Helgonen räddade sin raserade stad
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-07
New Orleans Saints
är klara för Superbowl
Det är en av USA:s vackraste idrottssagor. Men det var nära att den aldrig blev av.
Det här är historien om hur en förstörd axel, en tränares felkörning, och barnbarnet till en hatad ägare tog New Orleans Saints till Super Bowl – och hjälpte till att rädda en stad i kris.
31 december 2005.
Drew Brees är 26 år, allstar och 60 minuter från att tjäna hundratals miljoner kronor som free agent. Men han är också startande quarterback i San Diego Chargers och ska spela säsongens sista match, mot Denver Broncos. Det är då det smäller.
Brees hinner inte tänka mycket mer än ”h-vete”, när Denver-försvararen Gerrard Warren mosar hans axel.
– Säsongens sista match, inget kontrakt – det är det absolut värsta som kan hända, säger Brees.
Superdome en samlingspunkt
Fyra månader tidigare har kategori 5-orkanen Katrina totalförstört stora delar av södra USA. Över 1 800 människor dör och hundratusentals förlorar sina hem.
Särskilt hårt drabbas New Orleans. I Superdome söker 20 000 människor skydd från orkanen och översvämningarna. Men situationen urartar snart.
Rykten om mord, våldtäkter och svält sprids inne i arenan. Det mesta är myter och överdrivna skräckhistorier, men desperationen är stor bland de som är inlåsta med för lite mat, inget rinnande vatten och försvunna familjemedlemmar.
Den 4 september 2005 evakueras Superdome. Då har sex människor förlorat sina liv i arenan.
87 mil västerut förbereder sig New Orleans Saints för en av idrottshistoriens mest påfrestande och emotionellt omskakande säsonger. San Antonio har blivit NFL-klubbens tillfälliga bas, och man tvingas spela sina ”hemmamatcher” på bortaplan.
Det blir för mycket att bära – Saints förlorar 13 av 16 matcher säsongen 2005/06.
– Det vi gått igenom är obetydligt om man jämför med det folket i New Orleans tvingats gå igenom. Speciellt de som bodde i närheten av vallarna som brast. De förlorade allt, säger Saints-spelaren Aaron Stecker.
– Jag är stolt över alla. Jag är glad att jag fick vara en del av det här laget. Det blir ett minne för livet.
Samma höst är Saints ägare Tom Benson en hatad man. Ryktena har nått medierna: han vill flytta laget till en annan stad. I New Orleans har människorna fått sina hem förstörda, de har förlorat närstående, och det finns inga jobb eller skolor att återvända till.Ett proffslag är kanske en bagatell i sammanhanget. Men för folket i New Orleans blir Saints något att samlas kring efter Katrina.
– Vi vill ha våra Saints, men vi vill kanske inte ha tillbaka ägaren, säger borgmästaren Ray Nagin om Tom Benson.
– Att öppet diskutera med andra städer är respektlöst mot invånarna i New Orleans, respektlöst mot de Saints-fans som stöttat klubben genom 30 år av motgångar.
I oktober 2005 berättar Tom Benson att laget stannar i New Orleans, men pr-skadan är redan gjord.
Den enda som kan reparera den är hans 50 år yngre barnbarn.
Brees rörd av förstörelsen
Mars 2006. Hjärtat börjar dunka extra snabbt för Sean Payton, nyanställd head coach i New Orleans Saints. Han har tagit fel avfart från motorvägen I-10.
Passagerare i bilen: Drew Brees, fortfarande klubblös, tillsammans med hustrun Brittany. Payton ska visa paret potentiella områden att bo i, men istället har han kört vilse – rakt in i några av de värst förstörda delarna av New Orleans. Coachen fruktar att han sumpat sin chans att värva den stjärnquarterback han så desperat behöver.
Men effekten blir den motsatta.
Drew Brees blir djupt berörd av scenerna runt omkring honom, mer än ett halvår efter Katrina.
– Det låg båtar intryckta i vardagsrum, stora bilar uppochner-vända ovanpå hustaken. Vissa av husen hade lossnat från marken och bara försvunnit. Man tänkte ”jösses, vad har hänt här? Det ser ut som om en atombomb slagit ner”.
