länge hade Svennis flera troféer i bakfickan. Så han stack och lämnade ett Lazio som skandalerna började nagga i kanten.
Engelska landslaget var en betydligt svårare nöt att knäcka. För att inte tala om de engelska tabloiderna. Ulrika och shejken var väl värst. Den värmländska helgonglorian åkte på sned rejält. Inte ens i Torsby var det längre någon som trodde att Svennis var samma gamla kille som förr. Efterfrågan var inte heller den samma.
Manchester City blev en parantes, Mexikos landslag ett glidarjobb helt i Svennis stil. Det gick inte så bra, men det hör ju till. Fotad igen. Men tröstad med ett avgångs-vederlag som påstås ligga på drygt 50 miljoner kronor. Från fotbollsförbundet i ett av världens fattigaste länder.
En sak har Svennis definitivt inte tappat på vägen. Sin protestantiska nit. Han bjuder enligt uppgift redan ut sig i Premier League. Jag tycker han ska satsa på Serie A i stället. Italien förlåter allt och älskar föredettingar.