Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Lagmaskinen HV har en moral som kan mala ner motståndare

JÖNKÖPING. Det här var den sjukaste SM-final jag sett.

Nästan lika sjuk som semifinalen mellan Modo och Djurgården 1998.

I går hände allt sånt som aldrig kan hända.

Låt mig först säga att jag tycker att Linköpings tränare Jan Karlsson gjorde fel som började jiddra med målvaktsfrågan – mitt i en SM-final.

Okej för att Stana haft en nedåtgående trend, men att ställa en rostig och graviditetsstirrig Jonas Fransson i målet skapade knappast den stabilitet som krävs i en final.

Fransson var inte dålig, men han såg ut som en typisk reservmålvakt; lite stel, lite kantig, lite halvbra.

Stana – när han är bra – är en världsmålvakt. En matchvinnare.

Nåt sånt är aldrig Fransson.

Som en parallell till Karlssons taktik kan jag nämna HV:s tränare Kent Johansson som hade en Stefan Liv som darrade i semifinal nummer ett mot Timrå. Han släppte in en del lätta skott, räddningsprocenten sjönk.

Men Liv fick stå kvar. Och matchen efteråt var han strålande. revanschlysten. En vinnare igen.

Johansson höll fast vid sin man.

Karlson gjorde det inte.

Det straffade sig, kan vi konstatera, vi som lever i de efterklokas rike.

Stana hade varit dålig i en match – den fjärde. Sen bänkades han och det var ingen bra metod. Bakläxa för Karlsson och i morgon står naturligtvis Stana igen. Hur han tagit petningen vet ingen. Han har alltid varit svår att förutse.

– Ska man skylla förlusten på Fransson måste man väl antingen vara expert eller göra det lätt för sig, sa Karlson efter matchen.

Bra sagt. Men åtminstone två av målen borde Fransson tagit. Och han såg verkligen osäker ut. Det var tappade puckar hit och piruetter åt fel håll dit. En bra reservmålvakt kort sagt. Om man vill göra det lätt för sig.

Men okej, förlusten ska inte skyllas på Fransson.

Han ska föda barn och har annat att tänka på.

En man MINDRE

Förlusten ska skyllas på den kollektiva kollaps som drabbade LHC i andra perioden efter den strålande förstaperioden när Linköpings Mattias Carlsson till och med lyckades med den ytterst ovanliga (hmm...) bedriften att göra 2–0 i spel med en man MINDRE.

Sen hände det:

HV gjorde ett mål i spel en man MINDRE. 2–2.

HV gjorde ett mål till i spel en man MINDRE.

4–2.

HV gjorde ett mål till i spel en man MINDRE.

5–2.

Hmm... De två sista målen gjordes med nio sekunders mellanrum. Hmm... igen.

Det var den mest monumentala kollektiv kollaps jag sett sen hela Modo och praktiskt taget hela Ångermanland stod och slog med klubban i isen, i sargen och i motståndarna 1998 när den totala frustrationen drabbade en SM-final i Örnsköldsvik.

Ytterligare ett fel, Karlsson

Linköping satsade med fyra forwards och en back i powerplay. Det funkade – om man vill vara en vänlig människa – inte så bra. Samma gäng vid de första målen. Vid det tredje fallet hade de två backar. Det gick ännu sämre.

– I kväll gick powerplayet på räls grabbar, sa Mikael Håkansson självironiskt efter en av LHC:s

segermatcher.

I går kunde han ha sagt att med ett powerplay till är LHC förlorade.

Jag tycker dessutom att Jan Karlsson gjorde ytterligare ett fel.

Efter att HV gått upp till 3–2 såg det verkligen darrigt ut på alla sätt. Hade han satt in Stana i mål igen hade han försökt bryta den kaostrend som fanns just då. Något nytt hade hänt. Kanske hade det stoppat det totala förfallet.

Men det är såna resonemang och sån lyx man bara kan unna sig i om man lever i de efterklokas rike där man antingen är expert eller gör det lätt för sig.

Men HV vann rättvist. Martin Thörnberg spelade stor hockey, Johan Davidsson gjorde tre poäng, Jukka Voutilainen var matchens gigant med hårt arbete och smartness. Johan Åkerman – en stor artist och hockeyarbetare.

Att laget lyckades komma igen efter utspelningen i första perioden visar att de är en lagmaskin med en moral som kan mala ner motståndare även om inte alla enskilda delar fungerar.

Nu leder HV 71 med 3–2 i matcher och kan avgöra i Linköping i morgon.

Det kanske de gör. Det är ingen idé att tippa den här serien längre.

Linköping borde ha vunnit i går men orkar de tända igen efter allt oflyt?

Det måste de. Annars blir det fest i Småland i veckor framåt.