Wennerholm: Det har dödat trovärdigheten för en hel sport
Men jag tror inte en enda svensk dopar sig
LONDON. VM i friidrott rivstartar med en superhelg.
Men också med en lång skugga över det som varit.
Brittiska sjukamperskan Jessica Ennis-Hill är redan den första guldmedaljören i detta VM.
Här får hemmafavoriten ta emot det sex år gamla VM-guld dopade ryskan Tatjana Tjernova blev av med efter att ha avslöjats dopad i VM i Daegu 2011.
Det är så friidrottsvärlden ser ut.
Tyvärr.
Vem kan man lita på?
Ska vi behöva vänta sex år på beskedet om vem som verkligen vann medaljerna här i London?
Vad jag hört kommer nitton ”gamla” VM-medaljer delas ut i detta mästerskap. De flesta i det tysta, men till sina rättmätiga ägare. Men många fick aldrig kliva upp på den prispall de drömde om.
Fuskarna fick kliva ett steg högre, innan deras dopingprover testades om och avslöjade lögnen.
Det är hemskare än hemskt.
Det har nästan dödat trovärdigheten för en hel sport.
Jag vill gärna ha det sagt inför en friidrottshelg som lovar att bli en av de största.
Jag ville gärna tro att VM här i London blir det renaste någonsin, ett VM där fuskarna vet att de inte har en chans.
Tror inte en enda svensk dopar sig
De goda exemplen är fler än de dåliga och hela Ryssland är fortfarande avstängt på grund av sin dystra dopningstatistik. Jag har alltid varit emot kollektiva avstängningar och många ryssar har fått klartecken att vara med i VM, men under neutral flagg.
De får inte ens höra nationalsången om de vinner.
Jag har mina invändningar mot det, då det finns fler nationer med samma smutsiga dopningförflutna, men det kan jag leva med.
Det jag vet är att det gynnar svensk friidrottt.
Att det tar våra rena svenskar ett steg närmare toppen.
Nu är det många som misstror även våra svenska friidrottare när det gäller dopning, men där är jag en evig meningsmotståndare.
Jag tror inte en enda svensk dopar sig med det klimat som råder i Sverige.
Det finns en moral och en grundsyn som inte finns i många andra länder.
Det har gjort att lilla friidrotts-Sverige har kunnat närma sig den stora friidrottsvärld som inte är så stor längre.
Ärlighet varar längst, även om jag inte trott på det tidigare.
Men att Daniel Ståhl är guldfavorit i diskus har bara med storlek och fysik att göra och den som någonsin sett Armand Duplantis tänker på allt annat än dopning.
Jag ser båda som det nya, rena som är på väg att ta över.
Talas om nytt blågult friidrottsunder
Det känns som det är en helt ny generation på gång här i London som förstått att genvägar inte är någon väg till framgång.
Därför ser jag fram mot en superhelg där Usain Bolt ska springa hem sitt sista hundrameterslopp i sitt största sista mästerskap och där Daniel Ståhl ska kasta hem ett historiskt svenskt disukusguld samma kväll.
Allt rivstartar här i London redan på öppningsdagen på fredagskvällen då Ståhl kvalar i diskus, de tre svenskorna i stav (Angelica Bengstsson, Michaela Meijer och Lisa Gunnarsson) och Michel Tornéus hoppar längd.
Jag tror det blir en lycklig start på VM för svensk del, där självfötroedet är större än det någonsin varit.
Dessutom har det intetnationella intresset vaknat och det talas om ett nytt, svenskt friidrottsunder som i början på 2000-talet då namn som Carolina Klüft, Christian Olsson, Stefan Holm och Kajsa Berqvist härjade på en och samma gång.
Där är vi inte än.
Men kanske i en snar framtid.