Ledig Silvio ger Allegri gråa hår
Wegerup: Milan behöver en engagerad Silvio men han får inte ta över tränarrollen
Silvio Berlusconi är tillbaka.
Han ser rödsvart igen.
På gott och ont.
”Den dagen Silvio Berlusconi tvingades avgå som premiärminister fick Max Allegri sina första gråa hår”.
Citat över ett middagsbord i Milano, med journalister och Milan-folk, för någon vecka sedan.
Alla skrattade, kanske för att vi visste att det var en sanning, blott paketerad som ett skämt.
För sant är att Milan behöver en engagerad Berlusconi, att man lidit när klubbens ägare varit så pressad av politiken, skandaler och rättegångar att han inte kunnat tänka på sitt Milan.
Men ”caro Silvios” engagemang bör aldrig räcka längre än att han sträcker sig efter plånboken och ger Milan vad Milan vill ha.
När Berlusconi i stället sträcker sig efter telefonluren för att snacka taktik och laguttagningar med Allegri, då är det fara å färde.
Även mer etablerade tränare än Milans nuvarande har svårt att säga emot mannen som trots allt i många år styrt hela Italien och ännu såväl medialt som politiskt och ekonomiskt är en enorm maktfaktor.
Ett medveten strategi
Måhända solkig i kanterna efter alla skandaler, men likväl med makten i sin hand – och med vetskapen om hur man utnyttjar denna makt, hur man sätter press på folk.
Minns dessutom att Berlusconis dotter Barbara, sedd som den som ska vara med om att ta över i Milan, är tillsammans med Pato – och förstå att det inte alltid är så lätt och roligt att heta Max
Allegri.
Berlusconi har dessutom, som bekant, nått makten och härligheten, genom att utnyttja medierna – inte bara hans egna – för sina syften.
Så när han häromdagen gick ut och sade hur Milan ska spela, att Pato ska spela bredvid Zlatan och mycket mer, in i detalj, var det ett medvetet strategidrag.
På samma sätt som när ”Berlu” i fjol sade att Allegri borde ”kamma sig bättre”, ett sätt att ta ner tränaren, att markera makt på skolgårdsvis.
God min i elakt spel
Men till skillnad mot i fjol har Milan-tränaren nu en skyddsväst som heter ”scudetto-tränare 2011”. Den är inte hållbar i evighet, men hjälper ett tag till, både internt och externt.
Allegri svarade i går på Milanello lugnt på frågorna kring Berlusconis utspel:
”Il presidente och jag har kontakt hela tiden, ibland blir det sammandrabbningar, att vi inte tycker lika alltid är normalt. Berlusconi är en estet, han vill se en vacker fotboll, det är inget konstigt med det”.
Det kallas att hålla god min i elakt spel.
Vi lär få se mer av det, nu när käre Silvio fått mer ledig tid att ägna åt att flytta runt sina rödsvarta schackpjäser.
Om det är bra eller dåligt för Milan beror framför allt på hur väl pjäserna klarar att gilla läget och känna av när de ska spela högt eller ducka och ligga lågt.