Wennerholm: Blev inte ens spännande
RIO DE JANEIRO. I natt föddes en ny sprintdrottning.
Jamaicas Elaine Thompson, 24, sprang hem OS-guldet på damernas 100 meter och Shelly-Anne Fraser-Pryce fick abdikera efter två raka OS-guld 2008 och 2012.
Det blev inte ens spännande.
En 24-årige Elaine Thompson var hela tolv hundradelar före amerikanskan Tori Bowie på andraplatsen när klockan stannade på 10.71.
Det blev aldrig någon dramatik.
Jag trodde på holländskan Dafne Schippers, men hon var inte ens med i matchen och slutade femma på 10.90.
Nej, det var Elaine Thompsons kväll här i Rio.
Och hon har alla förutsättningar att bli damernas svar på Usain Bolt den här veckan.
Till skillnad mot Shelly-Ann Fraser-Pryce är hon lika bra på 200 meter och är nu favorit till att springa hem även det guldet.
Elaine Thompson som fick ett gigantiskt genombrott i fjol, då hon kom från ingenstans och tog VM-silvret på 200 meter i Peking på tiden 21,66. Trots att det var världens femte bästa tid genom tiderna, räckte det inte till seger då Dafne Schippers vann på 21,63.
Men jag har svårt att se Thompson ta stryk den här gången.
Jamaica kan ta en historisk dubbel
Och jag har lika svårt att se Jamaica förlora en stafett på 4x100 meter.
Det gör att Jamaica kan ta en historisk dubbel med tre sprintguld både på dam- och herrsidan. Om nu Usain Bolt levererar.
Förutsättningarna är i alla fall större än någonsin.
Elaine Thompson har gått från medelmåtta till världslöpare sedan hon började tränas av Stephen Francis på Jamaica, mannen bakom bland andra Asafa Powell och Shelly-Ann Francis-Pryce, som varit skadad tidigare under säsongen och fick nöja sig med ett OS-brons den här gången.
Thompson har gått från 11.17 till 10.70 på två år.
På 200 meter var sänkningen lika dramatisk då hon gick från ett personbästa på 23,23 till 21,66 förra säsongen. I år har hon gjort 22,16 som bäst, men då återstår OS-finalen här i Rio.
Det kan ju få varningsklockorna att ringa, men samtidigt finns sådan talang på Jamaica att jag säger som Usain Bolt.
Ingenting är omöjligt.
• • •
Jag vet inte om Michel Tornéus såg herrarnas längd, men han hade fått tufft att ta en medalj i en oerhört dramatisk final där amerikanen Jeff Henderson avgjorde när han landade på 8.38 i sista hoppet.
Svensken missade OS-bronset med en centimeter i London. Nu var det sydafrikanska sensationen Luvo Manyonga som blev slagen med samma marginal då han stannade på 8.37.
Britten Greg Rutherford, som var regerande OS-mästare, blev nedpetad till tredjeplatsen den här gången och stannade på 8.29.
Men jag hade gärna sett Michel Tornéus hoppa i det gänget, där alla lyfte varandra och bytte ledning ända in i slutomgången.
Vilken kväll det hade kunnat bli.
• • •
Mo Farahs seger på 10 000 såg ut som en repris på hans tidigare storsegrar.
Ingen kunde hota honom i spurten.
Han är långdistansens Usain Bolt.
Dubbla OS-guld i London på 5 000 och 10 000 meter, dubbla VM-guld både 2013 och 2015 och på väg mot en ny dubbel här i Rio. Jag kan inte se att någon ska hota honom på 5 000 meter senare i veckan.