Käck: Den bäste – snart den störste
Uppdaterad 2016-06-07 | Publicerad 2016-06-05
”Håll i er – det här kan gå undan”
Firar – med att rita på planen
Franska Öppna är inte längre ett spöke för Novak Djokovic.
Världens bäste kan snart bli tidernas störste.
Håll i er nu – för det här kan gå undan.
Jag följde den här finalen parallellt med svenska fotbollslandslagets EM-genrep mot Wales och noterade – till min stora förvåning – att vissa på allvar trodde Andy Murray hade en chans efter att ha vunnit första set.
”Andy har vunnit tio matcher mot Novak. Alla gånger har han vunnit första set. Det här var viktigt”, löd en av de många analyserna på Twitter.
”Saknar motstycke”
Och visst. Murray spelade bra. Mycket bra. Ungefär lika bra som han gjorde mot Stan Wawrinka. Han tilläts diktera spelet på ett sätt som påminde en hel del om Wimbledon-finalen 2013. Djokovic var pressad. Stressad. Han spelade uppskattningsvis på 60 procent av sin maxkapacitet.
Och där har vi ju det.
Murray spelade nästintill felfritt medan Djokovic var långt ifrån sitt allra bästa – ändå var poängen ganska jämna.
Därifrån kunde det bara gå åt ett håll.
Sannolikheten att Murray skulle hålla samma höga nivå var låg. Sannolikheten att han skulle hålla höja sig ytterligare? Närmast obefintlig.
Sannolikheten att Djokovic skulle höja sig? 100 procent.
Den serbiske världsettan är just det – överlägsen världsetta – av en anledning.
Hans förmåga att höja sig i matcher saknar motstycke.
Antingen spelar han bra direkt och vinner i raka set. Eller så inleder han svajigt, blir förbannad – och höjer sig. Det gör honom närmast omöjlig att besegra.
”Kan gå undan”
Han hade redan vunnit allt av värde – förutom Franska Öppna.
Nu är hans ”Career Grand Slam” fullbordad. Han har vunnit fyra raka Majors (vilket inte hänt sedan Rod Lavers tid) och är nu på god väg att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under ett och samma år).
Han har dominerat en av världens svåraste sporter när den varit som allra mest konkurrenskraftig.
Och rimligtvis kommer han bara bli ännu mer dominant.
Toppen var ju som bäst 2010-2013 då även Roger Federer och Rafael Nadal utmanade på allvar – nu är båda två nära slutet av sina karriärer medan Novak Djokovic har flera år kvar.
Han har redan vunnit 12 Grand Slams.
Fem – bara fem! – skiljer upp till Roger Federer.
Så håll i er nu.
Det här kan gå undan.