Derbyt med EXTRA ALLT!
BUENOS AIRES. Fem dygn i Argentina i en tolvmiljonersstad som nästan ingen i Sverige har nån koll på.
Vad lärde jag mig?
Massor om hur man fostrar fotbollstalanger.
I miljonärstidningen Connaisseur läser jag att Buenos Aires är mest känt för att kvinnorna är så fantastiskt vackra där.
Stämde det?
Jag tror det. Jag vet inte om man kan generalisera om sånt, men nog var kvinnorna ganska snygga. Lite som i Arvika, nästan. Eller Skövde.
Så långt stämde bilden.
Och derbyt Boca Junior-River Plate var naturligt precis så fantastiskt som det skulle vara. Eller säg så här: det var betydligt mycket mer fantastisk än någon ens kan förställa sig.
Extra allt. Typ.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något som varit så mycket extra allt.
Jag filmade för Laul Calling. Kommer i nästa veckas program på fredag. Ett smakprov kan ni se på nätet efter den här trevliga krönikan. Om ni har nät.
Extra allt.
Jag tror ni förstår om ni tittar.
Rädsla byttes mot lycka
Jag träffade en grupp svenskar som av någon anledning fått fel biljetter och plötsligt fann sig stå mitt i River Plate-klacken.
Livrädda först. Alla visste ju att det här är världens farligaste derby. Folk mördas på såna här matcher. Över 200 har dött på fotbollens eget argentinska slagfält. Mitt i bortaklacken var kanske ingen önskedröm för ett gäng rödbrokiga svenska fondkommissionärer.
Träffade dem efteråt. De kom ut, saligt leende, med rosa kinder. Omvända. Konverterade. Som nyfrälsta fjortisar som just upptäckt att de hade en kropp. Köpte River Plate-tröjor. Njöt av lagets smeknamn Los Millionarios. Sjöng klackens hånfulla ramsor. Lyckliga. Extra allt.
Annars är det den sensationella framtagningen av egna talanger i Boca Junior som intresserar fotbollsvärlden mest. Klubben har sålt spelare för över en miljard under en tioårsperiod och man har sammanlagt över 350 spelare på export runt om i världen.
Orsaken är både charmig och ocharmig.
Boca har nämligen världens mest omdiskuterade och slutna talangfabrik.
Los Pible – ungarna – tas fram i en akademi där man mäter och väger och gör fysiska prognoser över om det finns någon anledning att ens satsa på en ung spelare. Gör en genbanksinsättning, typ. Vissa kroppar ska inte vara ytterbackar, till exempel. Eller forwards. Eller ens vara med.
I Sverige lär BP ha gjort liknande bedömningar. Oklart dock om de erkänner det.
Jämförs med Káka
I fabriken har man nu flera spelare som väntas bli nästa stora exportvåg:
Nicolas Gaitan är en forward som jämförs med Káka, Pato och Ronaldinho. Ja, faktiskt.
Ricardo Noir är en sensationellt snabb forward och en back som Juan Forlin har redan fått anbud från Real Madrid.
Boca har i över tio år nu satsat på en enorm ungdomsverksamhet där man länge tackade ja till alla inbjudningar från turneringar världen över. Det är det dock slut med nu eftersom de europeiska storklubbarna satt på läktarna, antecknade och sen snodde de allra bästa talangerna.
Som Fabricio Coloccini som drog till Milan 2001 och Fernando Forestieri som gick till Genua och blev italienare och nu spelar i U23-landslaget.
Så kan det gå.
Nu låser man in sig, men fabriken fungerar ändå.
Real Madrids Fernando Gago är en spelare som tog sig hela vägen igenom fabriken, trots att han hade problem med psyke och fysik. Han fick många goda råd och stannade och när han var 16 år var hans utveckling i linje med de andra talangernas och han var mogen för a-laget.
Tévez har tränats i fabriken
I hela klubben har man nu samma spelsystem – 4-3-1-2, utan libero, med anfallande ytterbackar.
Men före det har man en så kallad bäbisakademi där spelarna mellan fem och tolv år spelar sexmannafotboll inomhus och all träning och matchning går ut på att utveckla tekniken med fötterna och huvudet. Bara teknik, teknik, teknik. Bara nöta, nöta, nöta.
Gago kom den vägen.
Superstjärnan Carlos Tévez är en annan.
Boca Junior är Sydamerikas svar på Ajax och det tänker klubben fortsätta försöka vara. Ekonomiskt kan de inte konkurrera med de utländska toppklubbarna, trots segrar i de stora cuperna. Men med sitt talangarbete kan de till och med överträffa sina europeiska storebröder.
Mycket har man hört talas om men när man nås av rapporter om att det finns en supportergrupp inom fotbollen som heter ”Bajen Opera” så inser man att något nytt måste ha hänt.
För mig som domaransvarig inom svensk sportjournalistik är det ytterst pinsamt att inse att mitt arbete varit fullständigt meningslöst. Ju mer jag påtalar domarnas brister, desto sämre blir deras utbildning.
Mina nya förslag: förbjud de assisterande domarna att vara just assisterande. De duger inte till det. De missar i bedömningarna av straffsituationer trots att de viftar så mycket de kan – och de missar mål och offside för att de bara vill vifta.
Avgå. Avgå alla.