Här behöver fansen psykisk vård
BIRMINGHAM. April är månaden då fotbollen behöver psykisk vård.
April är månaden då fotbollen knackar på dörren till den mentala inrättningen och ber om ett rum.
Tyvärr är det fullbelagt.
Fansen har redan checkat in.
April är månaden då jag själv sett tio matcher live i VM-kvalet, Champions League, Premier League och FA-cupen och blivit smått snurrig av obegripliga resultat, sanslösa mål och dramatiska avgöranden.
Och så ser jag en elfte, i The Championship (Superettan, kan man säga), som är så bisarr att man i all enkelhet kan säga sig förstå människors förtjusning och fascination av fotboll.
Några anteckningar från mötet Birmingham–Preston North End i går:
När Birminghams Lee Bowyer drog, slet, kopplade en halvnelson, bet, spottade, fräste, skallade och
i stort sett slet tarmarna ur Prestons Lee Williamson fick BÅDA rött kort. Dubbelutvisning ... är det inte mer hockeyns grej?
Wallace varning obegriplig
När Ross Wallace skjutit Prestons segermål, 2–1 i 89:e, med en fruktansvärd, skruvad frisparkskanon stolpe-in-i-krysset, slet han av sig den gula tröjan (han hade en lika gul därunder) fast han redan hade en varning. Sa vi mentala inrättningar? Mannen är en absolut nyckelspelare i det Preston som jagar en play off-plats på Wembley, ändå tar han en varning som innebär att han är avstängd i den ruggigt spännande slutomgången (Preston har Queens PR hemma). Obegripligt.
När Sebastian Larsson utgått med axelskada och Birmingham gjort 1–0 sprang en blådåre i Blueströja ut på planen och började dribbla i full fart med en fotboll. Han sprangs i kapp av Cameron Jerome, som fällde honom med en brutal spark. Hade varit rött direkt om det varit en motståndare. Blådåren fick emellertid inte ens frispark.
När det närmade sig slutet, vid 1–1, sprang en annan hemmasupporter in och ville nita Prestons lagkapten Paul McKenna. Det var en stor, jävla buse. Han stoppades i allra sista stund av poliser och vakter som kastade sig över honom.
När ... äh, jag orkar inte, det räcker med att konstatera att det var en sjuhelvetes match, med uppflyttning och miljoners miljoner på spel och med en publik som levde med i varenda sekvens. Sen gick samtliga 24 825 hem och ringde psykologen.
Jag pratade efteråt en med Sebastian Larsson som kunde beskrivas som ”deppad men trevlig”. Han var bra fram till axelskadan efter paus, men det som bekymrade mig lite var att han satt fast i en slags Beckham-position för långt ner på högersidan. Han slog några underbara bollar in i straffområdet, men Birmingham tappade offensiv bredd och speed.
Larsson hålls högt på St Andrews
– Jag vet, det stämmer. Jag hamnade lite för långt ner, sa Seb efteråt.
Möjligen handlade det om ryggmärgskänsla och defensivt ansvar. Sebastian kanske inte litar på veteranbacken Stephen Carr bakom sig. Svensken är under alla omständigheter högt hållen på St Andrews för sitt kloka spel och sin pricksäkra högerfot.
Legendaren Trevor Francis sa i går att ”Larssons skada innebär stora problem för Birmingham i sista omgången”. Men även om Seb kan spela blir det svårt mot Reading, som slåss om en play off-plats, borta. Birmingham kanske passeras av Sheffield U på mållinjen och tvingas till kvalspel på Wembley.
För övrigt:
Prestons mittfältare Paul McKenna, 31, har varit klubben trogen i 13 säsonger. Han var makalös i går. Som en genetisk korsning av gamla hjältar som Stan Bowles, Asa Hartford och Thomas Hässler i spelstilen. Mannen måste få känna på högsta ligan innan han blir för gammal.
Utan att gå in på Premier League för övrigt denna dag vill jag bara säga: eftersom jag tror på mina egna ögon och struntar i vad andra anser vill jag mena att världens bäste fotbollsspelare de senaste dagarna, vecka 17 år 2009, har hetat Yossi Benayoun, Liverpool.