En äcklig dopare – men ni kommer att gråta för att ni tycker om honom
Om ni tittar på Mästarnas mästare på tisdag så kan jag utlova att ni
utsätts för en andlig våldtäkt.
Ni kommer nämligen att gråta över en äcklig dopare.
Gråta för att ni tycker om honom så oerhört mycket.
Jag har kommit över en kopia av andra avsnittet och det är minst lika bra som ettan.
Och det blir det för att det tar tag i en av de svåraste frågeställningar som finns: dopning.
Hur?
En svensk dopare kläs av – och tillåts kläs på igen.
Det är stor tv och det slutar med att Ulrika Knape kramar om doparen och säger att han är en stor människa.
Jag var skeptiskt efter första programmet till att doparen Tomas Johansson fick vara med.
Det visade sig att jag hade fel – totalt fel.
Det här är nämligen klassisk propaganda – mot dopning. Johansson får berätta sin story, den är äcklig, men han säger att han direkt bestämde sig för att berätta allt när han åkte fast. Han skyllde inte på någon annan än sig själv. Han tog sitt straff.
Bra att åka fast
Och jag lovar; intet öga kommer att vara torrt.
Han säger också att svensk brottning blev friare från dopning efter det.
–Det var bra att jag åkte fast.
På det här sättet blir Mästarnas mästare folkbildning. Det skildrar den allmänna förnedringen – men också att det går att få förlåtelse. Om man lär sig något.
Programmet blir en moralitet över svensk idrott när den är som sämst och bäst. Man känner sig en smula omskakad i sin svenskhet när man sett det. Närmast våldtagen i all sin präktighet.
Det här är en triumf för de ansvariga för castingen – rollbesättningen – av Mästarnas mästare.
Jag hade aldrig tagit med Johansson. Jag hade gjort fel.
Visst ställde flera av lagen i damernas skidskyttestafett upp med b- lag?...
Ingenting i världen är i närheten av slutspelet i amerikansk fotboll just nu. Alla matcher är klassiker.
... men Helena Jonsson var ju majestätisk, det var hon.
Lars Lagerbäck skulle passa i Örebro.
Djurgårdens nya tränare Lennart Wass hade knappt hunnit säga att Daniel Sjölund kanske ska spela back förrän det inte var så säkert att han skulle skriva på kontraktet längre?...
Färjestad har inlett upprustningen inför SM-finalen?...
Det var svårt att avgöra på bilderna var det gjorde ondast på Anja?...
Nu har vi svart på vitt: svensk hockey är värd 120 miljoner mer per år än svensk fotboll. Avgå Lagrell.
Barteckos utspel om att det bara är flickor som sysslar med Facebook var ju vansinnigt roligt.
När man läser att Jos Hooiveld får 120 000 i lön i veckan i Celtic så inser man att allsvenskan har en oändlig väg att gå. Avgå Lagrell.
”Tappar vi två spelare till är det kört med Champions League”, sa Bojan Djordic i veckan. Finns det fortfarande svenskar som tror på Champions League för våra klubblag. Lite rörande.
David Rundblad hånades av Niklas Wikegård och det vet man ju hur det brukar gå för dom som Wikegård brutalhånar: dags för en Omark-effekt, Rundblad?
Det ska bli vansinnigt roligt att se om Idrottsgalan i morgon lyckas få dit Henke Larsson och ge honom den hyllning han nobbade på Fotbollsgalan. I så fall: avgå Lagrell.
Hade nog trott att Marcus Birro skulle lägga en pizza rakt i urringningen på sin partner. Det hade varit sann poesi.
Victoria Svensson Sandell dansade riktigt bra, men hennes smink och det där leendet gav ett ganska desperat intryck. Som en patient på utflykt på Reeperbahn.
Elin Kling däremot visade precis som Blondinbella förra året att bloggare är just bloggare för att de saknar utstrålning.
Tom Bradys kollaps var veckans märkligaste upplevelse. Tony Romos succé var den andra. Att dumpa Jessica Simpson har gjort underverk med den gamle charmören.
Patrik Järbyn kraschade på träning i Wengen, läste jag. Lever han?
Tony Romo gjorde ju faktiskt slut för att bli bättre i slutspelet?...
Om den pappaledige moderathöjdaren Edvard Unsgaard hade läst den här sidan i söndags så hade han vetat att man inte kan skriva vilket bajs som helst på Facebook för sånt kommer faktiskt ut i så kallade ”media”.
Jag skrev en rätt dålig krönika förra året om hur dålig Lazio–Atalanta och Serie A var och nu måste jag därför påpeka att veckans match Fiorentina-Bari var alldeles fantastisk. Hade allt det som spansk och engelsk fotboll skulle vilja ha. Baris bortaklack är värd en mässa.
Serie A lever.
Vill också nämna att den som kom på att göra vals av ”A perfect day” i Let´s Dance måste vara ett geni. Var det Birro själv?