”Jag spelade min första match när jag var 18”
Tomas Axnér i en längre intervju
Publicerad 2020-12-10
Tomas Axnér har varit rubrikernas man under EM.
Ändå är han inte lika frispråkig som förr.
– Jag har satt mitt dumma arsle på spel så många gånger att jag känner mig klar med det.
Möt damernas nya förbundskapten i en längre intervju.
Damlandslagets näst största namn har skägg och fyllde nyss 51 år.
Isabelle Gulldén är störst förstås och troligen mer igenkänd hos gemene man än någon av spelarna i herrlandslaget också. Men därefter skulle nog Tomas Axnér vara den som flest prickar in om man i icke-corona tider skulle gå runt på ett torg i en medelstor svensk stad och visa upp porträtt på alla i EM-truppen och fråga folk vilka de kände igen.
– Jag mötte en gubbe på hotellet i Trollhättan före EM och trots att jag hade de här landslagskläderna på mig så sa han ”Det är ju du som jobbar på TV4”. Det är nog mycket av den anledningen, säger Axnér, som var tv-expert på mästerskapen under flera år i början av 10-talet.
– Men om det nu skull vara på det viset så hoppas jag att det inte är så efter mästerskapet. Jag har inget behov av att stå i frontlinjen längre.
Jag har satt mitt dumma arsle på spel så många gånger att jag känner mig klar med det.
Ändå har han varit rubrikernas man flera gånger under EM, inte minst de senaste dygnen efter danskarnas schemakupp.
”Förstår också att jag var roligare förr”
Trots det skulle jag vilja påstå att du var roligare och vassare förr?
– Jag förstår också att jag var roligare förr men jag skulle kunna vara lika rolig nu, off the record, om jag bara ville. Jag har det i mig, absolut (skratt). Men jag vill helst hålla fokus på handbollen och att spelarna också gör det.
I slutet av spelarkarriären, då han också var assisterande tränare, började Axnér blogga och därefter blev han frispråkig tv-expert parallellt med att han blev huvudtränare i Lugi.
– Det är klart att jag kunde tycka mycket mer om saker. Men jag har helt ärligt inte samma bekräftelsebehov som tidigare. Jag har satt mitt dumma arsle på spel så många gånger att jag känner mig klar med det.
Men kliar det inte lite ibland att säga vad man tycker?
– Nej, jo, nej...men jag kan fortfarande göra det ”face to face” och inför min spelargrupp.
Efter att följt det här landslaget i många år vet jag att flera av spelarna är känsliga för kritik – är du medveten om det och tänker till extra kring det?
– Ja, det gör jag absolut. Jag försöker alltid tänka hur jag bäst når fram till den aktuella individen för att få snabbast effekt.
Du kan ju det mediala spelet – är det något du kan utnyttja och till och med dupera oss?
– Ja, det tror jag absolut att jag kan. Klart jag kan trampa i fällor. Men när du ställer frågor kan jag se rubriken framför mig beroende på vad jag svarar. Det kan jag utnyttja ibland och tänka att den rubriken vill jag ha och välja det svaret. Jag är ganska bra på att smyga in ett budskap och plantera saker i media som kan vara bra för laget.
”Sänkte två Jäger och rökte två cigg i pausen”
Axnér spelade sin första riktiga handbollsmatch först när han var 18 år.
– Jag spelade väl nån match när jag var 12–13 år men sedan lades laget ner för nästan alla slutade. Vi spelade fotboll i stället. Sedan började jag träna och spela igen när jag var 18 i a-laget i Lödde HK i division fyra. Men jag är uppvuxen i en handbollsmiljö. Min pappa spelade elithandboll i Stockholm när han var ung och tränade a-laget i Lödde HK när jag var yngre. Eller a-lag och a-lag, de sänkte två ”Jäger” och rökte två cigg i pausen (skratt).
Via mindre klubbar som Pölsemannen och Wargo kom högersexan sedan till allsvenska H43 från Lund och 1995, som 26-åring, debuterade han i elitserien med Lugi. Från och med 1998 till 2005 spelade han i Bundesliga i Gummersbach och Minden. Där sprutade han in mål och var bäste svenske målskytt i världens bästa liga fyra år i rad.
Tillsammans med Stefan Lövgren är Axnér den ende spelaren som gjort över 1 000 mål i både Bundesliga och elitserien.
