Toppklubbarna

Här är Londonlagen du kan se i Premier League

Den engelska toppfotbollen är bara ett par timmars flygresa bort. I London trängs storklubbarna med varandra. Sportchansens Lars Nylin berättar om klubbarna du kan åka och se.

Arsenal

”The Gunners” var ett av de första engelska lagen som fick supporterfäste i Sverige. Redan efter andra världskriget hade klubben många blågula fans och under ”Tipsextra”-eran på 1970-talet förstärktes den bilden. Underblåst av svenskimporter som Stefan Schwarz, Anders Limpar och Fredrik Ljungberg har klubben från norra London senare cementerat sin status här hemma. Troligen är det bara Manchester United som i dag har större svenskt följe.

De första supportrarna som följde laget på avstånd älskade ett robust lag som ibland kallades ”boring Arsenal”, men som likväl vann titlar.

Sedan fransmannen Arsène Wenger tog över 1996 har den bilden av klubben ändrats radikalt. Med en elva ofta helt bestående av utländska importer har Arsenal blivit ett av fotbollsvärldens mest underhållande lag.

Tekniskt, explosivt, med snabbt spel längs marken. Problemet har varit att Arsenal under perioder haft avsevärt svårt med effektiviteten. Man har sällan förlorat, 2003-04 gick Arsenal obesegrade genom säsongen. Men pricken över i har ibland saknats, trots toppnamn som Thierry Henry.

Det just nu aktuella Arsenal är kanske det mest lovande någonsin. Spelare som Fabregas och Sagna är mer än unga och talangfulla, de tillhör kort och gott toppen av moderna fotbollsspelare. Den som fixar biljetter till nya Emirates kan oftast vara garanterad lysande fotbollsunderhållning. Klubben har vunnit 13 av de 18 ligatitlar som tagits hem av Londonlag. Räkna med att det blir fler i framtiden.

Emirates Stadium

Kapacitet: 60 432. Transport: tunnelbana till Arsenal (Piccadilly Line), Finsbury Park (Victoria och Piccadilly Line), Highbury & Islington (Victoria, North London, Great Northern). Även tåg från Kings Cross till Finsbury Park.

Arsenals gamla Highbury Stadium var en klenod, få fotbollsarenor har varit så stilbildande. Men den hade ett minus utöver att den var allmänt sliten: kapaciteten på 38 000 var omöjlig att utöka då Highbury låg inklämd i bostadskvarter i stadsdelen Islington.

Ett tag talades om att nya Wembley Stadium skulle bli även Arsenals arena. Men i slutet av 1990-talet hittade klubben lämplig mark bara 500 meter från Highbury. Sommaren 2006 invigdes det som efter en sponsor nu kallas Emirates Stadium. Många som följt klubben på intima Highbury är besvikna och anser att mycket av atmosfären gått förlorad. Men betydligt fler är glada över att 20 000 fler nu kan se de rödvitas matcher.

Bortser man från nostalgin i Highbury är Emirates en lysande fotbollsarena. Den är ritad av samma arkitekt som tog fram Estadio da Luz i Lissabon och har samma förmåga att kombinera storslagenhet med en tät känsla.

Videoskärmar i de nordvästra och sydöstra hörnen är en bonus jämfört med Highbury. Ännu efter två säsonger har i princip alla matcher varit utsålda. Om du får tag på en biljett får du räkna med att de kostar minst 50–60 pund. Väl på plats i Islington är det bara att följa folkströmmen från tunnelbanan. Kommer du tidigt bör du inte missa att du ska över järnvägen via broar innan du ser själva arenan.

Chelsea

2003. För ett Chelseafan är det årtalet heligt. År 2003 köptes Chelsea av den ryske miljardären Roman Abramovich. Sedan dess är inget sig likt hos klubben från stadsdelen Hammersmith och Fulham. Chelsea hade visserligen vunnit titlar förr. 1955 vann klubben ligan och senare hade man tagit hem några pokaler i Europa.

Men Chelsea hade också flera gånger varit nära konkurs. 2003 befann man sig återigen i överhängande fara. Abramovich inte bara styrde bort klubben från den farozonen. Han försedde dessutom sina managers (först Claudio Ranieri, sedan José Mourinho) med de fetaste plånböckerna som fotbollen skådat. Redan 2005 betalade det av sig.

