Laul: I morgon åker de hem som segrare
ANNECY/PARIS. I går flög de till Paris.
I dag spelar Island EM-kvartsfinal på Stade de France.
I morgon åker de hem som segrare.
Hem ja.
Vad är egentligen ett hem, och var ligger det?
Själv skulle jag varit hemma för en dryg vecka sedan, gått på semester, betalat räkningarna på hallmattan.
I stället: 60 nya mil med den Peugeot-märkta dieseltraktorn, ytterligare en blixt från en fartkamera (måste varit den sjätte), en spaghetti bolognese framför Wales-Belgien på hotellet, mitt hem till måndag morgon, då vet jag vad som gäller framöver: Har Frankrike planenligt kickat ut sensationen Island, eller har Lars Lagerbäck tagit ännu en skalp i detta organisationens och det noggranna försvarsarbetets fotbolls-EM, områden han behärskar bättre än de flesta?
– Jag skulle bli förvånad om vi förlorar på grund av fysiska eller mentala orsaker i alla fall. Jag tror inte att våra killar vet hur man förlorar på det sättet, säger Lasse Lagerbäck.
Gett mig tron tillbaka
Nä, det är hög tid att sluta förvånas över nästa kapitel som skrivs i den moderna, isländska E(M)ddan.
Frankrike må vara storfavorit men jag blir inte överraskad om vi får en skräll till i ett EM som gett mig och säkert många andra tron tillbaka på fotbollens oförutsägbarhet, på de små nationernas möjligheter. Ett EM som blivit något av en renässans för kollektivets och lagspelets förtjänster.
Island har spelat bättre och bättre under mästerskapet, defensiven har varit solid hela vägen medan offensiven utvecklats för varje match.
Det är en styrka att Islands bästa match i turneringen är deras senaste, när de vann över England helt enkelt för att de var bättre i både försvar och anfall.
Island vann över England, då kan de förstås vinna mot Frankrike också.
– Det viktigaste blir hur vi hanterar bollinnehavet när vi vinner boll. Om Frankrike har höga utgångspositioner måste vi bli ännu bättre på det än vi var mot England, menar Lars Lagerbäck.
Det är en avgörande isländsk utmaning: Att behärska den franska återerövringspressen.
Island behöver andas under drygt 90 minuter (eller mer) på Stade de France, kunna flytta upp laget i bättre positioner så att inte vägen till Hugo Lloris motståndarmål blir för lång för att nå fram till chanser.
Pallar hans ljumskar?
Jag tvivlar inte på att Gylfi Sigurdsson och Birkir Bjarnason hanterar de här bitarna, jag är inte orolig för att Aron Gunnarsson vill göra det men pallar hans ömma ljumskar och trötta rygg en femte match på högsta nivån? Och jag är lite frågande till att fjärde mittfältaren Johann Gudmundsson är mogen uppgiften.
Stade de France är Frankrikes hem, deras borg, men Island har gjort bra resultat här tidigare, mot Frankrike men framför allt 2-1-segern mot Österrike i EM. Där finns positiva bilder att mata spelarna med. För även om Island är mentalt starka är just det Lars Lagerbäcks största utmaning inför matchen.
Startelvan är huggen i sten sedan länge, taktiken rör han inte, inkastvarianten är putsad till perfektion, balansen i laget förblir oförändrad, Kári Árnason och Ragnar Sigurdsson står där de står, ordern till övriga utespelare är fortfarande ”run like hell”.
– Jag lärde mig en sak av Ron Greenwood (före detta engelsk förbundskapten) redan på 1970-talet. Han sa: ”Att göra något enkelt är att vara ett geni”. Det har följt med mig hela karriären, menar Lasse.
Det svåra, hävdar Lagerbäck, handlar om det mentala:
– Det är viktigare än fysik i en sådan här match. Och det är lite lurigare, för det är svårare att kontrollera även om vi har hittat ett sätt och en dialog där vi understryker vissa särskilda bitar, säger han.
Ritade upp en teckning
Under ett lagmöte i veckan ritade Lasse Lagerbäck därför en teckning, där en väg leder hem till Island, och en leder till Marseille där semifinalen spelas.
– Det var ingen vidare teckning men det får du fråga Aron om…, sa Lasse och nickade mot lagkaptenen Gunarsson som satt bredvid på podiet.
– Han ska nog hålla sig till att coacha, sa Aron Gunnarsson skämtsamt.
Budskapet verkade däremot ha gått hem, en stund senare svarade Gunnarsson nämligen ja på frågan om Island kan vinna hela EM.
– En anledning till att vi är här, är att vi har trott på det.
Den isländska effektiviteten är en bortglömd men relevant del av lagets framgångar: Mål i 13 raka landskamper nu.
Island skapar sällan mer än tre-fyra chanser per match men gör nästan alltid ett-två mål. Båda anfallarna Kolbeinn Sigthórsson och Jon Dadi Bödvarsson har skjutit in sig i EM-protokollet, ur det perspektivet är Island en mardrömsmotståndare för Didier Deschamps avstängningsplågade fyrbacklinje.
Över 10 000 isländska fans väntas till Paris, de riskerar förstås att drunkna i mängden när värdnationen väntar på en arena med plats för 80 000 åskådare men de får garanterat jubla efteråt: Den isländska fotbollsfamiljen är redan hjältar och vinnare hur det än slutar.
Men spelarna är inte färdiga ännu.
"Lars-Heimir" är inte klara.
En månad i alpstaden
Island har snart tillbringat en månad i vackra alpstaden Annecy, med dess trädbeklädda bergslutningar och havsgröna sjöar. Där har sår slickats, isbad badats, muskler masserats, lärdomar gjorts och strategier planerats.
När de lämnar Paris på måndag morgon flyger de antingen hem till Island där till och med vulkanerna står i givakt för att emot.
Eller så återvänder Island till Annecy för att förbereda den där Marseille-semifinalen på Lasse Lagerbäcks teckning.
I fredags, under sista presskonferensen inför avresan till Paris, begärde den profilstarke presschefen Omár Smárason avslutningsordet.
Han sa:
– När vi har kommit tillbaka till Annecy från våra matcher i EM brukar spelarna säga att nu är vi ”hemma” igen.
Konstpaus.
– Och vi tänker kommer tillbaka hit efter matchen på söndag.
Ny konstpaus.
– Till vårt hem.
En sista konstpaus.
– Vi ses då.