Ändå fick han aldrig chansen i landslaget under Bengt Johansson. Det blev inte en enda landskamp utan stannade vid ett landslagsläger där ”Bengan” började med att inför hela det samlade landslaget peka på Axnér och fråga: ”Du kantråttan från Lugi, vad är det nu du heter?”
Att du aldrig fick spela i landslaget – sitter det i fortfarande?
– Det satt i ganska länge men blev också en drivkraft. Jag spelade min sista elitseriematch när jag var närmare 41 år. Det blev en morot att fortsätta. Jag blev aldrig mätt. Men det hade aldrig hänt med dagens mediebevakning att en spelare som ledde skytteligan i Bundesliga klart, som jag gjorde när Sverige vann EM 2002 och alla de bästa spelade i den tyska ligan, inte hade varit med i landslaget.
Varför fick du aldrig chansen?
– Bengan har förklarat det med att Pierre Thorsson och jag låg för nära varandra i ålder (Thorsson är född 1966, Axnér 1969). Han ville ha en gammal och en ung spelare på högerkanten och ville inte satsa på två spelare som kanske slutade samtidigt. Det resonemanget kan jag köpa. Sedan kom Johan Petersson (född 1973) upp och var extremt bra. Men det var några år i början där. Sedan spelade alla i landslaget också tills de var 40, haha.
Men nu står Axnér där i landslagskläderna ändå och representerar Sverige i ett mästerskap.
Känns det som en revansch?
– Nej, men hade du frågat mig för tio år sedan hade jag säkert svarat ja på den. Men inte nu. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och jag har förlikat mig med att jag aldrig spelade i landslaget.
Dottern en supertalang
Det är ju snarare regel än undantag att färska förbundskaptener blir för ambitiösa och jobbar för mycket under sina första mästerskap – kan du koppla av och njuta nu under EM?
– Jag har säkert redan jobbat för mycket under det här mästerskapet. Man balanserar på den linan hela tiden. Man behöver skaffa sig erfarenhet där. Det är viktigt att landa lite varje kväll. När jag var expert på tv så brukade det bli två öl i hotellbaren före läggdags. Men det går inte här, känner jag. Nu avslutar jag varje kväll med att läsa en bok i stället i en halvtimme. Men det är mycket långa dagar här. Jag tvivlar på att jag kan hålla mig vaken på julafton.
Vad för bok?
– Arnaldur Indridason senaste – ”Mörkret vet”. Han är min favoritförfattare och jag har plöjt alla de andra.
Per Johansson, som liksom dig tränat både herr- och damlag på hög nivå, menar att det är svårare att träna damlag, att de ställer högre krav. Håller du med?
– Ja, det håller jag med om. Tjejerna är ganska bra på att genomskåda en och ställa höga krav. Det är lättare att sälja in något till killar. Killarna har lättare för att våga prova saker. Men killar har ofta hybris också, vilket är både positivt och negativt. Tjejerna vill veta vad de ska göra och varför, sedan gör de det.
Klart att det kan vara en problematik att man ska ha spelare med som man dessutom är förälder till. Det är ju ganska ovanligt. Men i nuläget är hon inte aktuell.
Sedan Axnér tog över som förbundskapten i våras har hans dotter Tyra fått sitt stora genombrott i SHE. 18-åringen är Sveriges största talang och ligger tvåa i skytteligan. Strax före EM blev det klart att hon lämnar Lugi för danska Herning-Ikast efter säsongen.
Inom en ganska snar framtid kan hon knacka på pappas landslagsdörr – kan det blir ett problem för dig?
– Det klart att det kan vara en problematik att man ska ha spelare med som man dessutom är förälder till. Det är ju ganska ovanligt. Men i nuläget är hon inte aktuell. Sedan har hon kvaliteter som det är ganska ont om i svensk handboll. Skulle hon få rätt utveckling är det kvaliteter som kommer att behövas på sikt.
Kommer hon att behöva bevisa mer för att hon är din dotter snarare än få en gräddfil in i landslaget?
– Någon gräddfil kommer hon inte att få, säger Axnér med eftertryck och ett skratt.
– Hon är väl en sån spelare som en annan förbundskapten kanske hade tänkt att hon ser spännande ut och tar med henne för att hon kan ha något som vi inte har så mycket av. Därmed kanske hon hade fått chansen tidigare hos en annan förbundskapten. Men jag har folk runt mig som kan hjälpa mig med det också när det blir aktuellt.
