Domartabben kan avgöra hela SM-finalen
LINKÖPING. Regel 569 är solklar.
Det borde varit straff för Linköping i slutminuterna.
En domartabbe avgjorde final nummer tre – och den kan avgöra hela SM-finalen.
Marcus Vinnerborg från Ljungby och Småland fick pris som årets domare före matchen.
Det var han också – fram till den 57:e minuten.
Sen var han inte så bra längre.
Han såg klubban som låg på isen. Han såg att Johan Åkerman slog den i passningsvägen och bröt en pass som skulle gett ett perfekt skottläge från backplats.
Linköpingsspelarna reagerade och sträckte händerna i luften i protest.
De kunde regeln.
Vinnerborg reagerade inte.
Han kunde inte regeln.
Eller också gjorde han inte kopplingen, rent instinktivt, i den upphetsade stämningen som rådde när Linköping spelade fem mot tre i powerplay.
Ett bra läge att avgöra matchen, antingen genom powerplaymål eller på straff, rann ut i sanden.
Har varit den bästa domaren
Matchen gick istället till sudden death och där avgjorde HV 71 och tog sin första seger i den här finalserien.
Jag skriver inte att Vinnerborg är från Småland för att misstänkliggöra honom. Tvärtom, Vinnerborg har varit den bästa domaren i SM-slutspelet och jag tycker det är självklart att han ska kunna döma även finalmatcher. Men många supportrar, särskilt i Timrå, har hela slutspelet haft svårt att svälja att en småländsk domare dömer HV 71.
Jag har viftat bort deras invändningar.
Särskilt som Ljungby ligger längre från Jönköping än vad Linköping gör.
Vinnerborg är verkligen Sveriges bästa domare, och jag har aldrig sett honom partisk. Men han ska kanske inte döma mer i den här finalen. Det vore nog ingen bra idé.
Domartavlorna har varit ganska många i finalserien.
Ni såg själva hur Johan Davidsson crosscheckades i ryggen tre gånger i match ett innan Tony Mårtensson kunde åka mot mål i en kontring som ledde till mål. Ni såg själva hur Johan Fransson i LHC trippades innan Thörnberg kunde åka mot mål och göra 1–1.
Matchavgörande? I alla fall i det ena fallet. Dåliga domarinsatser? Absolut i båda fallen.
Måste ha bättre koll på reglerna
Det som hände i går var dock värre – det var i slutsekunderna, det stod 3–3 och Johan Åkermans spelsaboterande avgjorde ju sannolikt.
Vinnerborg och de andra domarna måste ha bättre koll på reglerna.
Särskilt på gamla 569:an.
Annars var det ju en lysande match.
Vi har klagat på att det saknats glöd i SM-finalerna tidigare och vi har klagat på att målvakterna inte spelat någon avgörande roll.
I går fick vi se en glödhet match – och vi fick äntligen se målvakterna avgöra.
I går var det Rastislav Stana.
Han var tillbaka i sin gamla dödssynd att släppa in puckar mellan arm och kropp.
Johan Davidssons 1–1 borde han tagit. Det var en klar målvaktstavla på skott ur dålig vinkel.
Andreas Falks 2–2 fipplade han in - trots att skottet kom från bakom mål.
2–3 borde han plockat.
Spelade hockey à la Sedin
Rastislav Stana har varit ungefär lika bra som Stefan Liv – fram till i går.
I går var han inte lika bra längre. Stefan Liv var mycket bättre. Visserligen såg inte 3–3-pucken otagbar ut, men Liv var skymd och några gånger gjorde han räddningar som faktiskt visade sig bli matchavgörande.
Det gjorde inte Stana.
Om vi glömmer Stana och domartavlan för några sekunder så var det två spelares höjda nivå som jag tyckte avgjorde matchen. Båda Johan Davidsson och Björn Melin nådde äntligen upp till delar av den nivå de måste spela på om de ska kunna leda det här laget till ett SM-guld.
Men fortfarande tycker jag det är LHC:s fjärdekedja som är största njutningen att se.
I går spelade de stundtals hockey à la bröderna Sedin. Det var kaos i HV:s försvar varje gång de var inne på isen.