Samma år som Chelsea FC fyllde 100 år, och jämnt 50 år efter första ligatiteln, tog man hem Premier League. Spelare som Didier Drogba och Frank Lampard blev samtidigt några av fotbollsvärldens mest haussade.

Men var Abramovich nöjd?

Inte helt.

Ryssen vill ha sin fotboll lekfull och charmig. Därför manövrerades den hypertaktiske Mourinho ut. Han ersattes av Abramovichs vän, den israeliske förre landslagstränaren Avram Grant. Det blev Grant som skulle försöka uppfylla Abramovichs vision: att vinna de största titlarna, helst varje säsong. Men göra det med elegant showfotboll. Resultatet den senaste säsongen – tvåa i Champions League och dito tvåa i Premier League efter prestigeförluster mot Manchester United – kostade dock Grant jobbet illa kvickt när säsongen var färdigspelad.

Stamford Bridge

Kapacitet: 42 449. Transport: tunnelbana till Fulham Broadway (District Line).

Arsenal har flyttat till en modern arenagigant. Manchester Uniteds Old Trafford har idag en kapacitet på 76 000. Liverpool har långt gångna planer på att bygga nytt. ’

Av de fyra toppklubbarna i Premier League är det nu bara Chelsea som tycks bli kvar i en anläggning som tydligt associerar till gamla tiders engelska arenor. Det har talats om att bygga en helt nytt. Men ännu så långa är detta bara på skissplanet.

Men den som får tag på en biljett till Stamord Bridge klagar knappast. Med sin position vid slutet av legendariska Kings Road i sydvästra innerstan ligger Stamford Bridge lysande till för Londonresenären. Kommer man i vettig tid är det bara att ta tunnelbanan till Fulham Broadway och sedan vika vänster. 400 meter bort ligger arenan och omgivande Chelsea Village.

Supporterbarerna ligger tätt längs Fulham Road. Är det fullt där kan man smidigt söka sig bort några hundra meter till just Kings Road. Själva arenan är moderniserad och en helt okej arenaupplevelse där man sitter väl skyddad under tak och där de branta läktarna gör att spelet känns nära. Den som varit på Parken i Köpenhamn förstår känslan. Biljetter är det tyvärr ont om och räkna med minst 50-70 pund om du ö h t får tag på en.

Tottenham

Frågan är vad som smärtar mest på White Hart Lane. Faktumet att den egna klubben inte har vunnit en titel sedan 1991? Ligacupen räknas liksom inte. Eller är det kanske ännu värre att grannen en bit ner längs Seven Sisters Road, Arsenal, varit desto mer framgångsrika under samma tid?

Talar man Tottenham Hotspur är det nästan oundvikligt att i samma andetag få med ärkerivalen Arsenal. På sistone har Hotspur ständigt gått ut som förlorare ur den tvekampen. Det är länge sedan Tottenham var en maktfaktor i engelsk fotboll, storhetstiden var 1960-talet när man också tog det senaste ligaguldet (1961). Faktumet att även Chelsea sprungit förbi har bara ytterligare förstärkt bilden av en klubb lite i limbo.

Men frågan är om inte Tottenhams alla trogna supporters nu har skäl att se ljusare på framtiden. Den senaste säsongen blev visserligen en besvikelse med en placering mitt i tabellen. Men den föregicks av två säsonger med starka femteplaceringar och spel i Uefacupen. Känslan finns där att klubben så småningom på allvar kan börja utmana de fyra stora klubbarna om de fyra första platserna, d v s att klubben får spela i Champions League.

White Hart Lane

Kapacitet: 36 214. Transport: tåg till White Hart Lane eller Northumberland Park Station (från Liverpool Street Station). Eller tunnelbana till Seven Sisters road och därifrån buss (från Tottenham High Road) alternativt promenad i 25-30 minuter.

Tottenham Hotspur har funnits på White Hart Lane sedan 1899. Efter att Arsenal lämnat Highbury är detta en av de mer nostalgiladdade arenaupplevelserna i ligan. Men det är ingen sliten anläggning. White Hart Lane har ständigt moderniserats och har t ex jumbotroner på båda kortsidorna. Minuset är att den inte ligger helt smidigt till för Londonresenären.

Enklast är det ta sig till nordöstra London med tåg från Liverpool Street. Men vill man göra en charmigare entré, kanske ladda på en supporterbar, är det trevligare att anlände med tunnelbana till Seven Sisters Road och sedan därifrån ta en buss eller en promenad i cirka två kilometer.