Brees allvarliga axelskada – vissa läkare har gett honom ”en 25-procentig chans att spela igen” – har skrämt bort nästan alla lag, inklusive glamourösa Miami Dolphins som först konkurrerade med Saints.
Men det spelar ingen roll. Brees vet redan var han vill spela.
– Jag insåg att staden, Saints och jag, vi hade alla någonting att bygga upp igen – och vi kunde göra det tillsammans. Det var ett definierande ögonblick i mitt liv.
Ändrar biljettpriserna
Rita Benson LeBlanc får i uppdrag att fixa det som hennes morfar ställt till med.
Hon har inte ens fyllt 30 när hon gör dramatiska förändringar i biljettpriserna (höjer de bra platserna, sänker de sämre till långt under NFL-snittet). 2006/07 säljer Saints ut alla platser i Superdome för hela säsongen.
Och folket i New Orleans börjar få ökad tilltro till klubbledningen. Rita Benson LeBlanc har en mjuk och medievänlig framtoning – allt som Tom Benson inte förknippas med.
– Förut var det så många konflikter. Coacher mot spelare, spelare mot spelare, klubbledning mot publiken, säger Emeril Lagasse, känd New Orleans-krögare och mångårigt Saints-fan.
– Allt det förändrades med Rita. Hon är som en magnet som skapar kontakt med folket. Det är väldigt sällsynt inom proffsidrotten.
Laget är tillbaka
25 september 2006.
– Aldrig i mitt liv har jag hört en publik vråla så högt, säger Michael Vick, quarterback i Atlanta Falcons.
New Orleans har fått tillbaka sitt fotbollslag. Drew Brees passar för 191 yards, och Saints vinner med 23–3 i första matchen i den nyreparerade Superdome.
Det är också här New Orleans inleder det långsiktiga arbete som ska ge klubben sin första Super Bowl-plats, tre säsonger senare.
24 januari 2010.
– Bara tänk dig att det är en liten ”fleur-de-lis” (Saints klubbmärke) mittemellan stolparna, och försök träffa den, säger Sean Payton till sin kicker Garrett Hartley, innan han skickar ut honom för att sparka in den avgörande bollen i förlängningen mot Minnesota Vikings. Sparken är klockren – New Orleans Saints vinner och är klart för sin första Super Bowl någonsin. Superdome exploderar, och på gatorna i klassiska French Quarter pågår festen hela natten.
– För fyra år sedan var det hål i det här taket. Fansen i staden och i den här regionen förtjänar verkligen den här framgången, säger Sean Payton.
”Laget har lyft våra själar”
Här är grejen: New Orleans Saints var aldrig ens ett särskilt bra fotbollslag.
Klubben bildades 1967. Det dröjde 21 säsonger innan man nådde slutspel för första gången, 33 säsonger innan man vann sin första slutspelsmatch. Sedan kom Drew Brees, Sean Payton, Rita Benson LeBlanc och flera andra nyckelpersoner.
De fyra senaste säsongerna har Saints 38 segrar och 26 förluster. Två slutspel, en Super Bowl. Det är ett lysande facit i en jämn liga och en tuff division.
Men om du frågar New Orleans invånare så ligger det stora inte i rekorden eller segrarna, utan i hur staden förenat människorna – efter en katastrof som
slog sönder många människors liv.
– Laget har lyft våra själar. Att Saints kan bli vinnare indikerar att vi som stad också kan bli vinnare, säger Katie Hall.
Fortfarande finns många av problemen efter Katrina kvar. Många har fortfarande inte kunnat återvända till New Orleans. Men Saints ger framtidstro.
– Det är en bekräftelse på hårt arbete. Det är en bekräftelse på vad som kan hända när man inte ger upp. Och den här staden har verkligen aldrig gett upp, säger Mike Bourg, 44.
Drew Brees har genom välgörenhetsarbete dragit in nästan två miljoner dollar till återuppbyggnaden av New Orleans. Men han är minst lika tacksam för vad staden och människorna gjort för honom.
– Bandet vi har till våra fans liknar ingenting annat i NFL, säger han.
– Det kändes som ett kall ända från början. Att få komma hit och hjälpa till att bygga upp klubben, staden och regionen. Det har varit väldigt speciellt. Petter Westin
Källor: ESPN Magazine, USA Today, AP, Portfolio.com.