J-O: Hela mitt spel bygger på skruv

Waldner berättar om slagen som knockar motståndarna

Han kan inte få bollen att tala.

I övrigt är det mesta möjligt för artisten Jan-Ove Waldner, 36.

- Det händer att jag ser motståndaren svinga racketen i luften, säger han.

helskärm

Waldner är en av Sveriges och världens största bollkonstnärer.

Och trots att han kanske inte är riktigt lika snabb som förr blir ingen förvånad om han vinner, oavsett vem som står på andra sidan av nätet.

Det är då, med pressen på sig, som J-O Waldner spelar som bäst.

Det är då, när det verkligen gäller, som han tar fram slagen som egentligen inte ska vara möjliga.

Ni kanske minns OS-finalen i Sydney förra året. Kong Linghui vann visserligen med 3-2 i set, men om känslan varit avgörande skulle J-O lämnat Australien med sitt andra OS-guld.

Vid ett tillfälle slog kinesen en nätrullare. Waldner var snabbt framme vid kanten och la över bollen vid sidan av nätet, och han gjorde det med en sådan precision att bollen aldrig studsade, utan rullade på kinesens bordshalva.

Det ser så enkelt ut när mannen med de magiska handlederna styr spelet, men förmodligen finns det ingen mer avancerad bollsport.

"Som ung spelade jag från morgon till kväll"

Bollen kommer i en hastighet av 18 meter per sekund.

Det dröjer i genomsnitt bara 0,8 sekunder mellan racketträffarna.

Pingisbollen snurrar 140-150 varv i sekunden.

- När jag var ung höll jag och brorsan alltid på och experimenterade. Jag spelade tennis, badminton, men framförallt bordtennis, från morgon till kväll. Det är det jag har byggt på hela tiden och jag hoppas fortfarande att jag utvecklas, säger J-O Waldner.

- Hela mitt spel bygger på skruv och variation, men jag spelar inte med maxskruv hela tiden. Variationen betyder fruktansvärt mycket.

Vilket är det roligaste slaget?

- En loop med topp, eller bara att just dra bollen vid sidan av nätet.

Händer det att motståndaren missar bollen på grund av skruven?

- Ja, när jag lyfter upp bollen från bordskanten händer det att jag ser honom svinga i luften. Jag viftar till med racketen och försöker finta motståndaren åt ett visst håll. Ibland är det så att jag får bita mig i tungan, säger

J-O.

Han pausar, tänker efter och säger sedan med road röst:

- Men det händer ju att jag också missar...