White Hart Lane är i princip alltid utsåld. Hittar du en biljett så finns det skymda platser för det facila priset 27 pund, men räkna med 40-60 pund.

West Ham

East End är inte de vanligaste kvarteren för den genomsnittlige Londonresenären. Men för den som är sugen på fotbollssightseeing finns här en självklar punkt på kartan. West Ham United har sedan 1904 spelat på Boleyn Ground, mer bekant som Upton Park. Ser man på ligafotbollen med helt engelska ögon är detta en av de uppenbara nostalgipärlorna.

På 1960-talet kom spelare som Bobby Moore, Martin Peters och Geoff Hurst – alla VM-hjältar 1966 – upp ur klubbens egna led. Idag finns i Premier League mängder av spelare som gått samma väg: Frank Lampard, Joe Cole, Michael Carrick, Rio Ferdinand och Jermain Defoe är bara några. Lägg till det utländska spelare som argentinarna Carlos Tevez och Jose Mascherano –som kom till klubben under kontroversiella omständigheter 2006 – liksom Fredrik Ljungberg.

Vi har då en klubb, ”The Hammers”, ”The Irons”, som ständigt har ett antal ess i rockärmen. Tyvärr har det utöver några cupframgångar sällan räckt hela vägen. Klubben har som bäst kommit trea i ligan (1986), men man kan vara säkert på att det alltid är något på gång på Upton Park.

Boleyn Ground (Upton Park)

Kapacitet: 35 146. Transport: tunnelbana till Upton Park (District Line). Även tåg till stationen Forest Gate på linje från Liverpool street. Observera att West Ham tube station inte ens är nära Upton Park!

Det är numera inte en fråga OM West Ham United efter drygt 100 år ska lämna Upton Park. Det handlar om när. Det senaste budet är att klubbens isländska ägare har hittat lämplig mark mittemot West Ham Tube station.

Där ska en arena enligt planerna invigas hösten 2011. Det är alltså hög tid att besöka fotbollshistorisk mark innan det är för sent. Med bara 26 300 i kapacitet är intima Upton Park allt som oftast utsåld. Men det går att hitta biljetter och har man tur klarar man sig undan med 25 pund. Räkna dock med 40-50. Missa inte att klubbens VM-hjältar från 1966 står staty utanför Boleyn Pub.

Fulham

Fulham är lillebror i Londons ligafotboll. Klubben har få meriter och lika få legendariska spelare. Det är först efter att Harrods-miljardären Mohamed Al-Fayed började satsa pengar i klubben som den på allvar räknas som en allvarligt satsande toppklubb. Al-Fayed kom in i bilden när Fulham i mitten av 1990-talet spelade i division fyra. Hans vision var att på fem år göra Fulham till ”söderns svar på Manchester United”. Det tog bara fyra år att nå Premier League, en spektakulär klättring. Ägaren har däremot lugnat ner sig vad det gäller ambitionen. Numera är Fulhams ägarkonsortium nöjd om de skulle bli ett stabilt mittlag.

Craven Cottage

Kapacitet: 26 300. Transport: Tunnelbana till Putney Bridge.

Fulham är den ligaklubb som Londonturisten enklast hittar biljetter till, det är sällan helt utsålt på Craven Cottage. Att den lilla arenan ligger pittoreskt vackert vid stranden av Themsen gör den knappast till ett sämre resmål. Ta tunnelbanan till Putney Bridge och promenera sedan genom Bishops Park längs floden en kilometer till arenan som sedan 100 år är klubbens hem. Craven Cottage är jämte Evertons Goodison Park det bäst bevarade minnesmärket efter Archibald Leitch, arkitekten som en gång i tiden ”uppfann” den typiskt engelska fotbollsarenan. Leitchs klenod, klubbhuset ”The Cottage” i ett av hörnen, går inte att missa. Men missa inte heller den vackra tegelstensfasaden mot Stevenage Road. Klubben planerar att inom kort bygga ut arenan med ytterligare 4000 platser. Det låter utmärkt för den som vill se toppfotboll men inte vill lägga en förmögenhet på biljetter. På Craven Cottage kan man ofta få tag i biljetter för 30 till 50 pund, dock högre vid toppmatcher som mot grannen Chelsea. Observera att Bishops Park är stängd efter kvällsmatcher, då får man lämna området via Fulham Palace Road.