”OS avslutas med ett glittrande skådespel”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-24
Konstsim typiskt för OS – en njutning vart fjärde år – däremellan är det tyst.
PEKING. Sju års förspel.
Två veckors och två dagars njutning.
I kväll tar det slut.
Från min läktarplats ser jag åtta par ben vinka adjö.
Anastasia, Svetlana och Olga försvinner än en gång under vattenytan. Jag ser dem dyka upp igen, med näsklämmorna på plats och tjockt med illande blå ögonskugga. De ler och ler och ler och jag tänker att det är bra gjort, för de måste vara väldigt andfådda. Jag tänker också att om det är någonstans man ska avsluta och avrunda ett OS så är det här, mitt i detta vackra, krävande skådespel. Konstsim må bara ha funnits med i det olympiska programmet sen 1984 , men för mig är det en typisk OS-sport, något att följa och förtjusas över vart fjärde år och däremellan, tyvärr, sällan hinna ägna en tanke.
Bland alla mina olympiska minnen från barndomen är också ett av de starkaste hur mina småsystrar och jag, inspirerade av OS i Los Angeles, lekte konstim på Klitterbadet. Små glada sjunkbomber.
24 år efter senare
Nu, 24 år senare, ser jag ryskorna och kinesiskorna bilda sjöstjärnor och vågor, slå volter och stå på varandras geléindränkta huvuden. Själv bara skakar jag på huvudet. Konstsim är i sanning en konst. Lite konstigt kanske. Men en konst.
De manliga bekanta som säger något slipprigt om en viss sorts stim (nej, inte fiskstim, men nära nog) är nog mest sura rönnbär. De hade mer än gärna velat simma runt med Olga och hennes paljettglittrande vänner.
Jag nöjer med att titta och konstaterar snabbt att jag nog aldrig blir någon konstimsexpert. Egyptiskorna tjusar mig med sin faraoniska hållning, sina vinröda dräkter och sitt goda musikval. Glad lallar jag med till tonerna från Figaros bröllop. Synd bara attt Egypten kommer sist...
Spanjorskorna, i rysliga dräkter och rastaperuker kniper däremot silvret, kinesiskorna bronset och ryskorna guldet. De väna medaljflickorna kommer med den skimrande skörden, flaggorna går i topp och jag, jag går och får massage.
När vemodet är nära, känslorna stora och tankarna många är det bra att bli jordnära och fysisk. Jag beställer schamponering och hårmassage, sjunker ner i en stol, blundar och svävar bort, in i mig själv. Tre veckors jobb, stress och sömnbrist knådas långsamt ur mig. Det är snudd på skönare än sex. Mycket bättre än så kan man inte avsluta ett OS.