Minns ni de här svenska bordtennis-klassikerna?

PeO Larsson

Här är fyra höjdare vi aldrig glömmer

Jörgen Persson, 42, är i OS-semifinal.

Svensk bordtennis har levererat oförglömliga minnen genom tiderna.

Sportbladet.se listar här fem höjdare.

Skrällguldet i Nagoya

1971: Stellan Bengtsson, då 19 år, åkte till VM utan några störra medaljambitioner. Men den unge svensken chockade världen genom drömspel turneringen igenom.

Han gick hela vägen och blev förste svensk att bli världsmästare i singel. Stellan Bengtsson, från Falkenberg, fick senare Svenska Dagbladets bragdmedalj för VM-segern.

Bragden i Dortmund

1989: Kina var på, den här tiden, ”omöjliga” att slå. Men det svenska herrlandslaget lyssnade inte på det snacket.

De vann lagfinalen med 5–0 och bröt igenom den kinesiska muren för första gången. En bordtennisbragd som var starten på den stora, svenska era (två raka lag-VM-guld följde 1991 och 1993).

J-O Waldner, Jörgen Persson och Mikael Appelgren ingick i det svenska laget, som leddes av Glenn Östh.

Peter Karlsson och Erik Lindh var reserver.

Och som om det inte vore nog med lagguldet: i singel blev det dubbelt svenskt. Waldner slog Persson i finalen.

Dubbelknallen i Chiba

1991: Det snackades om kineser och J-O och Jörgen.

Men när VM-finalen i dubbel avgjordes fanns det två svenska doldisar på ena sidan bordet.

Och Peter Karlsson och Thomas von Scheele höll hela vägen.

De vann finalen (i en rysare över fem set) mot kineserna Tao Wang/Lin Lu – en av svensk bordtennis största knallar genom tiderna.

Kungen hyllad av kungen

1992: Hela Sverige suktade efter ett guld.

Mannen som förlöste nationen: Jan-Ove Waldner.

Han vann finalen mot Jean-Philippe Gatien, tog vårt enda guld i Barcelona och hyllades av Sveriges kung Carl XVI Gustaf efter den rafflande matchen.

Waldners show i VM

1997: Maken till uppvisning i en VM-turnering har vi aldrig sett. Waldner-världen 21–0. Han tappade inte ett enda set på vägen till guldet i världsmästerskapet i Manchester, England.

I finalen lekte han bort Vladimir Samsonov...och ingen har väl glömt J-O:s grymma serve-ess i finalen?

En fräckis som det fortfarande talas om – elva år efter genidraget av svensk bordtennis störste lirare genom tiderna.