Saknas: ALLT
Anrell: Det är dags att ringa Wikegård
Brynäs är verkligen nere i skiten.
Laget går in i kvalserien som en organisation i totalt sönderfall.
Brynäs är just nu en gammal storklubb på dekis som saknar sportchef, klubbdirektör, spel, fungerande tränare, publik, moral – och hjärta.
Att Michael Sundlöv sjukskrev sig efter ett möte med klubbens ordförande Christer Sundin är inte förvånande. Det är så det går till i organisationer i kris. Konflikter tas om hand av försäkringskassan. Konflikter löses – inte.
De sopas under mattan och någon annan får ta hand om symptomen.
Att Leif Boork med viss sannolikhet är på väg tillbaka in i organisationen är inte heller särskilt förvånande. Även det är ett tecken på en organisation i kris. Det står för en längtan tillbaka. Det står för en styrelses önskan om en stark man som ska kliva fram och lotsa dem alla ut ur den här mardrömmen.
Boork funkar när det blåser
Boork har alltid varit stark i styrelserummen. Betydligt starkare än i omklädningsrummen. Boork står för stabilitet och tydlighet.
Och ganska ofta för sura spelare.
Jag tillhör inte dem som tyckte att han självklart var syndabocken för att allt gick så dåligt för Brynäs i höstas. Men det är naturligtvis hans skuld att truppen blev för stor och dyr och att den därför blev ineffektiv.
Men Boork står för en ledarstil som fungerar när det blåser. Längtan efter just den egenskapen är begriplig. Just nu blåser det storm kring Brynäs. Media i Gävle är inte snälla, som i många andra landsortsstäder. Tvärtom leder de jakten på syndabockar.
I den situationen är behovet av en Boork begripligt.
Han skiter i om det så blåser orkan. Ibland tror jag till och med att han njuter.
Brynäs är i fritt fall som lag. Jag har sett flera matcher den här våren och Olof Östblom gör ett okej jobb, men laget vinner nästan ingenting. Någon slumpvis seger kan det bli, som nu senast mot Mora, men stabiliteten och grundspelet finns inte längre där.
Minimal hjälp för Östblom
Jag skrev efter matchen mot Skellefteå förra veckan att ett av problemen är att laget är dåligt tränat.
Det har varit inställda träningar, korta träningar och dåliga träningar under Östblom. Följden har blivit att laget inte orkar 60 minuter.
Mot Mora var det ett motståndarlags underskattning som ledde till seger. Knappast Brynäs egen briljans.
Östblom har bara gjort så gott han kunnat. Men han har haft nog bekymmer med ett reda ut problemen med media, laget har kommit i andra hand.
Lokala media har frågat om han behöver ”hjälp i båset”. Det har varit uppenbart att de varit beredda att gå lika långt som de hårdföra och gnälliga fansen i sin strävan efter att ta Brynäs ur krisen.
Hjälpen till Östblom från klubbledningen har varit minimal.
Att Brynäs var tvungen att göra något var uppenbart. Det har inte fungerat tillräckligt bra under Östblom.
Men Boork?
Det känns lite som när gamla ryssar längtar tillbaka till kommunisttiden.
Jag tror i stället på någon med kompetens – och ett stort Brynäshjärta. Störst Brynäshjärta bland lediga tränare har, mig veterligen, Niklas Wikegård.
Jag skulle ringa honom om jag var Christer Sundin.