Framtiden osäker för mäktiga Camp Nou

Lars Nylin om planerna för Barcelonas hemmaarena

Camp Nou är ett heligt, men omodernt, fotbollstempel.

Då renoveringsprojektet värt 2,5 miljarder kronor har stoppats, ställer sig Barcelonafansen nu frågan: vad är framtidsplanerna för superarenan?

Sportchansens Lars Nylin reder ut begreppen.

”Det regnar aldrig i Barcelona”. Så heter det i alla fall i turistreklamen och samma sak brukar sägas när någon frågar varför ett av världens mäktigaste fotbollstempel, Camp Nou, i stort sett saknar tak.

Men en slogan som den i inledningen hjälper knappast när vinterstormarna sveper in från Medelhavet över arenan i stadsdelen Les Corts. Då kan Camp Nou vara en isande upplevelse hur glamorös fotboll Barca än spelar.

Planer för ombyggnad

Den insikten har uppenbarligen nått även Barcas stridbare president Joan Laporta. Denne presenterade därför 2007, lagom till 50-årsjubiléet för arenan, en plan för att radikalt bygga om Camp Nou.

Enligt planen ska Camp Nou i regi av Wembley-arkitekten Norman Foster ”lindas in” i en arkitektonisk kokong – rent utseendemässigt skulle Camp Nou då komma att likna Allianz Arena i München. Fast med ett Gaudi-inspererat röd-blått-gult mosaikmönster på utsidan för att förtydliga att vi här talar om FC Barcelona och Katalonien.

Framförallt: nya Camp Nou skulle bli radikalt mer användarvänlig än dagens stadion.

Förutom tak över alla 106 000 platser – 8 000 fler än i dag – skulle besökare få betydligt mer av service, restauranger, toaletter och inte minst rulltrappor. När vi talar om en arena som är 48 meter hög är inte minst det sistnämnda en begåvad nyhet. I dag känns det ofta som en uppfart till Autobahn då man vandrar de långa asfalterade uppförsbackarna mot sin stol.

Renoveringen uppskjuten

Återigen skulle arenan förtjäna epitet ”Nou” som i ny. Klubben som gör under mottot ”Mes que un club”, mer än en klubb, skulle ha mer än en stor arena, man skulle få en av de mäktigaste alla kategorier.

Men projektet ”Nou Camp Nou” stötte på åtminstone tillfällig patrull under Barcas turbulenta år 2008.

Laporta hade efter krissäsongen 2007/08 fullt upp med att bli kvar i sin presidentstol. Flera av hans utmanare ifrågasatte under sommaren om det var vettigt att satsa gigantiska 2,5 miljarder på att bygga om en arena. Och om engelsmän skulle få detta hedersuppdrag.

Den byggstart som var satt till nu i vinter blev därför uppskjuten på obestämd framtid. Hittills har man bara slutfört det byte av stolar som i sig blev ett femårigt maratonprojekt. Att nya Camp Nou ska kunna stå klart till säsongen 2011/12, det var Laportas ursprungliga vision, känns i dag osannolikt.

Men Camp Nou är redan i dagens skick en måsteupplevelse för en arenaromantiker.

Till skillnad mot många andra arenaklassiker är Camp Nou redan på avstånd en spektakulär syn. Den inte bara reser sig skyhögt över stadsdelen Les Corts. Den är också del av ett idrottskomplex som är lite som Globen-området i Stockholm. Fast multiplicerat med hundra.

1,2 miljoner besökare

Redan klubbens B-stadion Mini-Estadi FC Barcelona skulle med sina 16 000 platser göra de flesta allsvenska klubbar avundsjuka. Sedan följer i området mellan avenyerna Diagonal och Collblanc arena på arena för idrotter som basket, volleyboll, polo, ishockey och tennis.

En klenod i denna gigantiska sportpark är El Museum del Barca, med 1,2 miljoner årliga besökare ett av de populäraste turistmålen i en stad som knappast saknar intressanta sightseeingadresser.

FC Barcelona har funnit i trakterna av Les Corts sedan 1920-talet. Då byggde klubben sin första egna arena, en betonganläggning som i början av 1950-talet hade en kapacitet på i sig imponerande 60 000.

Men med ungraren Ladislao Kubala i klubben exploderade intresset. Eftersom Camp de Les Corts var maximalt utbyggd fick man söka sig vidare. Mark köptes bara en kilometer västerut och åren 1954-57 byggdes en ”Camp Nou”, ”nya arenan”, efter ritningar av de respekterade katalanska arkitekterna Francesc Mitjani-Miró, Lorenzo Garcia Barbon och Josep Soteras Mauri.

I den första visionen skulle Estadi del FC Barcelona, det officiella namnet fram till en medlemsomröstning år 2001, ha plats för 150 000.

Vid premiären 1957 hade detta bantats till 93 000. Men genom åren ökade sedan kapaciteten till de 120 000 som gällde när VM-matcher spelades här 1982 (bland annat öppningsmatchen Belgien-Argentina).

I dag är kapaciteten drygt 98 000. Med tanke på att genomsnittspubliken de senaste tio åren pendlat mellan som sämst 54 000 och som bäst 74 000 kan man fråga sig om nödvändigheten av att öka storleken till hela 106 000.

86 200 säsongsbiljetter

Här kommer vi tillbaka till Laporta. Denne är mycket väl medveten om att världens i dag största arena för fotboll, Azteca i Mexiko City, tar in 105 000. Det är saker som man måste göra något åt, resonerar uppenbarligen Laporta.

Men denne har även sett som en av sina många missioner att få ihop en bättre logistik kring biljettdistributionen till nya Camp Nou. Skulle han lyckas med det behövs faktiskt en större kapacitet.

Klubben har denna säsong sålt 86 200 säsongsbiljetter, 10 000 står på väntelista för att få köpa. De siffrorna skvallrar om att Camp Nou alltid borde vara fullsatt.

Men som alla som sett ”La Liga” i TV noterat: ofta gapar stora läktarsektioner tomma.

Problemet: I genomsnitt går bara 47 000 av biljettinnehavarna på matcherna. Endast 30% av de övriga med säsongsbiljett meddelar klubben att de inte kommer. Denna kan följaktligen inte sälja dessa biljetter vidare till hugade tillfälliga åskådare.

Nästa år är Laportas regim slutgiltigt förbi. Hur hans efterträdare tänker konfrontera biljettproblemet syns bara i kristallkulan. Det är även i samma nyckfulla medium man än så länge får försöka hålla koll på vad som händer med nya Camp Nou.

Bildextra: 15 häftiga bilder från Camp Nou