Ibrahimovic är San Siros festfixare nr 1
MILANO. Att komma hem ska vara en schlager.
Och att göra comeback ska vara en fest.
Fråga Zlatan Ibrahimovic.
Festfixare nummer ett på San Siro.
”Det känns lite avslaget”.
Så sade kollegan som varit borta ett tag från Milan-vardagen, till mig i går inför matchen, uppe på San Siros slitna och småsunkiga och likväl så märkligt mäktiga pressläktare.
Och det gjorde det till att börja med, kändes smått avslaget. Hur konstigt det än kan låta när stadion står dukad till Champions League-fest med smaragdgrön bordsduk och supportrar som laddat med panini och öl i timmar före match, i den ännu somriga Milano-kvällen, innan de intagit arenan.
Men så har hela Milans inledning på säsongen varit; smått avslagen, som en champagne som inte riktigt förmår bubbla fullt ut.
För oss som var med och firade ligaguldet i maj har skillnaden i stämning varit så stark att man kunnat fånga den och studera den i mikroskop, söka de vetenskapliga förklaringarna.
De kräver heller ingen Einstein: den mentala utmaningen i att lägga ligasegern bakom sig, megavärvningarna som uteblivit eftersom ägare Berlusconis har större problem i såväl privatlivet som det politiska än att hämta hem Mister X till sitt Milan, skadelistan som vuxit sig längre än Zlatans hästsvans – och där inte minst just ”Ibras” frånvaro varit den man känt av mest.
”No Ibra, no party”.
Den rubriken, favoriten bland de italienska journalisterna i fjol, börjar bli en smula sliten. Men det gör den inte mindre sann. Visst kan Milan prestera utan ”Ibra”. Det visade man mot Barcelona borta, det bevisade man under den långa period i våras då Zlatan abonnerade på rött kort hos Lega Calcio.
Zlatan gjorde offensiven
Inget av detta ändrar det faktum att Milan i längden utan Zlatan inte är ett vinnande lag.
Utan Mister Party tappar de regerande italienska mästarna lika mycket spelmässigt som mentalt.
Det var när en lätt trögstartad ”Ibra” till sist kom i gång i går kväll som Viktoria Plzen inte längre klarade att stå emot Milan och dominansen och spelövertaget till sist bar frukt.
”Ibrahimovic gör skillnaden”.
Så sammanfattade en tillrufsad, tilltufsad och märkbart lättad tränare Max Allegri
läget i den syrefattiga, svettosande mixade kaoszonen i natt.
Så är det. Zlatan hade innan han vaknade på allvar missat några lägen, gestikulerat på såväl med- som motspelare och sett så frustrerad ut som bara han kan.
Sedan började han hitta sina övre växlar igen. Inte de där i överljudsklassen. Men väl tillräckligt för att han än en gång skulle ge Milan segern.
Det var Zlatan som gjorde Milans offensiv, som höll uppe spelet, ordnade utrymmen och som själv skapade straffen framför Plzen-fansen. Den straff som han sedan satte med en precision och kyla som om han inte ägde en enda nerv och känsla i sin kropp.
Än en gång hördes det välbekanta speakervrålet över San Siro: ”Mål av Milan, nummer elva, Zlatan...” och publikens glödande svar: ”IBRAHIMOVIC”.
Perfekt passning
Det var också Zlatan som spelade fram Cassano med en älskares smeksamma, perfekt avvägda känsla i passningen.
”Det var en mycket viktig seger och det var mitt första mål efter skadan”.
Zlatans ord i italiensk tv i natt innan han såg till att få lämna arenan bakvägen. På sistone har ”Ibra” alltid stannat för att prata. I natt gjorde han bara det obligatoriska tv-snacket och skyndade sedan via en smygväg ner till bilen i spelargaraget. Presschef Sapienzas förklaring: Zlatan vill fokusera på nästa match direkt, han vill koncentrera sig på stormötet med Juventus.
Ett möte som direkt följs av Sveriges två avgörande EM-kvalmatcher och där mycket hänger på att Zlatan kan fixa partyt även då.
Att festfixartakterna sitter i, det visade han i går kväll.