”Rensa ut, Bengt Åke!”
Anrell: Han måste fimpa nästan hela det här gänget
Det var på något sätt som om Kenny Jönsson tröttnade på de andras klanteri och tog tag i pucken själv och dribblade sig igenom finska försvarszonen och sköt – i kryssribban.
Det var en sån kväll.
Det var en sån turnering.
Kenny var en sån som höll världsklass hela turneringen igenom. Den enda.
Tre Kronor är nere på en mycket låg nivå numera.
Det är lite som på Hardys tid. Före OS-guldet, före VM-guldet. Laget förlorar det mesta det ställer upp i. Att de lyckas slå ett tjeckiskt lag som fullständigt körts över av Finland dagen innan får väl anses vara ett olycksfall i arbetet.
De förlorar resten.
Så enkelt är det.
Man kan fundera på varför. Hockeyförbundets Jan Simons light – Christer Englund – börjar snabbt hitta någon annan att skylla på. Han skyller på Hockeyligan som släpper in för många utlänningar. Kör ut dom. Typ.
Jörgen Jönssons fel
Jag gillar inte sånt. Jag gillar konkurrensutsatta branscher. Hårdast vinner. Att bygga en skyddsmur runt elitserien är en lika korkad som omodern idé. Kanske
inte ens laglig. Den fria arbetsmarknaden gäller även hockeyspelare.
Vore jag Englund skulle jag istället skylla på Jörgen Jönsson.
Allt är hans fel. The Jörgen Jönsson-factor.
På Jörgen Jönssons tid vann Sverige såna här landskamper. Nu är han inte med och Sveriges defensiv ser numera ut som ett musiköra efter att det körts över av Christer Sjögrens schlagermassaker.
Som kärlek utan kyssar
Ett LG Games eller Sweden Hockey Games utan Jörgen Jönsson är som kärlek utan kyssar, Kajsa Bergvist utan ben, kaffe med grädde, Susanna Kallur utan Je ... ja, inte det kanske. Tre Kronor utan Jörgen Jönsson fungerar helt enkelt inte.
Det saknas disciplin, stil, klass och värdighet.
Jag träffade Jönsson när vi tävlade i Jeopardy mot varandra häromdagen och han sa att han var ganska nära en comeback. Hoppades han i alla fall.
Först i Färjestad.
Sen i Tre Kronor.
Men han var inte säker. Långt ifrån.
Jörgen är en av spelarna som är självskriven i VM i Kanada om han är frisk och i hyfsad form.
Brorsan Kenny också. Han var outstanding, sett till hela turneringen, lustigt nog tillsammans med Per Ledin som kom in som reserv och fortsatte i går att leverera energi och att gör mål.
Ledin är ingen målskytt, ändå var han den enda som gjorde mål. Linus Videll hade ungefär 27 chanser, sköt ännu oftare – men plötsligt visades hans orutin och han sköt någon miljondels sekund för sent eller för tidigt.
Det kommer en miniturnering i Tjeckien före VM – oklart ännu om det blir på liten eller stor is – mitt under SM-finalspelet. Den blir ännu en test, men antagligen var det här den viktigaste möjligheten för spelare i Europa att slå sig in i det svenska VM-laget.
Lyckades de?
Skulle inte tro det.
Det finns en anledning...
Kenny? Ja. Tony Mårtensson? Kanske. Mattias Weinhandl? Kanske. Per Ledin? Sett till sina två matcher – absolut. Men han var å andra sidan bara reserv, så egentligen är han ju långt ner på listan.
Spelarna som var med nu visade snarare att om inte Bengt-Åke vill göra samma fiasko i VM i Kanada som förra året i VM i Ryssland så måste han fimpa nästan hela det här gänget.
Det är den bistra sanningen.
Elitseriespelarna håller inte. Inte de i ryska ligan heller.
Det finns en alldeles uppenbar anledning till de inte spelar i NHL; de är sämre. Klart sämre.
Rensa, Bengt-Åke.
Rensa hårt. Kör ut dom. Typ.