Isaksson–Shaaban 1–0
Jennifer Wegerup: För Shaaban kunde inte misstaget ha kommit mer olägligt
LONDON. Brasilien-Sverige 1-0.
Isaksson-Shaaban 1–0.
Sveriges förstemålvakt i EM heter Andreas Isaksson.
Det är långt bortom midnattstimmen i England, ljusen har släckts på Emirates Stadium och ute regnar det ”katter och hundar” som de säger i det här landet. Jag blickar mot min regnstrimmiga ruta men för min inre blick ser jag Rami Shaaban som skäms som just en hund och sjunker ihop i straffområdet efter sin dunderblunder.
”Det är sånt som händer”, sa de efteråt allihopa: Shaaban själv, Lars Lagerbäck och Andreas Isaksson.
Så är det, det är sånt som händer. Men för Shaabans del kunde det få ha hänt när som helst utom nu.
Framför allt som Isaksson gjort en så stark och vacker första halvlek. Det är viktigt att poängtera just detta: att det är Isakssons fina insats som fäller avgörandet i kampen om rollen som förstemålvakt, snarare än Shaabans misstag. Men det kunde, för hans del, inte ha ”hänt” mer olägligt.
Förstavalet kändes tydligt
En av de saker som fängslar mest med fotbollen är det mänskliga skådespel den bjuder på. Ett ständigt drama inför öppen ridå, rullande kameror och storpublik. För en och en halv månad sen blåste smeksamma vindar runt Rami Shaaban, på landslagssamlingen i Turkiet. Andreas Isaksson var mer ifrågasatt än någonsin, pressad och, förståeligt nog, trubbig och trulig mot oss granskare. Allt medan Shaaban sken ikapp med solen över Istanbul och en förkrossande majoritet av svenska folket sa att man ville ha honom i målet.
Isaksson gick likväl in och gjorde en stabil match och att han var förbundskapten Lagerbäcks förstaval redan då kändes rätt tydligt. Själv var jag kluven och skrev att ”Vårens ligaspel och landskamper får för mig utvisa vem som ska gå segrande ur duellen”.
I går kväll, på ett fullspäckat Emirates som klätt sig till sambafest mitt i regnrusket, fick jag mitt svar. Om Isaksson hade Shaaban mot repen förut så kom nu knockouten mot Brasilien.
I matchen som spelades till minne av VM 1958 fick vi svaret på vem som blir Sveriges förstemålvakt i EM 2008. Det ska väldigt mycket till för att ändra på det nu.
Isaksson belåten
Isaksson var efteråt stillsamt men märkbart belåten, sa att han ”känner förtroendet från förbundskaptenerna”. Det syntes verkligen hur självförtroendet återvänder till honom varje gång han byter kylan i Manchester Citys frysbox mot det varma blågula boet.
Han spelade lugnt och utstrålade säkerhet på ett sätt som fick mig att minnas hur bra han är när han är som bäst, som i VM-kvalet hösten 2005.
Vackrast av många skönheter till räddningar var den vid Baptistas friläge och det måste varit en ljuv syn för Lagerbäck. Efter den sagolike Anders Svensson så var Isaksson kvällens bäste i det Sverige som överlag gjorde en bra match mot världens främsta fotbollsnation.
Därför kändes det surare än en hel klase rönnbär att Brasilien skulle få vinna på ett simpelt svenskt misstag.
Visst var Pato påpasslig och hans precision i avslutet värdig en världsstjärna i vardande, men det var ändå ett mål som aldrig kommit om inte Shaaban klantat sig.
Ingen kunde vara mer medveten om det än syndabocken själv som ändå, som alltid rakryggad, efteråt mötte medierna. Om det är någon som har karaktären för att hantera det här så är det Shaaban. Målvaktens roll är utsatt och grym. Markus Rosenbergs missade friläge var svagt men ingen tabbe blir så kostsam och uppenbar som en målvakts.
Rami Shaaban kommer igen, men när han reste hem till Sverige var det med ett tungt bagage av besvikelse. Andreas Isaksson, han åkte tillbaka till sin underliga tillvaro i City, men i hans bagage fanns en ovärderlig biljett, till rollen som förstemålvakt i EM.