Sörenstam redo för tårar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-12
”Klart det blir känslosamt”
DUBAI. De har följt sin dotters karriär i 25 år – men på söndag kväll är det över.
Så Tom och Gunilla Sörenstam räknar med många tårar när Annika ska hyllas.
– Klart det blir känslomässigt. Och mer och mer nervöst ju närmare det kommer, säger Gunilla.
Det var Tom och Gunilla Sörenstam som visade Annika och lillasyster Charlotta hur man spelar golf. Tjejerna gick i mellanstadiet och sedan dess har pappa och mamma som närmaste åskådare följt sina döttrars utveckling.
På söndag eftermiddag lämnar Annika tävlingsgolfen, efter sin sista putt i Dubai Ladies Masters på Emirates GC. Senare på kvällen skall en karriär firas med champagne på stranden och kanske en vacker solnedgång som symboliskt sällskap.
Nervösa inför helgen
– Oavsett resultatet i turneringen så lär det bli tårar på söndag, säger Tom. Men det vore ju fantastisk om hon fick sätta pricken över i:et och vinna här igen.
Annika Sörenstam är titelförsvarare i Dubai och storfavorit. Efter första dagens spel skuggar hon täten, fyra slag efter ledande Johanna Head, England. Tom och Gunilla är inbjudna till avskedet av Annika.
– Klart det blir känslomässigt. Det är ju en epok som är slut, som betytt hemskt mycket för oss, säger Gunilla.
Hur ser ni på en framtid utan Annikas tävlingar?
– Ja, vi blir väl rastlösa, svarar Tom. Vi har ju sett fem, sex tävlingar om året. Men nu får man äntligen tid för vår egen, golf, haha.
– Men vi går miste om ett härligt liv. Vi har ju alltid blivit fantastisk behandlade ute på turneringar. Men det kanske är bra för magen om vi inte blir det i fortsättningen.
Det var tidigt i somras, först av alla. som Tom och Gunilla fick beskedet om att deras Annika planerade att ägna sig åt affärer istället för golf. De bor i hus i Orlando och hade Annika och Mike på middagsbesök.
”Inte greppat allt”
– Men beskedet kom inte som en överraskning. Annika hade ju antytt det ett tag. Jag frågade hur bestämd hon var, och det var ju definitivt så vi diskuterade det inte så mycket mer, berättar Tom Sörenstam.
Hur ser ni tillbaka på alla år, sedan hon flyttade hemifrån som 19-åring?
– Vi tyckte ju att det var stort att hon fick komma över och studera på universitet, säger Gunilla. Sen när hon blev proffs tyckte vi det var tidigt. Men efter det växte ju allt varje år. Det har ju inte gått att greppa allt.
