De svenska spelarna – lata, barnsliga och bortskämda
Det här var veckan när man tvingades fundera över vad en fruktkorg är värd.
Men det var också veckan när man tvingades inse att svenska hockeyspelare är ungefär lika lata som bortskämda femåringar.
Jag har alltid hävdat att idrottare är seriösa varelser som gör sitt bästa, men efter att ha sett Frölunda–Färjestad är jag inte lika säker längre.
Snarare undrar jag om de inte är bortskämda divor som gör sitt bästa enbart om de tvingas till det av de
ytterst få människor som har makten att göra det.
Och det blir ju ytterst patetiskt när man läste att Ulf Dahlén skällt ut sina spelare efter noter efter ännu en usel match – och sen gick de in och spelade så bra som deras lönekuvert antyder att de kan, innerst inne.
Pinsamt? Ja.
Men det är ju alltid så här.
Conny Evensson påstods ha de där avgrundssvarta ögonen som gjorde att spelarna presterade match efter match.
Conny skällde aldrig
Jag vet inte, jag har sett Conny Evensson några gånger och hans ögon ser mest ut att vara som ljusbrun sammet och manchester, men hans handslag var lika fast som Södertäljes förankring i botten.
Conny skrämdes, skrev alltid journalisterna. Jag vet inte vad de grundade det på, för det påstods väldigt sällan att han skällde ut sina spelare. Det var aldrig det där larviga som man hör i studiosamtalen i tv både från fotboll och hockey att en tränare minsann inte skrädde orden i pausen och sen kom spelarna ut som ett helt nytt lag bla bla bla.
Jag avskyr det där.
Hur barnsliga är spelare egentligen?
Hur lata är de? Det är obegripligt, för är man lat väljer man ju knappast att spela i elitserien eller i allsvenskan, då blir man väl journalist eller studio-expert i nån tv-kanal eller nåt och sitter och jobbar i två timmar och säger nåt grötmyndigt och sen går man hem och matar sina gråsiskor.
När man pratar med spelare säger de sällan att Conny skällde eller ens skrämdes. Det var inte så de där svarta ögonen fungerade.
Tvärtom, den enda signal de sände ut var respekt och med den kom till-liten och med den ett slags insikt att man inte ville svika den.
Ungefär som en bra förälder skulle man kunna säga.
Några gudsförgätna hockeyspelare i Örebro vinner enbart för att ”Nye Percy” – suck – ger dem bonus om de vinner, läser jag.
Det är en beprövad metod, men tro mig, den är lika effektiv och långsiktig som att kissa på sig när man fryser.
Men Frölunda?
Jag skrev inför säsongen att jag trodde att Frölunda skulle segla iväg tillsammans med Linköping och skratta hela vägen till SM-finalen.
Det var ett ovanligt uselt tips, även med mina mått mätt.
De seglade inte iväg. Snarare segnade de ner som vore de döda.
Men sen kom den där utskällningen.
Är spelarna dumma i hövvet?
Ulf Dahlén påstås till och med ha lämnat träningar ursinnig.
Jaha. Och?
Räcker det? Är verkligen hockeyspelare dumma i hövvet?
Tydligen. Om jag var mental coach skulle jag kräva att hockeyspelare skulle göra sitt absolut bästa varenda hemmamatch. Nån bortamatch då och då kunde man väl få göra några alibibyten, men elitserien, med alla oändligt många matcher, bygger på att man vinner hemma och gör fansen glada en gång i veckan.
Men inte Frölunda.
Dom gick in och spelade 2–2 mot Södertälje. Hemma.
Kan man sjunka lägre?
Då kan man nog hålla sig för skratt hela vägen till kvalserien.
Jag tycker nog att TV4-gänget kom ganska lindrigt undan när det gällde kritik. Mig jämförde samma DN-kritiker med en våldtäkt när jag skrivit en bok om kvinnlig humor för några år sen…
Svenska fotbollförbundet är filosoferna som dömer böter för en “Free Dawit”-banderoll men inte för en hyllning av en polismördare.
Den boken blev för övrigt en av mina största försäljningsframgångar…
DN-kritikern ser för övrigt lite skönt fylleplufsig ut på alla officiella bilder. Hon skrev manus till Måns Herngrens film ”Allt flyter”. Den handlade om ett manligt konstsimlag och kallades komedi och var unik för att den inte fick publiken att skratta en enda gång när jag såg den.
Filmen blev det årets största fiasko, kan jag berätta som ren konsumentupplysning.
Att David Peaces bok The Damned United – världens bästa fotbollsbok – inte översatts till svenska är en kulturskandal.
När förbundet tackar av Lagerbäck – en man av den gamla stammen – föreslår jag smörgåstårta.
795 000 kronor har de allsvenska klubbarna betalat i böter till förbundet i år. Förbundet borde skänka de pengarna till Dawit Isaaks familj. Nånting måste ju Lagrell göra för att sanera sitt varumärke.
En fruktkorg är de väl i alla fall värda, Lars-Åke…?