Alfelt: En kyss kan bli mycket mer än bara en kyss
STOKKE. A kiss is just a kiss. Sjöng Louis Armstrong i As Time Goes By, sången som odödliggjordes I den svartvita klassikern Casablanca.
Men en kyss kan vara så mycket mer än bara en kyss.
För Mikaela Laurén ett sätt att jämna ut förutsättningarna innan hon går upp i ringen för att möta världens genom tiderna bästa kvinnliga boxare.
Jag sitter i min nybyggda fina lägenhet i mångmiljardsatsningen en religiös världsomspännande församling bestämt sig för att smälla upp under namnet Oslofjord Convention Center i Norges ingenstans och försöker hitta ord som kan ge svenskt hopp inför lördagskvällen.
Det går trögt. Orden rinner inte ur mig som tungomålstal men de flesta religioner predikar väl åtminstone på ytan hoppets evangelium, så vad fan? Det kan gå vägen.
Boxas som en man
Cecilia Brækhus är alltid jättefavorit oavsett vem hon ska möta. Norskan har mött alla de bästa i världen och ingen har skakat henne. Hon är obesegrad. Hon boxas som en kille, vilket i det här sammanhanget är enbart beröm. Hon håller distansen med en ruggigt effektiv lång rak vänsterjabb. Funkar den inte hundraprocentigt fixar hon slagsmål tå mot tå med snabba händer och kvicka fötter. Även om hon inte är en knockoutmaskin har hon tyngd i sina slag som med den precision hon skickar iväg dem tillsammans nöter ner motståndarens motståndskraft.
Sammantaget blir det bilden av en oslagbar boxare.
Såna har vi sett massor av genom åren.
Och så gott som alla har förlorat innan de avslutat sina karriärer.
”Göra en Buster Douglas”
Någon motståndare har då och då haft sitt livs stora kväll och skapat historia. Buster Douglas ansågs så chanslös mot Mike Tyson att matchen inte fick arrangeras i USA. I Japan slog han ut Iron-Mike.
Allt kan hända i en boxningsring.
Problemet är att få det att hända.
Det är där kyssen kan bli mer än bara en kyss.
Mikaela Laurén böjde sig fram och placerade sina läppar på Cecilia Brækhus på veckans tidiga presskonferens. Den överraskade norskan reagerade på samma sätt som hon reagerar på det mesta – med en konstlad skrattattack. Men hon tackade också för kyssen eftersom, som hon sa, det var ett tag sen hon fick en senast.
När Brækhus efter invägningen håller en näsduk för sin mun trots att hon backade en dryg meter från Mikaela visar det att kyssen tog precis där Laurén ville att den skulle ta. Innanför skinnet på Brækhus.
Det enda moment i proffsboxningen som Cecilia Brækhus inte behärskar är trash talket och psykningarna inför matcherna. Hon har inget annat vapen än det skratt som till exempel när hon och Laurén möttes hos Skavlan ofta ger ett lätt imbecillt intryck.
Psykningarna ett sätt att störa
Mikaela Laurén vet att det kan vara viktigt att få sin motståndare åtminstone en aning ur balans. Klara Svensson irriterade också Brækhus inför deras möte med tydliga reaktioner och ingenting tyder på att norskan blir, som många boxare genom åren har visat sig bli, bättre när hon blir förbannad.
Problemet för motståndarna är att också en irriterad Brækhus vinner sina matcher. Även om hon kokar inombords verkar de känslorna rinna av henne så fort hon kommer in i ringen. Då förvandlas hon till den iskalla boxningsmaskinen Cecilia Brækhus igen.
Så för Mikaela Laurén blir det till att ladda iväg en stenhård kyss med högern i stället.
Då kan en kyss bli mycket mer än bara en kyss.
Då kan Mikaela Laurén skapa ett av svensk boxnings största ögonblick någonsin.