Historiska handbollsdamer vill mer
Uppdaterad 2017-12-14 | Publicerad 2017-12-13
En historisk semifinalplats är inte nog.
Sverige vill ha mer i handbolls-VM.
– Jag bryr mig inte så mycket om historia. Jag vill ha medalj, säger Nathalie Hagman inför mötet med Frankrike.
Sverige blev sexa i VM i Norge 1993 och gick till kvartsfinal i Italien 2001.
Bättre än så har det aldrig gått – förrän nu.
När Blågult laddar för semifinalen har laget gjort en historisk prestation. För första gången i ett världsomspännande mästerskap i handboll slåss Sverige om medaljerna.
– Det är skitnajs, skithärligt. Vi pratar mycket historia. Det bryr jag mig inte så mycket om. Nu hoppas jag att vi kan göra någonting stort i Hamburg, säger Nathalie Hagman.
Kaffe och sömn
Hur långt det kan räcka vill hon inte spekulera i.
– Ingen aning. Det är lätt att stå och säga att det blir en guldmedalj men vi möter Frankrike och det blir tufft. Det är ett väldigt bra lag. Allt handlar om att vi ska prestera igen.
Innan matchen börjar på fredag kväll tänker inte den svenska högernian/-sexan göra många knop.
Efter sju matcher på elva dagar är kroppen mörbultad.
– Jag ska vila i två dagar. Dricka kaffe, sova, ta det lugnt, mysa. Jag har så ont i min kropp.
Ingen hybris
Förbundskaptenen Henrik Signell vill inte heller stanna vid att hans lag har skrivit VM-historia. Om Sverige skulle förlora båda matcherna i Hamburg blir det ju ingen medalj.
– Vi vill vinna nästa match och då blir det varken brons eller fjärdeplats, säger han.
Signell är säker på att inte en enda av spelarna nöjer sig med att vara i semifinal.
– Jag hoppas att vi inte är färdiga än. Har vi kommit så här långt är det klart att vi vill längre. Efter Norgematchen och det vi har gjort efter det är jag helt övertygad om det.
De sex raka segrarna har resulterat i ett omfångsrikt självförtroende men handbollsskorna är kvar på jorden.
– Hybris har det i alla fall inte varit någon risk för. Det betyder inte att vi är klara guldmedaljörer men vi är i alla fall inte nöjda, säger Henrik Signell.