Ett underbart dårhus
Superclásico i topp när Anrell rankar sin drömresa
Världens bästa reportageserie är slut. Dags att summera – dags att sätta betyg. Det är dags att sätta v-ä-r-l-d-s-r-e-k-o-r-d i många plus.
Kollegorna har suckat.
Konkurrenterna har surat.
Jag fick göra precis vad jag ville – som journalist får man sällan det – och jag har rest så mycket att jag fått smeknamnet Marco Polo.
Lagom till sista avsnittet tyckte jag och min führer Poromaa nästan att det kändes lite fel, lite fusk, att bara åka till London för att se All Blacks spela rugby. Borde man inte åkt till Nya Zeeland (flygtid 24 timmar...)?
Men det räckte med London.
Tro mig.
Jag har flugit sammanlagt 192 timmar med mellanlandningar och förseningar för den här serien. Allt inom loppet av ett år. När jag åkte till El Clásico förra veckan hälsade jag av personal på Arlanda med ett glatt ”Jaså, det är dags igen – blir det Barcelona, kanske”.
Det blev det.
Svårt att sätta betyg
När jag reste till Buenos Aires för det känslostormande derbyt mellan Boca Juniors och River Plate så blev jag omringad av säkerhetspersonalen på samma flygplats som hade starka känslor för lagen.
Att göra en topplista var inte särskilt svårt.
Att sätta plus var betydligt svårare.
För egentligen är ju alla de här resorna och upplevelserna värda fem plus – minst. Jag menar, hur skulle chansen att få se Champions Leaguefinalen i Rom mellan Manchester United och Barcelona kunna vara b a r a fyra plus?
Trots att jag satt mitt i Manchester United-klacken?
Jo, för att jag jämför med alla de andra.
Och den matchen, trots inramningen, var inte lika stark som exempelvis El Clásico där Zlatan avgjorde med det där magiska målet fem minter efter att han kom in på plan.
Och Manchester United vann ju trots allt inte. Hade de gjort det – och spelat lite bättre – hade det antagligen varit en klockren fem plus.
Johan Spindler – en av mina gamla arbetskamrater på TV 4, numera bildproducent i världsklass på Canal+ sa redan efter ett par avsnitt att vi gjort ett monumentalt misstag som inte gjort tv av serien.
Som gjort för tv
Han menade att hela idén och hela upplägget att inte sitta på pressläktare utan att vara mitt bland fansen, var som gjord för tv.
Jag håller med.
Men den serien får någon annan göra.
Någon med en ny rymlig budget och bra sittfläsk för långa flygningar.
Formel 1 i Monte Carlo kom alltså sist i min ranking.
Det betyder inte att det var dåligt. Tvärtom. Det var en fantastisk upplevelse och anledningen till det låga betyget är att jag satt på en dålig läktare, såg nästan ingenting och fattade ännu mindre av vad som hände.
Antal sidor i Sportbladet: 71.
Antal använda tecken: 156 312.
Dyraste biljetten: 29 000 kronor (Superbowl).
Glömde jag nåt?
Det gjorde jag säkert. Att budgeten för hela serien stannade på nånstans strax över en halv miljon kronor.
Resten av det jag glömt återkommer jag till i bokversionen av ”10 sportevenemang du måste se innan du dör”.
Den kommer nästa år.
Då berättar jag allt.