Fotfolket – det är ni som är de verkliga hjältarna
Sitter på Råsundas läktare i morgon kväll
Zlatan, Elmander och Källström i all ära.
Fotbollens verkliga hjältar sitter på Råsundas läktare i morgon kväll.
Du kan vara en av dem.
Han är inte så lätt att känna igen, ser ut som folk gör mest. Gråhårig och klädd i tjock jacka, det kommer att vara kallt på lördag kväll. Han kommer att komma tidigt till Råsunda, han vill hinna insupa atmosfären, höra sångerna, se spelarna värma upp, kanske köpa en korv, bara inandas luften på nationalarenan, veta att han snart ska få se en landskamp med det älskade blågula landslaget live.
Han var på Råsunda första gången under VM 1958. Han och hans far, som jobbade vid järnvägen och kunde ordna billiga resor, åkte upp från Skåne för att se Mexico–Wales och Sverige–Ungern. Han skulle fylla 15 på hösten, hade hela livet framför sig.
En cynisk bransch
Just i morgon kväll, när ett sargat Sverige möter Portugal, fyller han 65 år. Matchbiljetten var presenten och att så många av de svenska stjärnorna är skadade spelar honom ingen roll:
”Det är förstås väldigt allvarligt för laget. Men för min personliga del blir inte upplevelsen mindre. Bara att vara här och se Sverige spela är stort nog”.
Han heter Tom och är min pappa, men han skulle lika gärna kunna vara vem som helst. Kanske du som läser det här: man, kvinna, gammal, ung.
Det utmärkande och förenande är att han är en av alla de som i mycket levt sitt liv för fotbollen och idrotten och inte minst för våra ungdomar. I jobbet som lärare och under 40 år som tränare och ledare.
Det är i vår cyniska bransch och ironiska tid djupt förbjudet att skriva från hjärtat, snudda vid pekoralet och den politiska korrektheten. Men jag tar risken, tar mig rätten att bland alla tusentals krönikor om stjärnorna skriva en tillägnad fotfolket.
En text för alla de personer som bär upp vår svenska idrottsrörelse. Personer som pappa – och som Ingegerd i Bromma som mejlade mig i går:
”Denna helg arrangerar vi en vansinnig fotbollscup på Grimsta, 78 lag och förhoppningsvis 2 000 pers! Gunnar har tagit ledigt i morgon och sedan kör vi oavbrutet från kl 07.00 lördag morgon till söndag kväll.... Bara lite föräldrar som är galna=)”.
Viker all sin lediga tid
Personer som Berit och Stig Andell, en gång i tiden grundare av anrika damklubben Jitex.
De som lade all sin vakna tid på damlaget, som skjutsade och hämtade, sålde lotter och tvättade matchtröjor.
Personer som kollegan Petra, som tränar pojklag på sin minimala fritid.
Överallt, över hela vårt land lägger varje vecka mammor och pappor tid de egentligen inte alls har på att träna lag, skjutsa ungar, tvätta matchställ, baka bullar till lagets kiosk, döma matcher och, inte minst, stå och titta på och heja fram sina barn.
Ska hyllas
De jobbar långt bortanför de stora rubriker och pengar som är våra landslagsstjärnors vardag. De lever långt ifrån de upplevelser som en blasé journalist lätt tar för givna.
De, om några, skulle alla vara värda att sitta på Råsundas hedersläktare i kväll och hyllas och skålas för.
De, om några.